”En dålig fred är bättre än ett gott krig”

►  Aktivister från Central- och Östeuropa möttes i Ungern på motståndsmöte

► Deltagarna vill bekämpa förtrycket – i såväl Ukraina som i Ryssland

 

Äntligen har aktivister från Central- och Östeuropa kunnat samlas till ett motståndsmöte. I Budapest vid Donau stod Attac Ungern, marxistiska föreningen Mabel och andra ungerska organisationer värdar för ett möte i sociala forumandan 2-4 mars. Förra gången var 2016 i Wroclaw och dess för innan 2012 i Wien.
Den ökande militariseringen står i centrum för diskussionen, både den inre och den yttre. ”Gör du aktivt motstånd mot den rådande politiken är du illa ute”, säger en ungrare: ”Du kan bli fotad vid en manifestation och sedan förlora jobbet. Det är därför det bara är pensionärer som kan engagera sig”. Men det gör en del yngre också, kan jag konstatera när den glada tjeckiska och kroatiska delegationen tillsammans med aktivister från Odessa visar att det finns unga socialister beredda att ta strid trots de hårda villkoren.

Den ryska delegationen med Alexandr Buzgalin från Moskva och Igor Gotlieb från St Petersburg har ett förslag om vad man kan göra åt saken. Repressionen ökar både i Ryssland och Ukraina. Nyligen har socialister i Penza Ryssland och Sevastopol på Krim blivit gripna och utsatta för hårdföra förhör för att tvinga fram falska bekännelser. Övergreppen i Ukraina är lika grova och otaliga. Tillsammans med aktivister i Ukraina lägger de ryska aktivisterna fram förslaget att samtidigt bekämpa förtrycket i Ukraina och Ryssland.

Det passar väl med förslag till mötet från Aktivister för fred i Sverige att kräva ett stopp för trakasserier och förföljelser på grund av Ukrainakonflikten på bägge sidor av

frontlinjen, förtryck som även utsträcker sig till EU-länder riktat mot dem som solidariserat sig med upproret i Donbass. Att stoppa fängelsestraff och nedtystande av dem som protesterar mot kriget är ett viktigt led i att göra en fred möjlig och skapa förutsättningar för att Minskavtalet kan uppfyllas, avtalet som alla viktiga aktörer står bakom, Ukraina, Donetsk- och Luganskrepublikerna, Ryssland, Tyskland och Frankrike. Det enda avtal som finns för att få stopp på kriget.
Ett annat förslag från Aktivister för fred är att ställa samma krav på alla aktörer att leva upp till Minskavtalet. Särskilt i Sverige men även många andra länder är detta angeläget där Rysslands ensidigt ses som orsak till att Minskavtalet inte uppfylls medan Ukrainas agerande på flera punkter mot avtalet får fortgå utan kännbara protester.
Men hur skulle socialister i Ukraina på bägge sidor frontlinjen reagera på detta förslag som knappast tillgodoser mer långsiktiga krav? Det är särskilt viktigt vad aktivister som utsatts för regeringens krig mot de upproriska republikerna har att säga. Till slut lyckasde få igång skypeuppkopplingen till Gorlovka, staden som utsatts för kriget mer än kanske någon annan plats i Östra Ukraina. Aktivisterna därifrån har inte kunnat ta sig till mötet med kan ändå delta via nätet.
Det går att verka ideologiskt. Mycket kraft läggs ner på att hjälpa nödlidande. Men politiskt kan man inte agera i den rådande krigssituationen. Republikerna är ständigt utsatta för beskjutning och inte minst deras huvudstäder ligger direkt vid fronten vilket gör att det råder krigslagar.
På frågan om det var bra att ställa krav om att alla lever upp till Minskavtalet blev svaret att om man lever tre km från frontlinjen i Gorlovka så blir fred viktigare än något annat. ”En dålig fred är bättre än ett gott krig” sammanfattade svaret på frågan. Kritiken inte minst bland socialister mot Minskavtalet är välkänd och skepsisen mot de stater som ingått avtalet är stor. Men för de flesta på mötet stod det klart att det var viktigt att skapa opinion kring det enda avtal som finns som i alla fall aktörerna utåt säger sig stå för.
En protest kom från den oberoende ukrainska fackföreningen Zahist pratzi med 4 000 medlemmar som deltog på mötet. Att ta Minskavtalet på allvar innebar att stödja imperialistiska makter ansåg de. Istället gällde det att vända sig till alla arbetare mot all imperialism.
Upprustningen och konflikten mellan väst och öst med det pågående kriget i Ukraina som upptog det största intresset. Motståndet mot NATO är påtagligt. Målet att fördubbla militärutgifterna i många länder upp till 2 procent av BNP innebär ingrepp i sociala utgifter.

Andra frågor var också centrala. Krisen för den parlamentariska vänsterns administration av det kapitalistiska systemet både i EU:s medlemsstater och länder som USA och Ryssland var en utgångspunkt. Dessa partier sägs i ett gemensamt uttalande sakna egen initiativförmåga och är i idémässigt förfall.
Oligarkernas förvridning av ägarstrukturen sågs som start och slutpunkt för att skapa en systemförändring. Kooperativ, jobbskapande genom offentliga investeringar, satsning på offentlig sjukvård och högre utbildning samt sociala, kulturella och andra satsningar lokalt sågs som små steg mot en mer blandad ekonomi.
Nationalism, rasism, förföljelser av romer och migranter och auktoritära regimer med sin exkluderande politik måste avvisas. Demokratin måste vidgas till både sociala, kulturella och ekonomiska områden.

Till mötet kom Ivan Orosa Paleo från Podemos som organiserade mötet Europa in movement i Barcelona 18-19 januari i år. Mötet i Budapest var inte bara ett led i sociala forumprocessen inför World Social Forum som hålls nu i mitten av mars i Salvador i Brasilien. Det var också den första regionala uppföljningen av Barcelonamötet som är led i ett nytt globalt folkrörelseinitiativ med bl.a bonderörelsen Via Campesina som pådrivande. Även för Norden finns planer på att genomföra ett regionalt uppföljningsmöte för detta nya initiativ.
Att Östeuropa placerat sig centralt i det europeiska arbetet kan ses som lovande. Den ofta förekommande exkluderingen av de östeuropeiska erfarenheterna och kampen mot militariseringen från europeiska initiativ dominerade av väst kan komma att utmanas. Det kan ske när de samlande initiativen inte längre utgår från Europa utan är internationalistiska med folkrörelser inte minst i Syd som pådrivare.

Tord Björk