Manifestation mot repressionen i Nicaragua

Söndagen den 10 juni, hölls det manifestationer i tolv euro­peis­ka huvudstäder, för att kräva rättvisa för de döda, frihet, demokrati, och ett stopp på förtrycket i Nicaragua, som skördat över 120 människoliv sedan den 18 april, då protestvågen inleddes.
I Stockholm samlades uppemot 200 personer på Raoul Wallenbergs torg under en två timmar lång manifestation som bjöd på tal, musik, och underhållning.

Initiativtagare till manifestationen i Stockholm var några medlemmar i Facebook-gruppen ”Nicaragüenses Unidos en Suecia” (Förenade Nicaraguaner i Sverige).
Zuleyka Holm, en av initiativtagarna till manifestationen, vände sig till den svenska regeringen och till det internationella samfundet i sitt tal, och uppmanade dem att höja rösten mot vad som händer i Nicaragua.
– Men vi vill inte bara ha fördömande av det som händer i Nicaragua. Vi vill ha agerande mot det som regeringen gör, massakern på våra ungdomar, på vårt folk.

Chembri Torrez, även han en av initiativtagarna till manifestationen, kommer från en sandinistisk familj i ett bostadsområde där nästan alla är sandinister. ”Jag kommer även själv att dö som sandinist”, säger han till Internationalen.
I sitt tal på manifestationen tog Chembri upp regeringen Ortega-Murillos svek av de sandinistiska idealen, som så många har dött för.
– Revolutionen i Nicaragua 1979 genomfördes just för att uppnå frihet, för att folk skulle ha rätten att uttrycka sig, och för demokrati för alla nicaraguaner, inte bara för några.
Chembri bemötte även regimens propaganda, att det är imperialister som vill störta regeringen.
– Det är dom själva som är ”imperialister”. Det är dom som äger Nicaragua. Det är dom som har privatiserat media för att folk inte ska få en klar och transparent bild av vad som händer.

För Internationalen förklarar Chembri att många i Nicaragua endast har tillgång till Ortega-Murillos version av vad som händer, genom TV-bolag som har köpts upp av president Ortegas söner.
– Det är TV-kanaler som alla kan se i Nicaragua, bara genom att sätta upp en antenn.
Och eftersom tillgången till Internet är begränsad i Nicaragua, så är det ibland den enda versionen som folk nås av.
Det annonserades även på mötet att det planeras att startas en formell organisation som kan bedriva ett aktivt solidaritetsarbete med folket i Nicaragua, med bland annat insamlingar av pengar och förnödenheter.

Text och foto: Tony Karlsson