Ett brev från 1988 som tål att läsas idag

Jamaica Kincaid. Pressfoto.

1988 skrev Jamaica Kincaid ett brev till sin redaktör. Brevet skulle förklara henne, vem hon var och var hon kom ifrån. Men texten blev så mycket mer än en biografisk redogörelse. Det blev en helt fantastisk uppgörelse med kolonialismen, slaveriet, rasismen, kapitalismen och korruptionen. En uppgörelse som New York Times valde att inte publicera.
Istället tog Jamaica Kincaids förlag på sig uppgiften. Brevet gavs ut som den tunna boken A small place. En bok som tog andan ur många läsare. De upplevde sig påhoppade, anklagade. De upplevde att författaren var alltför aggressiv och hämndlysten.

Så vad handlade boken om. Jo, om Antigua. Jamaica Kincaid föddes och växte upp i Antigua. Hon lämnade ön när hon var 16 år. Tog jobb som barnflicka i en rik familj i New York. I A small place börjar hon med att låta en turist landa på Antiguas flygplats. En hatad turist. En turist som hon guidar genom huvudstaden Saint John’s samtidigt som hon skriver om allt det som denna turist ser men ändå inte ser och inte vill se.
Hon berättar om sin barndoms Antigua och om Antigua anno 1988. Om den brittiska kolonialmakten och arvet från den, om en vedervärdig turistindustri och om en regering som är så korrupt att samtliga ministrar borde sitta inspärrade på vatten och bröd.

Det är en berättelse som vrider om i magen och inte går att lägga ned förrän sista sidan är färdigläst. Den kombinerar social, kulturell och ekonomisk kritik med självbiografiskt berättande som speglar det postkoloniala Antigua på ett smärtsamt klarsynt sätt.
Jamaica Kincaid var 1988 rasande i sin skildring av kolonialismens biverkning och de kvarvarande strukturerna från den. Rasande när hon skrev om att det inte är konstigt att det finns en skepticism mot kapitalismen hos människor som själva blivit behandlade som varor och sedan som extremt underbetalt arbetskraft.

Trettio år har gått sedan Jamaica Kincaid skrev sitt brev. I år kom A small place ut med ett nyskrivet förord där författaren funderar över det hon skrev och hur hon tänker idag, när hon lever i ett USA under Trump. Förordet gör att boken växer ännu mer.

Emma Lundström