Vi måste hitta konfliktytorna!

Erik Helgeson

Blocköverskridande regeringsbildning låter säkert jättekäckt om man till vardags exempelvis löser problem med kyligt väder genom att kissa i byxorna. Annars är det bara en långsiktigt dum och farlig idé.
Fascismen är inget man botar genom värderingsövningar eller passiv observation av skenande klasskillnader. Den går inte heller att vänta ut. SD:s vågmästarroll kommer att vara permanent i svensk politik så länge inte andra, riktiga konfliktlinjer blir viktigare för partiets arbetarväljare än deras rasism eller konservativa värderingar.
Jag är övertygad om att den växande gruppen arbetare och lägre tjänstemän som idag röstar borgerligt, mot sina egna ekonomiska intressen, är en avgörande nyckel. Där finns potentialen för att förändra den politiska maktbalansen i grunden och bryta den rådande relativa jämvikten mellan Alliansen och det rödgröna blocket. Det kommer inte ske genom att Socialdemokraterna, i sin ökenvandring mot mitten, lyckas vinna över de sista socialliberalerna från Centern och Liberalerna.
Vi kan inte vinna över dagens arbetarhöger genom att bekräfta främlingsfientliga, homofoba, sexistiska eller allmänt skitnödiga vanföreställningar eller genom att ignorera eller tolerera dess uttryck i våra egna led. Ingen litar längre på den som rear ut sin själ i jakt på röster och en rörelse som inte kan mobilisera sig själv kan inte leda andra.

Men vi måste våga göra även det svåra framöver. Leta efter ett annat tilltal, förändra våra prioriteringar och skapa eller skärpa andra konfliktytor i folks vardag. Grannen som var med i fajten mot hyreshöjningarna i samband med stambytet tycker säkert fortfarande att albaner och romer har tjuvgener, men det blev inte det som avgjorde hennes val i söndags. Den som får vara med och slåss för sin egen anställningstrygghet, lär sig hur lagarna, medierna och arbetsmarknaden egentligen fungerar. Och vem som går att lita på när det bränner till.
Då blir det mindre sannolikt att man väljer samma parti som sin chef, trots att man fortsatt har identiska uppfattningar om muslimer, bilism eller genuspedagogik.

Erik Helgeson