April, april din dumma sill

Sill. Foto: Claus Ableiter

I påskhelgen som gick, publicerade utan att själv förstå det, Göteborgspostens chefredaktör och ansvarige utgivare Christofer Ahlqvist, årets bästa aprilskämt och förtjänar därför ett omnämnande som årets dummaste sill …
Pretentiöst hävdade han att ”vi har gått ifrån en tid där tidningar hade en överenskommelse med läsarna om att vi skriver bara om sådant som är sant – förutom i en nyhet som kommer en specifik dag varje år (1 april)”.
Men konstaterade sedan att det i dag ”finns otroligt många sajter på nätet av vilka en mängd inte bryr sig om vad som är falskt eller sant” och därför hade han då fattat beslutet att GP inte i år publicerar något aprilskämt. Med argumentet att den ”källkritiska kunskapsnivån bland många läsare på nätet” är skiftande och att ”många inte förstår att det är falska nyheter”.

Chefredaktör Ahlqvist tror uppenbart att vi läsare, åtminstone många av oss, är så blåsta att vi likt den gamla käringen i skrönan menar att ”det måste vara sant eftersom det står i dagens tidning”.
Men det gör vi inte. Definitivt inte. Här handlar det om att chefredaktör Ahlqvist vill ge nyheterna i sin egen tidning en unik air av redlighet. I de spalter han råder ges minsann en sann och allsidig nyhetsförmedling som aldrig ens ska kunna ifrågasättas. Inte ens 1 april!
Men självklart försöker den media som finns, både gammeldags och ny sådan, att så att säga aprilnarras med oss – varje dag året runt.
Till skillnad från en del aparta stollar som kritiserar media i stort vill jag först understryka att för mig är den begränsade och relativa politiska demokrati vi har, liksom vår pressfrihet, självklart oerhört värdefulla.
Men i grunden är det så att desinformationen från våra statliga mediahus (SR och SVT) liksom från stora privatägda mediala koncerner som exempelvis Aftonbladet/SvenskaDagbladet (Schibsted), Expressen/DN/Sydsvenskan (Bonnier) eller Göteborgsposten (Hjörne), i första hand skapas genom först urvalet av nyheter och sedan genom den journalistiska förpackning som ges.

Man behöver inte ha gått på Journalisthögskolan eller ens vara skrivkunnig för att veta hur enkelt det är att vinkla i och för sig korrekta nyheter precis hur som helst. Det förstod man redan innan boktryckarkonsten uppfanns. Det behöver inte alls vara enskilda fakta som i sig är felaktiga. Man är smartare och lurar betydligt fler genom att använda riktiga fakta som sedan helt plockas ur sitt sammanhang och på så sätt ges en annan betydelse.
När jag var liten lärde mig min pappa mig att jag skulle läsa Göteborgsposten mycket kritiskt. Mycket besviken och fortfarande förbannad kom han nämligen ihåg när tidningens grundare Harry Hjörne kommenterade de tyska nazisternas ockupation av Norge med sin famösa ledare om att ”vi skulle vänja oss vid en ny tid”. En inställning som då för övrigt delades av Vänsterpartiets gamla förlaga SKP …
Tidningens förhållningssätt fick givetvis konsekvenser för hur Göteborgsposten valde ut och sedan vinklade sin nyhetsbevakning av Andra Världskriget. Pappa berättade vidare att Hjörne på den tiden backades upp av många företagare med Gulins modehus i spetsen.
De inledde en annonsbojkott av Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning där det med Torgny Segerstedt som chefredaktör fanns ”alternativ fakta” om de tyska nazisterna. En för det protyska göteborska lägret mycket lyckad blockad. Med färre annonsintäkter försämrades naturligtvis GHT:s ekonomi. När läsarna sedan inte hittade de annonser som de sökte gick de till konkurrenten Göteborgsposten som samtidigt tagit över de förlorade annonserna. GHT:s ekonomi fick allt fler röda siffror och gick med åren under tack vare den nedåtgående ”tidningsspiral” som blev följden.
Som tonåring insåg jag att det var uppenbart att svensk media – framförallt inledningsvis när folk i stort inte visste så mycket – ljög friskt om och förvanskade verkligheten i sin rapportering både om Vietnamkriget och Den stora gruvstrejken uppe i de norrländska malmfälten. Inte blev det heller bättre av att stalinistisk, sovjetisk media eller kinesisk maoistisk dito också fungerade som lögnfabriker…

I Aftonbladet berättade nyss Åsa Linderborg att nu ”inför valet ska SVT, Sveriges radio, DN och Svenska Dagbladet upprätta en gemensam sajt för faktagranskning. Det låter sympatiskt, men i själva verket blir de fyra mediehusen en auktoritär övermakt som tar sig enorma anspråk att bestämma vad som är sant eller falskt”, underströk hon och konstaterade sedan det självklara, nämligen ”att det är en naiv tanke att kollegorna ska granska varandras publicistiska övertramp.
För mig är det häpnadsväckande att svensk public service, SR/SVT, ska samarbeta med två av det borgerliga Sveriges främsta ideologiska producenter. För det handlar givetvis inte bara om att de kommer att undvika kollegiala övertramp. Schibsted- och Bonnierkoncerna har en ideologisk plattform, där vinstintressen, privat kontroll över finansindustrins stora kreditflöden liksom självklart alla arbetsgivarintressen rakt av och en tilltro till svensk imperialism och rustningsindustri, är det som cementerar deras gemensamma grund.

Varför ska Public Service samarbeta med två av den svenska kapitalismens viktigaste ideologifabriker? Tja, kanske därför att de politiker som råder över Public Service och som bestämmer dess ramar och rekryterar dess chefer, och trots att de kanske har en lite större självständighet än Bonnier- respektive Schibstedpressen, ändå delar koncernernas ideologiska grund.
Men är det inte bra om dessa redaktioner avslöjar en del ”trollfabriker” på nätet? Vidriga högerextrema sajter mm.
Jovisst. Det kan de göra var och en för sig. Samtidigt ska vi inte glömma att de själva, var och en för sig, styrs av ”riktigt rika troll”, som i valrörelsen gör allt för att dölja sin stora makt över många avgörande politiska beslut …
Det mesta journalistiskt material när det gäller frågor som hänger ihop med politiken gestaltas ofta genom att skribenten manar fram två poler och på så sätt ger oss ett spänningsladdat motsatsförhållande. Vi får bra dramatik. Själv väljer jag då för det mesta att leta efter ”en tredje ståndpunkt”, till och med en fjärde och femte sådan, när det gäller min läsning. Dessutom, leta aktivt efter flera källor!

För finns det en sak jag har lärt mig i livet så är det att inte ta ”några nyheter för givna”.
Därför trodde jag faktiskt för några sekunder att chefredaktör Ahlqvist beslut om att avskaffa GP:s aprilskämt egentligen var avsett som ett aprilskämt.
När jag sedan förstod att det hela var på riktigt. Ja, då fick jag mig en munter stund i morse…
Jag låter nämligen mig aldrig av chefredaktören luras till att tro att Göteborgsposten skulle ge mig ”Dagsens sanning” utan svarar denne Ahlqvist som mina gamla sverigefinska arbetskamrater på Volvo Lastvagnar skulle gjort: Aprillia, aprillia, syö silliä, juo kuravettä päälle (April, april, ät sill och drick lervatten till)”…

 

Göte Kildén