PR-industrin är elefanten i rummet

Den psykiska ohälsan i Sverige ökar. För barn i åldern 10-17 år har den mer än fördubblats på tio år. För unga vuxna mellan 18-24 år är ökningen närmare 70 procent. Dessa alarmerande uppgifter rapporteras av Socialstyrelsen.
Svensk ekonomi går lysande sägs det. Men enligt sociologen Göran Therborn ökar inkomstklyftorna på båda sidor om den hälft av befolkningen som huvudsakligen försörjer sig genom arbete. Avståndet fördubblas uppåt till den allt rikare tiondel av befolkningen som bara till hälften försörjer sig på arbete och innehar 80 procent av alla aktier.
I den motsatta riktningen fördubblas avståndet ner till de fyra tiondelar av befolkningen som är lågavlönade, pensionärer, småbarnsföräldrar, arbetslösa. Tillkommer alla könsbaserade orättvisor.

Under drygt två decennier mellan 1991 och 2013 har ojämlikheten ökat dramatiskt vilket ger grogrund för växande misstro mot politiker som inte levererar men själva finner välbetalda reträttposter som PR-konsulter.
En av världens rikaste män, Warren Buffet, har karakteriserat situationen med stor tydlighet: ”Visst det handlar om ett klasskrig men det är min klass, den rika klassen, som krigar och det är vi som vinner.”

Hur är det möjligt? Den amerikanske dissidenten Noam Chomsky har uppmärksammat hur lönearbetarna under industrialismens framväxt i västvärlden kunde hållas i schack med våldsmetoder som under det förra seklet, i takt med folkrörelsernas tillväxt, ersattes av en snabbt växande PR- och reklamindustri med allt effektivare manipulationstekniker. Fysiskt våld ersattes av psykiskt.
Vi är nu marinerade i fake news. Grundläggande mänskliga behov – av kärlek, av tillhörighet, av att uppleva mening i livet – förknippas med allt från semesterresor till skor, kläder och bilar.
Eftersom utlovad behovstillfredsställelse givetvis uteblir är resultatet ett ständigt ökande behov av än mer konsumtion, nu dessutom för att döva en tilltagande existentiell ödslighet och förtvivlan, som i sin tur ger upphov till en expanderande psykiatrisk farmakologi som ersatt religionen som distributör av ”opium åt folket”. Läkemedelsbolagen kan vada i vinster.

Karl Marx säger ordagrant: ”Det religiösa eländet är samtidigt uttrycket för det verkliga eländet som det är protesten mot detta verkliga elände. Religionen är de betryckta kreaturens suck, hjärtat hos en hjärtlös värld, anden i andefattigdomens tillstånd. Den är folkets opium.”
Kapitalisten utmålas som girig, vilket enligt Marx skymmer det faktum att det ekonomiska systemet förutsätter skoningslös vinstmaximering för att inte utkonkurrerat försvinna från banan. En alltmer effektiv produktionskapacitet kunde ge möjlighet för ökad fritid och välfärd men istället förväntas vi arbeta allt längre för att samla rikedomar åt fåtalet och göda manipulationsindustrin.
Vinstlotterna i den kapitalistiska ekonomin fördelas slumpartat och oförutsägbart. Nobelpristagaren i ekonomi, Daniel Kahneman, har påvisat hur aktiemäklares råd är fullständigt godtyckliga och att betrakta som fake news. Det som egentligen gäller är att låta sig födas av rätt föräldrar, ha de rätta kontakterna och turen att befinna sig på rätt plats vid rätt tidpunkt. Empatibrist och vassa armbågar är en tillgång.
Oförutsägbarheten ger upphov till bitterhet och besvikelse hos de som dragit nitlotter. Att det skulle röra sig om ett gigantiskt lotteri förnekas förstås av vinnarna som gärna vill inbilla sig och ge intryck av egen unik kompetens som förklaring till framgång.
Och vi andra kan ju alltid ta en Trisslott.

Lars Lundström