Katalonien : Demonstrationerna – och repressionen – fortsätter

Tusentals samlades för att protestera timmarna efter gripandet av Carles Puigdemont 25 mars. Foto: Jordi Ventura.

Demokratin i Spanien drabbades av ännu ett allvarligt bakslag då åklagarämbetet gav order om att fängsla ytterligare katalanska ledande politiker som förespråkat rätten till självständighet från Spanien.

 

Flera katalanska regeringsmedlemmar sitter sedan månader tillbaka i spanskt fängelse medan andra tvingats till exil i Belgien. De politiskt förföljda representerar borgerliga partier, mittenpartier, och antikapitalister från CUP. Den senaste tiden har den politiska situationen i Katalonien kännetecknats av oro och politisk ovisshet.
Den 25 mars grep den tyska polisen, i intimt samarbete med Spaniens underrättelsetjänst CNI, den jagade före detta katalanska presidenten Carles Puigdemont som den 21 december 2017 för andra gången valts till Kataloniens president. Det skedde efter ett politikerbesök i Finland , när han var på väg tillbaka till Belgien där han fått politisk asyl. Puigdemont fördes till ett fängelse i Neumünster och riskerar nu att utlämnas till Spanien där han anklagas för att ha gjort sig skyldig till ”uppror” vilket kan leda till 25 års fängelse. Detta innebär en krigsförklaring från det auktoritära etablissemangets sida gentemot allt vad demokrati heter. Katalanerna gick som svar spontant ut på gatorna för att protestera och de polisiära styrkorna var inte sena att gå till våldsam attack.

Den senaste tiden har landet upplevt mäktiga massdemonstrationer; den feministiska rörelsen gjorde sig senast påmind den 8 mars då fem miljoner kvinnor gick ut på gatorna för att kräva jämlikhet. Strax därefter följdes den av en nästan lika stor manifestation där pensionärer i hela Spanien krävde pensioner som går att leva på. Regimen försöker nu med hjälp av polisiär repression inskränka de demokratiska fri- och rättigheterna i landet. I området Lavapies i Madrid, där Podemos bildades, attackerade polisen för en vecka sedan papperslösa människor där en senegales dog som en följd av polisens brutalitet vilket ledde till omfattande protester mot regeringen. Högerregeringen hävdade då utan vidare att Podemos hade ”uppviglat” de boende i Lavapies.
Sedan katalanska regeringsmedlemmar fängslats och andra försatts i landsflykt har de styrande i Spanien blockerat varje försök från det katalanska parlamentet att utse nya presidentkandidater. I den repressiva jakten på självständighetsrörelsens politiska representanter tar staten återigen till våld.

Det vi ser nu är diktaturfasoner. Det är inte längre bara en fråga om att regeringen går emot självständighetsrörelsens krav. Det som står på spel är själva den borgerliga demokratin; i såväl Katalonien som i Spanien. Efter gripandet av Carles Puigdemont gick Podemos antikapitalistiska strömning (Anticapitalistas) ut med följande uttalande:
”Mot bakgrund av denna brutala antidemokratiska repression är det brådskande att de olika politiska och sociala rörelserna går ut till försvar för våra grundläggande demokratiska fri- och rättigheter i en bred solidaritetsfront i hela landet för att tillsammans kämpa för en verklig demokrati, baserad på folkens rätt att bestämma sin egen framtid.”

Alex Fuentes