Jordbrukskrisen ett resultat av 30 års nyliberal politik

▶ Sommarens långa torka hotar livsmedelsförsörjningen i hela landet
▶ Situationen förvärras av att de svenska jordbruken i stort lagts ner
▶ Torgny Östling: ”Vi skulle kunna vara 100 procent självförsörjande”

Årets extremsommar i Sverige med den långa torkan förutspås nu ge de sämsta skördarna på 25 år, enligt Lantmännens prognos. Det kommer innebära stora ekonomiska förluster för Sveriges lantbrukare, men kommer även att påverka livsmedelsförsörjningen i hela landet.
Internationalen har talat med Jämtlandsbonden Torgny Östling, som är ordförande i Nordbruk, en svensk småbrukarorganisation som är ansluten till den internationella organisationen Via Campesina, som värnar om ett hållbart jordbruk och kämpar för småbönder, jordbruksarbetare och ursprungsbefolkningars rättigheter runt om i världen.
– Det som är skrämmande med torkan är ju att det kan drabba försörjningen av mat till hela landet. Det är ju inte bara bönderna som är utsatta nu, utan det är hela samhället, men det perspektivet har man inte, säger han.

Torgny Östling

Torgny Östling

Det är inte bara torkan som gör att vi nu står inför en allvarlig kris menar Torgny Östling, utan det faktum att de svenska bönderna och jordbruken har motarbetats genom politiska beslut sedan början av 1990-talet, som en del av anpassningen till EU:s och WTO:s frihandels- och investeringssystem. 75 procent av bönderna har försvunnit i Sverige, jämfört med för runt 30 år sedan. Idag täcker jordbruksproduktionen bara runt 25 procent av de livsmedel, inklusive foder, som Sverige behöver för att klara sig.
– Det i kombination med torkan leder ju till extremt låg folkförsörjning. Hade vi haft en högre livsmedelsförsörjning och en politik som uppmuntrade till jordbruksdrift, då hade situationen varit annorlunda och samhället skulle inte vara lika sårbart inför en sådan här torka, säger Torgny Östling.
– Det är det mest intressanta tycker jag, och tystnaden kring den här frågan, att folk inte inser att man är beroende av jordbruket. Kris- och beredskapstänkandet är väldigt naivt i Sverige.

Det här är bara en föraning om den framtid som vi går emot, och det borde få folk att tänka till, menar han.
– Samtidigt med torkan, samtidigt som jordbruket är nedlagt, så är vi helt beroende av handeln och importen av livsmedel, foder, bränsle, gödsel och så vidare. Och det finns inte heller någon garanti att vi alltid ska kunna köpa det vi behöver från utlandet. Det kan när som helst bli svårt att få tag på mat, eller så tvingas vi betala enorma summor, för det är ju inte vi som bestämmer priserna, eller ens om vi får köpa, utan det är ju säljarna och de är någon annanstans. De kanske hellre säljer till andra länder, andra kontinenter, säger Torgny Östling.
– Det är mycket naivitet. Folk styr över jordbruket utan att ha kunskap om det. Vad som skulle behövas är studiebesök. Alla skulle behöva komma ut på studiebesök för att se vad de är beroende av, inte för att tycka synd om bonden. För det är jag väldigt kritisk till, alltså alla organisationer och sådana som vill rädda landsbygden för bondens skull, eller för öppna landskaps skull. Jordbruket är ju en hörnsten i samhället och det är inte mindre nödvändigt än sjukvård eller annan livsnödvändig samhällsstruktur.

Går det att vända utvecklingen och återupprätta jordbruket i Sverige?
– Ja, delvis går det att göra det. Men där marken är såld och där förutsättningen för att bedriva jordbruk har tagits bort, där kan det vara svårt att återupprätta, för det är ägarna eller andra som bestämmer vad som ska göras med marken. Förstör man åkermark, eller säljer ut åkermark och skog, då är det inte reparerbart. Men det gör man till stor del idag. Man styckar sönder gårdar och gör dem till fritidshus. Man bygger ut storstäder, lägger asfalt och bygger golfbanor och annat. Det mesta går att återskapa än så länge, men fortsätter vi med den politiken som vi har idag, så kommer det snart inte att vara möjligt, säger Torgny Östling.
– Men det är inga märkvärdiga saker som behöver göras egentligen. Det handlar om i första hand om att sluta diskriminera landsbygdsbefolkningen, med den snedvridna resursfördelning som vi drabbas av. Det har med hela samhällsstrukturen att göra, myndighetsutövning, rådgivning, service, transporter. Man måste se till att ha en samhällsstruktur som kan hålla jordbruket vid liv. Men hela systemet är krackelerat, hela den samhällsstrukturen är borta. Det är därför det blir ett sånt här kaos nu. Torkan medför att man inte kan utfodra djuren, och då måste de nödslaktas. Men slakteriverksamhet har också dragits ned. Det finns nästan ingen kvar. Infrastrukturen för slakt är också borta. Transporter, hela logistiken när det gäller matvaror, jordbruk, foder, service, rådgivning, det är kört i botten.

Egentligen behöver vi bara gå tillbaka till det system vi hade i Sverige så sent som på 1980-talet, menar Torgny Östling.
– Det framställs idag som väldigt radikalt, men det var en tid då man satsade på den egna produktionen. På grund av omvärldsfaktorer och förhållanden i Sverige, så ville man ha en hög självförsörjningsgrad. Och då pratar vi inte om 70-80 procent egenproduktion som vissa politiker uttrycker som målsättning i valpropagandan idag, utan då pratade man om 100 procent eftersom vi har förutsättningar till det. Man satsade på jordbruk som var anpassade till de naturliga förhållanden som fanns, som i inlandets skogsbygder, från norra Skåne till Pajala, där man alltså hade insprängt jordbruk i skogslandskapet. Och man satsade då på kombinationsjordbruk, jord- och skogsbruk, som är den största delen av det traditionella jordbruket i Sverige. Det skulle man kunna lära sig av, säger Torgny Östling.
– I Sverige saknas en opposition mot nedmonteringen av jordbruket, men den finns internationellt. Man har upptäckt inom FN och till och med i EU-parlamentet att det här systemet inte fungerar och det har börjat formuleras kritik mot frihandel och förvaltning av naturresurser, samt uppmärksammandet av mänskliga rättigheter också för landsortsbefolkning.

Per Leander