Kina: Hundratusentals muslimer spärras in i “omskolningsläger”

Annhöriga med saknade familjemedlemmar i Xinjiangprovinsen. Foto: Amnesty

▶ Familjer söker desperat efter information om sina anhöriga

▶ Upp till en miljon kan hållas i läger i Xinjiangprovinsen i Kina

 

Kina måste omedelbart upphöra med det systematiska förtryck som pågår och bringa klarhet i vad som hänt de i huvudsak muslimska personer, som hålls godtyckligt i läger i den uiguriska autonoma regionen Xinjiang i nordvästra Kina. Det kräver Amnesty International i en färsk rapport. Enligt Amnesty kan det vara upp till en miljon som hålls i läger.
Under det senaste året har det förekommit en allt intensivare “kampanj” av massinterneringar, integritetskränkande övervakning, politisk indoktrinering och kulturell tvångs­assimilering mot de i huvudsak muslimska folkgrupper som bor i regionen – som uigurer och kazaker. De flesta av de internerades familjer har inte fått veta vad som hänt deras anhöriga och av rädsla vågar de heller inte fråga.
– Den kinesiska regeringen måste upphöra med sin klappjakt mot etniska minoriteter i nordvästra Kina, och regeringar världen runt måste ställa de kinesiska myndigheterna till svars för den mardröm som utspelar sig i Xinjiang. Hundratusentals familjer har slitits isär och de är desperata efter information om vad som har hänt deras nära och kära – och Kina måste ge dem svar, säger Nicholas Bequelin, chef för Amnesty Internationals Östasienkontor.

Sedan i mars 2017 har interneringen av i huvudsak muslimska etniska grupper i Xinjiang intensifierats. Då antogs nya regler om “av-extremifiering” i regionen. Att öppet, eller till och med privat, visa sin religiösa eller kulturella tillhörighet – som att till exempel ha ett “onormalt långt” skägg, att bära huvudduk, att be regelbundet, att fasta eller undvika alkohol eller att inneha böcker eller artiklar som handlar om islam eller den uiguriska kulturen – sådant kan anses vara “extremistiskt” enligt de nya reglerna.
Att resa utomlands för att arbeta eller studera, särskilt till “muslimska” länder, eller att ha kontakt med personer utanför Kina är också misstänkliggörande. Det spelar ingen roll om du är ung eller gammal, man eller kvinna, landsortsbo eller stadsbo – alla löper samma risk att bli inspärrade.
Säkerhetskontrollerna som numera utgör en del av det dagliga livet för alla som bor i Xinjiang är ett ypperligt bra tillfälle att leta efter mobiltelefoner med misstänkt innehåll eller för att kontrollera människors identiteter genom att använda sig av program för ansiktsigenkänning.
Myndigheterna beskriver lägren som center för “förändring genom utbildning” men många kallar dem helt enkelt för “omskolningsläger”. De som skickas till lägren är aldrig med om någon rättegång, de har ingen tillgång till advokat och har inte någon rätt att överklaga beslutet. Människor kan vara där i flera månader, och det är myndigheterna som bestämmer när någon har blivit “förändrad”.
De som vägrar eller som inte visar tillräckligt stora framsteg uppges utsättas för bestraffning, av allt från verbala övergrepp till att inte få någon mat, sättas i isolering, bli misshandlade eller tvingas sitta still i plågsamma ställningar. Det har rapporterats om dödsfall innanför anläggningarnas väggar. En del av dessa dödsfall har varit självmord.
Myndigheterna hävdar att de här extrema åtgärderna måste till för att stoppa terroristplaner och skydda nationens säkerhet. Men åtgärder som görs i syfte att skydda civila från attacker måste vara nödvändiga och proportionella och även så riktade som möjligt, just för att kunna bemöta ett specifikt hot.

Många släktingar och vänner utomlands vittnar om känslor av skuld eftersom det verkar ha varit just dessa kopplingar med utlandet som i många fall har orsakat att deras närstående i Xinjiang har blivit misstänkliggjorda. Myndigheterna anklagar dem för att ha band till grupper som den kinesiska regeringen hävdar verkar för “extrema” religiösa åsikter eller som planerar “terroristaktiviteter”.
Eftersom människor inte vet vilka som rapporterar tillbaka till säkerhetsmyndigheterna i Kina sår detta också frön av misstänksamhet och misstro som ytterligare befäster känslan av isolering och rädsla.
– De kinesiska myndigheternas systematiska förtryck har en förödande effekt på miljontals människors liv. Det är hög tid att myndigheterna berättar sanningen om lägren och låter familjerna återförenas, avslutar Nicholas Bequelin.

Marco Jamil Espvall

 

■ Amnestys rapport China: Where are they? Time for answers about mass detentions in Xinjiang Uighur Autonomous Region, bygger på intervjuer med över 100 personer som själva torterats, eller vars släktingar saknas.