Dags att bygga en EU-kritisk internationalistisk rörelse

Flyktingpolitiska aktivister under Alternativa toppmötet i Göteborg. Flyktingaktivisterna deltog också på mötet Europe in Movement. Foto: Tord Björk

Hur går vi vidare efter det alternativa EU-toppmötet i Göteborg i november förra året? Tord Björk från Miljöförbundet Jordens Vänner blickar ut i Europa efter inspiration och gillar vad han ser. Han hoppas på ett gemensamt nordiskt initiativ för att bygga en internationalistisk och mer ungdomlig EU-kritisk rörelse.

 

Alternativa EU-toppmötet i Göteborg blev en framgång. Jordens Vänners initiativ till seminariet ”Ett annat Europa är möjligt” breddade det internationella kontaktnätet. Undertecknad blev i samband med det inbjuden till ”Europe in movement” mötet i Barcelona 19-20 januari. Mötet i Barcelona kännetecknades av betydligt mer EU-kritiska röster än vad som varit vanligt på möten i Syd- och Västeuropa tidigare. Det var ett initiativ av Via Campesina och andra antikapitalistiska folkrörelser i Syd, samordnat regionalt i Afrika, Latinamerika, Arabvärlden och i delar av Asien. På mötet i Barcelona var särskilt periferin i Europa stark. På många sätt var det radikalt annorlunda mot möten dominerade av Nordvästeuropa. Det unika var att det var inbäddat i ett globalt folkrörelseinitiativ. Andra möten som Marseille ”European Forum”, ”Altersummit”, ”Plan B”, ”Democracy in Europe Movement 2015” har varit mer västeuropeiskt dominerade och har ofta haft fokus på att påverka EU samt saknat utomeuropeiska motsvarigheter.
Det kan noteras att samtliga dessa initiativ är progressiva och vänder sig mot högerpopulism. Inget är inriktad på enhetsfront mot EU. EU-kritiken är starkt på frammarsch särskilt på Europe in movement mötet medan anhängare av ett federalistiskt EU blir allt mindre tongivande. Kampen mot militarismen var också framträdande tema i Barcelona och intresset för fredsfrågan har ökat hos det nya European Forum-initiativet.

Även hos andra folkrörelser växer samarbete fram mellan folkrörelser. I Warszawa 2016 kunde hyresgäströrelsen och f

Här samtalar Anarkisten Aleksandar Dolić från kroatiska Arbetarfronten med en tunisisk fackföreningsledare som till vardags arbetar med att bygga allianser mellan folkrörelser i 11 arabiska länder och 33 afrikanska länder. Bägge ger uttryck för att det är dags att betona enhet framför ideologiska skillnader.
Foto: Tord Björk

redsrörelsen nå enhet i protesterna under Natomötet. Degrowthrörelsen växer och knyter an till frågor och praxis omkring rättvis omställning. Bonde- och miljörörelsen finner varandra på europeiska möten om matsuveränitet. Många andra exempel finns också på alliansbyggen.
Det blir möte i Budapest 3-4 mars ordnat av ”Pragvåren 2”, nätverket mot högerextremism och populism som startades som en del inom European Social Forum processen. Attac Ungern är en av samordnarna. Budapestmötet har blivit centralt för uppföljning av Barcelonamötet. Det binder också samman både sociala forum och kommande World Social Forum i Salvador i Brasilien med det radikalare internationella folkrörelseinitiativet som efter Barcelona syftar till ett globalt möte i Caracas (vars mötesdatum ännu inte är riktigt klart). Svenskt och nordiskt deltagande på mötet i Budapest är välkommet.
Samtidigt har ett skifte skett i synen hos tyska folkrörelser. Attac Tyskland ordnar i oktober en större Europakonferens där Europa den här gången faktiskt betyder Europa och inte EU. Tidigare har det tyska debattklimatet sällan eller aldrig accepterat EU-motståndare, men nu öppnar man för en pluralistisk debatt. Man konstaterar också att Europa har 750 miljoner invånare varav endast 420 miljoner lever inom EU, om man undantar Storbritannien. Det blir allt mer ohållbart att diskutera Europa i termer av att det enda väsentliga är EU. Det underlättar betydligt för nordiska EU-kritiska ståndpunkter.

