Från Moskva till Arvfurstens palats

Författaren Anders Sundelin. Foto: Sofia Runarsdotter

Hur var det med hans naziförbindelser i ungdomen? Och var det han som gömdes under täcknamnet OSÁ, Getingen, i det sovjetiska spionagets rulla? En polare till storspionen Wennerström? Ja, några raka svar får man kanske inte i Anders Sundelins biografi över toppdiplomaten Sverker Åström. Men författaren skildrar sin jakt efter sanningen på ett sätt som håller vårt intresse uppe genom boken.
Vi som är uppvuxna efter andra världskriget minns kanske Sverker Åström, som den där spänstiga herrn med en röd och en grön strumpa, som på sin ålders höst, långt efter pensioneringen, ryckte in på UD som sommarvikarie. En herre som samlade ryskt silver, och hade tebjudningar som gräddan av kulturpersoner, murvlar, författare och politiker frekventerade – inte minst ledande socialdemokrater. Han personifierade den svenska utrikespolitiken genom världskriget och det kalla kriget – en övertygad förespråkare för den svenska alliansfriheten. När Erlander och Palme skulle formulera det utrikespolitiska avsnittet i regerings­deklarationen gick de ofta förbi utrikesministern, får vi veta: ”Kalla på Sverker!”

Sverker Åström föds 1915 i Uppsala. Efter studenten 1934 läser han in en fil kand med tyska, romanska språk och nationalekonomi på ett år, och tar 1939 en jur kand av bara farten. Då har han också hunnit med språkstudier i Frankrike och juridik i Tyskland. Men det är här det första dunklet finns. 1932 hade han valts in i Sveriges Nationella Ungdomsförbund, SNU, blivit utesluten eftersom han inte betalt avgiften, och i stället gått med i Nationella Studentklubben i Uppsala. Ett inte ovanligt engagemang i miljön där han växte upp. I sin ansökan till UD åberopar han bland annat sina juridikstudier vid två av Tysklands allra mest nazianstrukna universitet. När han senare i livet får frågor om det här minns han inte så noga. Kanske ett sätt att hålla ifrån sig obehagliga vill­farelser i ungdomen.
Alltnog antas han av UD och hamnar nästan genast i Moskva. Han har själv berättat hur personalen under tyskarnas bombningar stod på ambassadens tak med långa tänger för att vräka eventuella bomber över kanten, innan ambassaden evakuerades tillsammans med sovjetregeringen, centrala myndigheter, verk och andra beskickningar till den tryggare staden Kujbysjev. Och det är här hans brinnande intresse för Rysslands rika kulturarv och allt ryskt uppstår. Och småningom också misstankarna att det i hans stora kontaktnät skulle gömma sig någon KGB-agent som han förser med diverse hemligheter.

Men frågan är om misstankarna inte enbart härrör från det faktum att han är homosexuell. Han stoppas i karriären under flera år, men SÄPO:s intensiva övervakning gör inte intryck på herrar Erlander och Palme och hindrar inte att han till sist blir kabinettssekreterare, den högsta befattning en tjänsteman inom UD kan nå. Först som 87-åring kommer han ut ur garderoben, men hans chefer har hela tiden känt till hans läggning.
Boken följer som på en snitslad bana Sverker Åström i öst och väst på Sveriges väg i med- och motgång genom världspolitiken. Med dagens blick är det tänkvärt att läsa hans plädering för vår neutralitetspolitik och alliansfrihet.

Mats Leander

BOKEN

Diplomaten
av Anders Sundelin
Weyler förlag 2018