Kinesisk propagandafest vid Karl Marx’ jubileum

RUIN Porta Nigra vittnar om stadens 2000 år gamla romerska ursprung.

Den 5 maj var det 200 år sedan Karl Marx föddes. Internationalens Per Leander var på plats vid jubileumsfesten i hans tyska hemstad Trier, vilket visade sig bli ett påkostat propagandanummer för kinesiska staten.

 

Trier är en av Tysklands äldsta städer, grundad av romarna ett par år före kristi födelse och vackert belägen i Moselflodens gröna dal där vindruvorna växer sig saftiga i solen. Här, vid denna rofulla plats på gränsen till Frankrike och Luxemburg, föddes Karl Marx den 5 maj 1818.
Idag är Trier en mysig småstad med runt 100 000 invånare. På Marx’ tid var staden ännu mindre och mer provinsiell, då större städer som Bonn, Köln och Frankfurt vuxit fram runtomkring och blivit mer betydande kulturellt och ekonomiskt. Men pampiga romerska ruiner, som den tvåtusen år gamla ”svarta porten” – Porta Nigra – vittnar om stadens rika historia, och under en tid var Trier en av Romarrikets största städer, den nordliga huvudstaden och en befäst utpost som skyddade ”civilisationen” mot ”barbarerna” i nordväst.
Inför 200-årsjubileet av Karl Marx’ födelse vajar röda flaggor överallt i Trier. Men tittar man ordentligt ser man att det inte är arbetarklassens internationella röda fana, utan den kinesiska statsflaggan med gula stjärnor på. Det känns som att kinesiska staten har hyrt hela staden inför detta Marxjubileum, då Kina har bekostat en stor del av kalaset, vilket snabbt förvandlas till ett kinesiskt propagandajippo.
Huvudeventet på detta jubileum är avtäckandet av en ny pampig Karl Marx staty, som är en gåva från Kina. Vid ceremonin deltar utöver de kinesiska gästerna flera politiska dignitärer

Vänstern höll en egen Marx-manifestation vid sidan om den officiella ceremonin.

från Tyskland och EU, som Europakommissionens konservativa ordförande Jean-Claude Juncker. Hans närvaro är så klart i första hand inte för att hylla författaren till det Kommunistiska Manifestet, utan för att vårda kontakterna och handelsförbindelserna med det väldiga kapitalistiska Kina, som av någon outgrundlig anledning fortfarande kallar sig kommunistiskt.

Jag lyckas komma in genom avspärrningarna med mitt svenska presskort tillsammans med andra journalister. De flesta är dock kineser eller lokala tyska reportrar. Den enda andra internationella reporter jag träffar är en amerikansk kvinna. Hon heter Lucy Hornby och jobbar för Financial Times där hon normalt är Pekingkorrespondent. När vi småpratar säger hon att hon tycker att den kinesiska regimen snarare är fascistisk än kommunistisk.
Huvudtalare vid ceremonin är Kinas vice informationsminister Guo Weimin. Han börjar med att skrika ett GUTEN TAG så högt och brutalt, att man nästan tror att det är en annan sorts tysk hälsning som framförs, än ett vanligt ”god dag”. Men Jean-Claude Juncker och de andra EU-dignitärerna applåderar åt den kinesiske ministerns ansträngning att säga nått på tyska.
Därefter fortsätter talet på kinesiska med tysk tolk, och inför den samlade journalistkåren förkunnas att marxismens idéer har vidareutvecklats och förfinats av Kinas store president Xi Jinping. Vidare förklarar informationsministern att Kina är en mönsterdemokrati där alla har det bra, tack vare det stora kommunistpartiets kloka ledarskap. Juncker och de andra i publiken applåderar.

Från tyskt håll talar sedan Malu Dreye, ministerpresident i Rheinland-Pfalz, det vill säga det förbundsland där Trier ligger. ”Marx kan man inte läsa på egen hand, hans verk måste man studera tillsammans med andra, så som vi nu gör med våra kinesiska vänner”, sa hon. Dreye är visserligen socialdemokrat, men hennes marxism i praktiken innefattar bland annat privatiseringen av Frankfurts flygplats, som hon lät sälja till kinesiska affärsintressen.

Falun Gong-anhängare från när och fjärran protesterade mot kinesiska staten.

 

Det enda egentligen intressanta talet hålls av stadens borgmästare Wolfram Leibe, som berättar att beslutet att resa en Marxstaty i Trier var kontroversiellt och krävde långa debatter, men att filosofen Karl Marx förtjänar ett minnesmärke i sin födelsestad och att han inte kan ges skulden för de förbrytelser som senare skedde i hans namn. Till saken hör att Trier, som ju ligger i västra Tyskland, aldrig tidigare haft något Marxmonument, till skillnad från många städer i östra Tyskland.

I den mån Karl Marx är kontroversiell märks det främst genom en högljudd demonstration som pågår en bit bort samtidigt som ceremonin. Det är högerextrema Alternative für Deutschland och nynazistiska NPD som bakom en mur av poliser står och skriker saker som: ”Aldrig mer marxism” och ”Tänk på kommunismens offer.” Samtidigt demonstrerar en betydligt större grupp tyska kommunister och andra vänsteraktivister mot nazisterna på andra sidan gatan.
Jag kan tänka mig att de kinesiska gästerna är något irriterade över dessa försök att störa deras ceremoni, då de inte är vana att konfronteras med demonstranter. Men allra värst är nog de tusentals hitresta anhängare av Falun­ gong som i sina gula tröjor protesterar mot den kinesiska staten runt om i Trier. I alla gatuhörn ser man dem stå med plakat och dela ut flygblad, eller sitta i parkerna och meditera.

Så när alla officiella propagandatal för att hylla den kinesiska staten är avslutade, avtäcks äntligen det 5,5 meter höga Marxmonumentet i klassisk socialistrealistisk stil. Storleken 5,5 ska förövrigt symbolisera Marx’ födelsedatum.
Det är en ståtlig staty, och Karl Marx förtjänar så klart ett monument i sin födelsestad. Men frågan är vad han själv skulle tycka om detta politiska jippo som i hans namn blir ett propagandanummer för en av de mest brutala kapitalistiska regimer i världen.

Det finns så klart mer seriösa Marxevenemang också, med ett par nyöppnade utställningar på några museer i staden speciellt inför detta jubileum. Intressantast är dock att besöka den permanenta utställningen i huset där Karl Marx föddes. Huset köptes av socialdemokraterna på 1920-talet, men togs över av nazisterna på 30-talet som lät förstöra en stor del av inredningen och Marx andra ägodelar. Efter kriget fick sossarna tillbaka huset och man har på senare tid lyckats få hit och ställa ut den fåtölj som Karl Marx dog i 1883 när han levde i politisk exil i London.
Gatan där Marxhuset ligger heter också Karl-Marx-Straße. Av någon anledning finns ett flertal av Triers strippklubbar och bordeller längre ner på samma gata.

Text och foto: Per Leander