Så frågan är hur vi kan följa upp det alternativa toppmötet och seminariet ett annat Europa är möjligt i Göteborg? Inte minst för att engagera fler, och yngre, människor i den nya framväxande EU-kritiska internationalistiska rörelsen. Varför inte med gemensamma nordiska initiativ?
Allmänt är tröttheten på partier stor under mötet Europe in movement, inte minst i rörelsen mot privatisering av vatten. Intressant också är att det nya internationalistiska folkrörelseinitiativet som lett till Europe in movement-mötet i Barcelona har latinamerikanska vänsterpartiers Sao Paulo-möten som startpunkt och inte sociala forum processen. 2009 tröttnade Via Campesina på World Social Forum och har tillsammans med folkrörelser ägnat sig åt att bygga direkt samverkan mellan folkrörelser. Sao Paulo-­mötena för vänsterpartier som startade på 1990-
­talet blev dock den främsta startpunkten för det nya folkrörelseinitiativet, mycket i kraft av att partierna sett sitt inflytande minska och insett att det är viktigt att betona folkrörelsernas centrala roll. När sedan afrikanska folkrörelser och socialister dök upp på Sao Paulomötet 2013 och 2015 uppstod en fruktbar dynamik. Modellen för Latinamerikanskt samarbete togs till Afrika med stor kraft och har sedan spritt sig.

Varför ville då afrikanerna komma till Barcelona? De jag frågade hade mycket klart för sig vad det handlade om för deras del. De har i sina egna länder sett hur nyliberalismen slagit sönder allt under lång tid och i det närmaste utplånat alla strukturer som funnits som skydd: sociala rättigheter, kooperativ, bonderörelser, etcetera. Från enskilda kamper som tidigare uppstått här och där, har nu socialismen återupprättats som en sammanhållen pan-afrikansk rörelse. Det som de ser som det viktiga är att välfärdsstaten försvaras i Europa. För om den ytterligare försvagas i Europa kommer det också vara lättare att stoppa afrikanernas strävanden efter att återupprätta och utvidga sina sociala rättigheter efter nyliberalismens härjningar.

Européerna på mötet i Barcelona och många forum av olika slag verkar oftast mycket upptagna med att värva andra till just sina frågor och splittras i mängder av olika initiativ. Afrikanerna lyckades inspirera mötet och göra det mer fokuserat. De förmådde också oss andra att samla kraft med hjälp av sång, slagord, dikt, och dans. Det kändes onekligen som om Europa satt på den afrikanska skolbänken.

Tord Björk

Samordnare Jordens Vänners EU-utskott

 

 

Europeiska folkrörelser och rödgröna nysatsar

En mängd forumprocesser är i rullning i Europa, här är några av dem:

Altersummit

Altersummit växte fram ur European Social Forum med fackföreningar i Belgien och Frankrike samt ATTAC som främsta sammanhållande kraft. På ett större möte i Aten 2013 enades man om en längre plattform mot åtstramningspolitiken för demokratiska, sociala, ekologiska och feministiska politiska alternativ. Nätverket ser som sin främsta tillgång att kunna effektivt påverka EU:s politik. Formen är möten där beslut fattas i konsensus, konferenser, en hemsida med uttalanden om aktuella händelser och aktionsdagar. Politiska partier är inte medlemmar men aktiv kontakt med partiföreträdare sker för att föra en dialog. Enstaka gånger har svenskar deltagit på altersummit-möten.
www.altersummit.eu

 

Democracy in Europe Movement 2025 (DiEM25)

DiEM25 växte fram som ett av svaren på EU:s legitimitetskris efter att pressen från EU, Europeiska Centralbanken (ECB) och IMF tvingat Grekland på knä och fortsatt åtstramningspolitik efter att en folkomröstning i landet röstade nej till denna politik. På ett möte i Berlin 9 februari 2016 bildades DiEM25 med deltagare från vänster- och gröna partier samt rörelser som facket och civila olydnadsinitiativet Blockupy mot ECB. Formen har varit oklar. Man har sagt sig vara en pan-europeisk rörelse av demokrater som enar gröna, radikal vänster och liberaler men är bara verksam i EU-länder där ett antal lokala grupper växt fram i de flesta medlemsländerna. I maj började diskussionen om att bilda ett transnationellt parti för att ställa upp i EU-valet 2019. Vänsterpartiet Razem i Polen, Alternativet i Danmark och Piratpartiet i Tjeckien är medlemmar. DiEM25 startades av förre grekiske finansministern Gianis Varoufakis som har en framträdande roll. En grupp har startats i Sverige.
www.diem25.org

Europe in Movement

Europe in Movement är namnet på ett antikapitalistiskt folkrörelsemöte som hölls i Barcelona 19-20 januari 2018 för första gången. Formen är möten som fattar beslut för att komma fram till gemensamma politiska krav och ha en fastare organisering för samordning av folkrörelser och politisk skolning. Tillsammans med andra regionala möten i Afrika, Arabländerna, Latinamerika och Sydasien förbereds ett globalt möte i Caracas under hösten 2018. Dessa regionala möten har inspirerats av det folkrörelsesamarbete som funnits i Latinamerika. De bygger på den gemensamma erfarenheten av att vänsterpartier försvagats medan folkrörelsers roll blivit viktigare. Europe in movement har haft en mer EU-kritisk inriktning än andra europeiska vänsterforum med krafter i Europas periferi i Syd, Balkan, Central- och Östeuropa och även EU-motståndare från Norge som deltagare och mindre dominerat av länder i centrum. Rörelser och vänsterpartier deltar. Globalt är bonderörelsen Via Campesina pådrivande och i Barcelona deltog flera av denna rörelses organisationer runt Medelhavet. Från Sverige deltog Jordens Vänner som observatör. Hemsida saknas.

