Avdemokratiseringen smyger in köksvägen

 

Ledaren # 26 2018

► Borgarna gillrar en fälla

► ”Maktdelning” stoppar inte högeroffensiven

► Folkrörelserna är garant för demokrati

Moderaterna kräver grundlagsförändring och liberalerna applåderar. ”Det handlar bland annat om att stärka individens fri- och rättigheter gentemot staten, men även om att göra våra domstolar och grundlagar mer motståndskraftiga mot krafter som kan hota rättsstaten och demokratin”, menar Moderaternas partisekreterare Gunnar Strömmer (20 juni). Bakgrunden beskrivs vara ett ökande hot mot rättsstaten i Europa genom populistiska partiers frammarsch.
Och liberala Dagens Nyheter är inte sen att hålla med: “Alldeles för få hinder för diktatur i Sverige”, anser ledaren 23 juni och citerar gillande Strömmer: ”Steget mellan demokrati och diktatur är inte längre än ett riksdagsbeslut i maj, ett val och ett riksdagsbeslut i oktober.”

De hotande stegen handlar om utvecklingen i Polen, Ungern och på andra håll där högernationalister tagit eller närmar sig regeringsmakten och bryter ned spärrar mot yttrandefrihet och mänskliga rättigheter genom att byta ut domarkår, styrelser för radio och TV och myndighetsledningar.
I liberalernas världsbild förstärks hoten av bristfällig maktdelning, det vill säga alltför svag självständighet för domstolar och myndigheter gentemot just regeringsmakten. Ja, demokrati kan inte reduceras till majoritetsstyre, heter det, utan maktdelningsprinciper måste göra det omöjligt för en riksdagsmajoritet att ohämmat driva igenom sina agendor.

Visst, även diktaturer kan tidvis stödja sig på majoriteter, inte minst genom folkomröstningar, för att krossa motståndare och misshagliga. Men om vilka agendor talar vi? ”Individens rättigheter mot staten”, vad avses med det? ”Äganderätten och näringsfriheten ska stärkas”, förklarar Moderaterna.
Och när DN-ledaren ger exempel på svenska Lagrådets tandlöshet handlar det om följande där politikerna bara kunnat strunta i Lagrådets kritik: Samtyckes­lagen, rökförbud, vinster i väl­färden, id-kontroller. ”Samtliga propositioner sågades på juridiska grunder av Lagrådet. Regeringen skakade av sig kritiken och gick ändå vidare med förslagen.” Läs: hade vi haft en hårdare juridisk maktdelning skulle en regering fått förslagen ogiltigförklarade på förhand.
Denna tolkning av ”individens rättigheter mot staten” ligger i gammal god borgerlig tradition att söka montera in spärrar mot majoritetsstyre som hotar kapitalistisk äganderätt. Innan det demokratiska genombrottet för hundra år sedan räknades rösträtt i pengar. Fattigfolk skulle inte lägga sig i företags och förmögnas ekonomi. Med rösträtten fick ägarklasserna fullt sjå med att på andra sätt hålla hotet om ”massvälde” i schack. Så kallade skötsamhetsstreck stängde ute skuldsatta, straffade och omyndigförklarade. Det parlamentariska systemet höll säkerhetsavstånd till de breda lagren genom tvåkammarsystem, långa representations- och beslutsvägar, kompromisstvång och ämbetsmannavälde. Med fortsatt demokratisering kom istället privatiseringar och överstatlighet a la EU att hålla folkets tassar borta från kapitalistiska intressen.

Så fällan som gillras nu är att med hotet från högernationalismen som motiv blanda samman skyddet av mänskliga rättigheter (som rätten till asyl, mot diskriminering osv) med den kapitalistiska äganderättens krav på olika områden. Även radikala debattörer riskerar att aningslöst stämma in i skallet mot ”majoritetsvälde” i ambitionen att försvara minoriteter och mångfald.
Socialister faller inte i den fällan, att med goda avsikter avdemokratisera köksvägen. Tvärtom kämpar vi för att demokratisk beslutsmakt också ska utsträckas över samhällsekonomin och näringslivets skötsel. Vad som ska grundlagsskyddas är befolkningens – i all sin brokighet – demokratiska och sociala rättigheter mot varje förtryck, vare sig det kommer från stat, företag eller obskyra krafter.

Vådan av att förlita sig på konstitutionell maktdelning illustreras just nu i USA där Trump och republikanerna är i full färd med att successivt byta ut åldrade domare, även i högsta domstolen vars ledamöter utses på livstid av presidenten, och alltså fått en stabil konservativ majoritet som kan överpröva de folkvaldas beslut.
I grunden kan inga juridiska byråkratfinter i världen stoppa högerextremisterna om inte arbetar- och folkrörelserna mobiliserar befolkningens breda lager till motstånd och motoffensiv.
Endast däri ligger vår demokratiska försäkring mot höger­reaktionen.