Skit i affirmationen – Leve revolutionen!

 

Människor faller som käglor på arbetsgivarnas bowlingbana på en arbetsmarknad som alltmer börjat likna en nöjespark. Och det enda som tycks gå enligt löpande-band-principen numera är sjukskrivningarna. Den som inte orkar sitta kvar i koppen på det allt snabbare snurrande tefatet tappar greppet och smäller rakt in i väggen där darttavlan hänger. Och där kan du hänga och chilla ett tag för snart har du en coach vid din sida med en käck uppmaning om att återta den egna kontrollen. Nu ska du bara intala dig själv att det faktiskt var du som hoppade av. Fake it till you make it! Och du kan passa på att skatta dig lycklig över att ditt spioneri ägnas åt det svenska arbetsmarknadspolitiska åtgärdsprogrammet och ingenting annat. För att strax därpå sätta ditt lycksaliga leende i halsen då du inser att pilarna i darttavlan visserligen inte innehåller något gift men spetsarna lik förbannat kan vara sylvassa.

Marx använde begreppet alienation för att beskriva hur industrialismen via det kapitalistiska systemet ryckte arbetaren ur ett begripligt och meningsfullt sammanhang. En oundviklig konsekvens av att produkten skildes från producenten. Människans sanna väsen är kreativt skapande i olika former. Men hen behöver själv äga kontrollen över sitt arbete och verk. När andra börjar diktera villkoren förlorar människan kontakten med sig själv.
Människan blir olycklig i sitt arbete eftersom hen inte längre äger det. Arbetet blir enbart ett medel för att kunna utveckla sin mänsklighet på den lilla fritid som blir över. Den amerikanska sociologen C.W. Mills utvecklade resonemanget och menade att konsumtionssamhället skapar en marknad där människor inte bara säljer sin arbetskraft utan även sin personlighet. Många avfärdar idag alienation som fenomen på en arbetsmarknad som till stora delar antas tillhöra den kreativa klassen. Men här klyvs som vi vet dagens arbetsmarknad mitt itu. Där den ena delen skapar låglönejobb och allt sämre arbetsvillkor och den andra allt högre krav på prestationer. Det som hade kunnat bli allas vår rättighet och möjlighet att uttrycka vår kreativitet har istället blivit ett innehållslöst självförverkligande och nu reas personligheter ut på ett arbetsmarknadens Ullared.
Influencerns dilemma är just att varan på marknaden är den egna personen. Och vem ska föra din talan och framföra din protest om kaptalet inte bara äger dina pengar utan också din själ.

Och var börjar då förändringen? Jo, givetvis i den egna personen. Ställ dig framför spegeln, ta ett djupt andetag och säg till dig själv ’Jag är älskvärd’ ’Jag är kompetent’ ’Jag är på rätt plats’. Om du sen tvivlar för att din partner nyss dragit till en snyggare variant och ditt badrumsgolv isar kallt under dina fötter -förtvivla icke. Se dig själv ännu djupare in i ögonen och säg det en gång till. Och en gång till. Men du kan säga det till leda för tråkigt nog verkar det inte fungera. I alla fall inte för människor med taskig självbild, det vill säga vi som är hyfsat realistiska. Vi ser igenom alltihopa. Verklighetens smuts och skav framträder bara ännu tydligare. Lite skit i hörnen har ju ingen dött av men det är som bekant svårt att dölja svett med roll-on.

Och vad är då egentligen poängen med detta introverta navelskåderi. En slående baksida med huvuddelen av dagens så populära jagstärkande affirmationer är att de helt och hållet saknar relation. Det viktigaste tycks vara att du kan stå där framför spegeln i din ensamhet och vara dig själv nog.
Vad ska du med dina medmänniskors kärlek och solidaritet till när du kan ge det alldeles själv till dig själv. Jag brukar visserligen förespråka att se sig själv i spegeln då och då. Det är nyttigt för att förstå sin egen del i livets karusell och för att ta sitt ansvar. Och för att återta sin makt är en av förutsättningarna att veta var man har sina händer och fötter. Och att huvudet sitter där det ska, och helst på skaft. Men hur ska det gå när du faller om du gör dig själv till jourhavande medmänniska? Spegelbilden lär tyvärr följa dig i raset. Ju mer du stirrar på dig själv desto mindre ser du av den andre. Du ser dig själv genom andra men hur ser du på andra om du ställt dig själv i vägen?
Alienation upplevs inte längre i relation till produktionen utan till dig själv. Det har blivit vår tids mest alienerade och alienerande tillstånd. Själv-affirmationer har lett oss fram till den slutgiltiga självalienationen.

Greta Sandberg