Rebellisk värdighet bland tält och sophögar

Balsam Karam Foto: Magnus Liam Karlsson

Balsam Karams romandebut Händelsehorisonten är en omtumlande läsning. Med ett poetiskt och förföriskt vackert språk skildrar hon systerskap och moderskap, men också deportation, förtryck, deklassering, revolt, uppror och tortyr. Romanen har en stark moralisk och politisk ton, indignerad och upprorisk. Balsam Karam vill få oss att passera den metaforiska händelsehorisonten.
När Milde är 17 år döms hon till döden. Istället för en vanlig avrättning väljer hon att ställa sig till forskningens tjänst och ge sig ut på en dödsresa mot ett svart hål för att ge en förklaring till vad som händer när en människa passerar händelsehorisonten. Så långt kan tyckas att det är en scifi-roman. Men Balsam Karam nyttjar effektfullt vår fantasi kring astronomernas teorier om svarta hål, oändlig massa och händelsehorisont för att vrida perspektivet till ett annat svart hål, Utkanterna.

För till Utkanterna har mödrar och döttrar deporterats. De förträngdas, förtrycktas, undanskjutnas och ovälkomnas tillhåll. En plats utanför Staden. Ett hem för dem som bor där. Ett svart hål i maktens och förtryckarnas ögon. För dessa passeras en horisont i händelse av att man når den stora Massans områden.
”Har du någonsin varit där?” frågar Balsam Karam ett flertal gånger i textavsnitten som handlar om Utkanterna. En följdfråga skulle kunna vara: förstår du hur livet och förutsättningarna är bland dem som tillhör det globala prekariatet, bor i slumområden, saknar jobb och försörjning, lever som gatubarn, befinner sig i migration, och så vidare.
Hon skriver vackert om Utkanterna som ett hem. Om värme, gemenskap och solidaritet. Det finns en värdighet där bland tälten och sophögarna uppe i bergen. En skola tar form. Där skriver Mildes mor Essa orden ”För vem?” på griffeltavlan och undervisade att det är den viktigaste frågan att ställa: ”Ställ den till dem som påstår att någonting är gott, bra och riktigt, och till dem som stämplar något som dåligt, farligt eller förbjudet. Ställ den, och låt sedan svaret leda er hem.”

Överlevnad är sammanhållning och organisering. Soldaterna övervakar passagen till staden dit ungdomarna går för att leva av turisternas allmosor. Det dystopiska inslaget finns, men Händelsehorisonten är alltför rik för att genrebestämmas som dystopisk roman.
Tro nu inte att Händelsehorisonten är en platt allegori över kapitalismens barbari och den heroiska kampen. Lång ifrån, men jag kan inte annat än att låta mina tankar fullfölja vad som kan anas i texten. För det är en roman om en rebell, en ung kvinna som vänder sig mot förtrycket, som deltar i upproret, men som blir brutalt torterad och dömd.
Händelsehorisonten är inte en traditionell episk roman. Det finns inslag som gör att man anar ett långvarigt och tålmodigt arbete med flera litterära ingångar innan formen till sist infinner sig. Det är en roman som frammanar känslor och som hela tiden efterfrågar läsarens empati. Omtagningar och upprepningar ska förstärka detta. Den kronologi som kan anas är baklänges.

Ett bärande tema genom Händelsehorisonten är systerskap och moderskap. Balsam Karam skriver smärtsamt vackert om relationen mellan Milde och Essa. Scenen när Essa genomför en tvagningsritual inför Mildes förestående rymduppskjutning mot en oundviklig död, stannar som minnesbild länge efter avslutad läsning.
Balsam Karam är till vardags bibliotekarie i Rinkeby. I en artikel har hon oroat sig över new public managements principer och vad de får för konsekvenser för bibliotekens användare och för dem som jobbar för att ge dem service. Vid sidan av en lyckad romandebut där Milde och hennes systrar gör ett berättigat uppror tycks hon själv brinna i samma anda.

Jan-Olov Carlsson

 

BOK

Händelsehorisonten
av Balsam Karam
Norstedts 2018