Det politiska skiftet i norr

I Umeå flaggas det rött på Första maj. Foto: Jesper Enbom

Det gick inte riktigt så bra för Vänsterpartiet på riksnivå som många hoppades. Annat är det i Västerbotten. I Umeå fick partiet mellan 16 och 17 procent i samtliga val. Det innebär en ökning med två mandat i kommunfullmäktige. Partiet har därmed elva mandat, lika många som Moderaterna. Samtidigt gick Socialdemokraterna ned med 6,5 procent till 30,4 vilket är en tydlig markering från väljarnas sida mot att den S-ledda kommunstyrelsen så ofta kört över folket i olika frågor som rör det allmänna, som exempelvis när det gäller utförsäljningen av delar av allmännyttan.
Andra platser där det gick riktigt bra för Vänsterpartiet i Västerbotten är bland annat Malå och Sorsele. I Sorsele fick partiet 37,1 röster, i Malå 32,9 procent, vilket är en ökning med 19,5 procentenheter från förra kommunalvalet. Sossarna kom på andra plats med 30,8.
Högervindarna blåser alltså inte riktigt lika starka i Västerbotten som i övriga landet. Det ser faktiskt rött eller rödgrönt ut i nära på alla större städerna längs Norrlandskusten. Annat läge är det i stora delar av inlandet. Där har det tvärtom gått ganska dåligt. I flera kommuner har både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet backat. Istället är det, precis som i södra Sverige, Sverigedemokraterna som har gått framåt. I Bjurholm röstade till exempel 18,4 procent på SD.

Umeå, som för bara några decennier sedan var en blå bastion, är idag ett rött fäste som drar övriga Västerbotten åt vänster i valen. Tidigare var det Norrbotten som var det riktigt röda länet. Vänsterpartiet brukade vara betydligt starkare där än i Västerbotten. Men även om både Vänsterpartiet och framförallt Socialdemokraterna har tappat stöd i Norrbotten så får partierna fortfarande över hälften av rösterna tillsammans.
Tyvärr gick det även bra för SD i riksdagsvalet i Norrbotten. Partiet fick bland annat 24,4 procent i Haparanda och 20,1 procent i Arjeplog. Den typen av resultat nådde de inte i kuststäder som Luleå och Piteå.
Skillnaderna är tydliga. I de välmående kuststäderna i både Västerbotten och Norrbotten röstar människor gärna rött eller rödgrönt. I inlandet är trenden huvudsakligen den motsatta. För bara några år sedan såg det annorlunda ut. Då röstade arbetare och småbönder på landsbygden rött medan det såg blåare ut i städerna. Det är ett enormt skifte som har sin genklang i hela landet. Ett skifte som med största sannolikhet till stora delar är en effekt av en glesbygds- och landsbygdspolitik som urholkat välfärden i de mindre orterna och gjort den i det närmaste obefintlig på många håll. Kanske är detta skifte ingenstans så tydligt som i de två nordliga länen.

Emma Lundström