Marseille European Forum

Marseille European Forum hölls 10 – 11 november 2017 med syftet att ordna ett årligt forum som samlar europeisk vänster, gröna och progressiva krafter. Man vänder sig till en bred samling vänster-, gröna och progressiva partier, nätverk och politiska rörelser, fackföreningar och sociala organisationer, NGOs, intellektuella och medborgarrörelser från hela Europa. Den dominerande kraften bland de 100 organisationer som stödjer initiativet är vänsterpartier inklusive Labour i nästan alla europeiska länder även några utanför EU men ingen från Sverige. Här finns också enstaka gröna samt DiEM25. Andra krafter är europafacket och enstaka nationella fackföreningar som ver.di i Tyskland, CGT i Frankrike och metallfacket i Belgien, ATTAC, vänsterns europeiska folkbildningsorganisation Transform!, samt enstaka migrant- och flyktingpolitiska organisationer, Stop the War!, Blockupy och några stiftelser och institut. I slutdeklarationen från mötet i Marseille vänder man sig mot auktoritär, patriarkal och antisocial politik och inskränkningen i arbetares rättigheter, mot miljöförstöring och ett fredligt Europa. Man vänder sig uttryckligen mot den politik som bedrivs av olika europeiska regeringar och EU. Man önskar utveckla en alternativ modell för europeisk integration som bidrar till en rättvis världsordning som kan stå emot byggandet av ett ultra-liberalt, auktoritärt Europa och kan motverka reaktionära och fascistiska krafter. Man hoppas att utveckla gemensamma kampanjer och ger som exempel folkliga initiativ mot TTIP och CETA samt kampanjer för kvinnors rättigheter och jämställdhet.
www.marseilleseuropeanforum.eu

Plan B

Plan B är en återkommande konferens tillkommen på initiativ av ledande vänsterpolitiker i hela Europa för att ifrågasätta euron och de avtal som klavbinder EU till en nyliberal politik. Den första hölls i Paris i januari 2016 med ett stort antal deltagare följt av ytterligare i Madrid, Köpenhamn och Lissabon. Arrangörer av konferensen i Köpenhamn var danska Enhedslisten och svenska Vänsterpartiet. Plan B växte fram som en reaktion på hur EU tvingade den grekiska regeringen på knä genom att stänga de grekiska bankerna och hota med att aldrig öppna dem igen. Plan B arbetar för att reformera EU-avtal, och om det inte är möjligt, arbeta för en plan B inklusive euro exit. Konferenserna har samlat många vänsterpartier och intellektuella men haft svårt att förhålla sig till om man vänder sig till folkrörelser eller bara är till för partier.

www.euro-planb.eu

Social forum i Europa

European Social Forum (ESF) finns kvar i Central- och Östeuropa. De är oftare mer radikala än de vänsterforum som hålls i Västeuropa, mer inriktade på kamp mot militarisering, strejker och hyresgästkamp än i väst. Ett hölls i Wroclaw 2016. Nästa hålls under namnet Assembly of Resistance i Budapest med deltagare också från övriga Europa som ett uppföljningsmöte efter Europe in Movement i Barcelona inför globala folkrörelsemötet i Carcacas men också World Social Forum som hålls i Salvador i Brasilien. Det första ESF hölls i Florens 2002 med 50 000 deltagare och en massdemonstration mot Irakkriget med 1 miljon deltagare. Det näst sista i Malmö 2008 med 1 500 deltagare och det sista i Istanbul 2010 med 3 000 deltagare. Nationella Social Forum finns kvar i Finland och Norge. I några länder i Central- och Östeuropa finns sociala forum kvar som lösa kontaktnärverk i länder som Ryssland, Tjeckien, Ungern och Österrike med europeiska sociala forumnätverket Pragvåren 2 mot högerextremism och populism som sammanhållande kraft. Seminariet Ett annat Europa är möjligt arrangerat av Aktivister för fred, Folkrörelsen Nej till EU, Jordens Vänner och Latinamerikagrupperna tillsammans med europaparlamentariker från miljöpartiet och vänsterpartiet hade talare som organiserar Assembly of Resistance i Budapest och deltog på Europe in Movementmötet i Barcelona, bägge som led i globala processer inför World Social Forum i Brasilien respektive folkrörelsemötet i Caracas.