Lantarbetarna reser sig i Syditalien

Lantarbetare strejkar i Italien som en reaktion på mordet på den fackliga representanten Soumayla Sacko. Foto: USB

► Ilska över mordet på en facklig representant
► Soumayla Sacko kämpade för drägliga villkor
► Arbetarna protesterar i hans namn

På fälten i södra Italien, i Apulien och Kalabrien, arbetar människor under villkor som knappt går att föreställa sig. Svarta lantarbetare som sliter i brännande sol för löner som är så låga att det i princip rör sig om slavarbete. Jag har cyklat genom dessa regioner. Sett dessa människor stryka svetten ur pannan och räta på ryggen, för att sedan böja sig igen, fortsätta jobba. Från tidig morgon till sen kväll. Sett män och kvinnor gå längs de brännande solheta syditalienska vägarna på väg hem i kvällningen. De lever ofta i slumläger utanför städerna, utan tillgång till rimliga sanitetsfaciliteter. Överlever från dag till dag. Ett helvetesliv.
Men nu kokar det av ilska bland dessa arbetare. Orsaken är att en av deras fackliga representanter har blivit mördad.

Lantarbetaren och fackrepresentanten Soumayla Sacko sköts till döds den 2 juni i San Calogero i Kalabrien när han tillsammans med några andra lantarbetare samlade kasserat material i ett övergivet fabriksområde. Materialet skulle de använda för att förbättra sin ”tendopoli” – en bristfälligt uppbyggd stad av tält och skjul där de levde för tillfället.
Soumayla Sacko var migrant från Mali och aktiv i fackförbundet Unione Sindacale di Base, USB, sedan två år tillbaka. Som facklig representant kämpade han för att förbättra lantarbetarnas vedervärdiga förhållanden och ena lantarbetare från olika nationaliteter för den gemensamma saken.
USB har drivit en kampanj för att informera arbetarna om deras fackliga och mänskliga rättigheter och Soumayla Sacko var en av dem som fångades av budskapet om att arbetarna måste organisera sig för att kunna driva igenom bättre villkor, både på arbetsplatserna och i livet som helhet.
Livsvillkoren för lantarbetarna är en central fråga eftersom så många lantarbetare bor just i tendopolis. I den slumstad som Sacko bodde i, lever omkring 3000 människor. Den byggdes 2010. Då var Silvio Berlusconi premiärminister. Inrikesminister var fascistiska Lega Nords Roberto Maroni. Nu har Lega plockat bort Nord i sitt namn och fascisterna sitter återigen i regeringsposition. Deras ledare, Matteo Salvini, är nytillträdd inrikesminister.

Lantarbetarna i Italien säsongsarbetar. De tvingas också flytta runt mellan de olika regionerna beroende på vart det finns arbete för stunden. De flesta av dem är migranter. De arbetar tolv timmar per dag för mellan två och tre euro i timman. Eftersom arbetsgivarna inte anmäler deras verkliga arbetstider till de sociala myndigheterna, kan de inte få arbetslöshetsersättning under de perioder av året då de är utan jobb. Detta leder till att de svälter mer än vanligt.
Soumayla Sacko hade tillfälligt uppehållstillstånd men det innebar inte att hans livsvillkor förbättrades. Arbetsgivarna har nämligen för vana att hota de arbetar som höjer rösten eller organiserar sig fackligt. De riskerar inte bara att få sparken utan kan också få sitt uppehållstillstånd indraget.
Tusentals hushållsarbetande migrantkvinnor runtom i Italien har en liknande situation. Villkoren för migrantkvinnorna som tvingas sälja sig längs vägarna går inte ens att beskriva.

Som en reaktion på mordet på Soumayla Sacko och på polisens hårdnande repression mot lantarbetarna, utlyste USB en endagsstrejk i Kalabrien och Apulien två dagar efter händelsen. Det ledde till att Femstjärnerörelsens Roberto Fico – ordförande i deputeradekammaren i parlamentens underhus – tog kontakt och hade möte med facket 7 juni. Han framförde sina kondoleanser och USB passade på att be om ett möte med den nye arbetsmarknadsministern, Luigi di Maio från Femstjärnerörelsen. Facket vill inte träffa inrikesministern, dels eftersom denne tillhör fascisterna, dels för att de inte vill göra konflikten till en fråga om invandring, utan om livs- och arbetsvillkor.
Roberto Fico besökte även Kalabrien i måndags och skrev på Facebook om sitt möte med lantarbetarna i kåkstaden där Sacko bodde. Han uppmanade både lokala och statliga myndigheter att göra någonting åt lantarbetarnas situation.
Inrikesministern har däremot inte visat någon medkänsla. Matteo Salvini har istället ägnat sig åt att stänga ute de 629 migranter, varav 100 är barn, som nyligen räddats av den humanitära räddningsbåten SOS Méditerranée Aquarius utanför Libyens kust. Efter att han under måndagen låtit stänga de italienska hamnarna och efter att även Malta nekat fartyget att anlöpa Valetta, så var båten på måndagskvällen på väg mot Valencia i Spanien. Detta efter att den nytillträdda spanska socialistregeringen erbjudit migranterna en fristad.
Den relativa tystnaden kring mordet på Soumayla Sacko – bortsett från viss smutskastningen av honom som en simpel tjuv – är ännu ett bevis på att Italien idag leds av politiker som gärna skyller den enorma sociala och ekonomiska ojämlikheten i landet på flyktingar och migranter. När arbetslösheten skenar och åtstramningarna har gjort människor frustrerade är det en enkel utväg för politikerna att sparka på dem som redan ligger.

En person ska sitta häktad för att vara den som sköt ihjäl Soumayla Sacko med ett hagelgevär, men det bakomliggande motivet är ännu okänt. I amerikanska Jacobin beskrivs det som ännu en del i den våg av rasistiska attacker som har skakat Italien den senaste tiden. I februari sköt fascisten Luca Traini mot en grupp västafrikaner i staden Macerata och dagen efter det ödesdigra valet mördades den senegalesiske migranten Idy Diene i Florens.
Migranter och människor med afrikansk bakgrund känner av den växande fientligheten.
Samtidigt fortsätter USB att arbeta med att uppmärksamma Soumayla Sackos död och lantarbetarnas villkor. Den 16 juni planeras en stor demonstration mot diskriminering i Rom och 30 juni ska facket hålla en nationell konferens för att anta en plattform med krav. USB kräver också att staten betalar Sackos sista resa, hem till Mali.

Emma Lundström