”Att utvisa ungdomar till Afghanistan är vansinnigt”

Ung i Sverige på Medborgarplatsen i Stockholm, hösten 2017. Foto: Emma Lundström

► Våldet trappas upp i det krigshärjade Afghanistan

► Talibanerna uppges kontrollera 70 procent av landet

► Kommer Migrationsverket att ompröva säkerhetsläget?

 

Helgens terrordåd i Kabul, då uppemot 100 personer dödades, är bara ett i raden av fruktansvärda våldsdåd i det krigshärjade Afghanistan de senaste veckorna. Enligt BBC kontrolleras 70 procent av landet nu av talibanerna, vilket alltså betyder att den officiella regeringen knappt har något att styra över.
Officiellt gör svenska Migrationsverket fortfarande bedömningen att Afghanistan är ett säkert land att skicka tillbaka flyktingar till. Men frågan är om de nu kommer att behöva ompröva säkerhetsläget.
– Det är flera deportationer som har pausats nu, och det spekuleras om att det är med hänsyn till säkerhetsläget, men det har inte kommit några offentliga uttalanden från Migrationsverket, berättar Karin Fridell Anter från nätverket Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar.

Den bedömning om Afghanistan som Migrationsverket håller fast vid togs i augusti, och byggde redan då på gammal information. Sedan dess har

Karin Fridell Anter.

säkerhetsläget fortsatt att försämras, samtidigt som utvisningarna av flyktingungdomarna inleddes.
– Åtskilliga internationella organisationer, inklusive FN-organ, säger att det är ett inbördeskrig i Afghanistan. Men svenska Migrationsverket förklarade alldeles nyligen i en rapport att det inte finns någon anledning att ompröva säkerhetsläget. Det är väldigt alarmerande, säger Karin Fridell Anter.
– Som jag ser det vore det helt vansinnigt att skicka folk till Kabul i detta läge. Säkerhetsläget är urdålig, och ingenting tyder på att det blir bättre. Det är båda talibaner och IS som genomför attentat inne i centrala och viktiga delar Kabul. Det betyder ju alltså att regeringen har noll kontroll även i huvudstaden.

Hur går det för de som har skickats till Afghanistan?
– Vad vi vet är att de allra flesta påbörjar sin flykt igen. Antingen försöker man ta sig till Europa en gång till, eller till Iran där de eventuellt har sina familjer. För det ska man ju komma ihåg, att de här ungdomarna som Sverige skickar till Afghanistan inte ens är födda där. Då spelar det ingen roll om man är 18, eller 19 eller 20, de har inga kontakter i landet, ingen som kan hjälpa dem. Majoriteten lämnar därför Afghanistan om de bara kan. En del har fått hjälp från sina vänner i Sverige med pengar och så. Samtidigt är det många som vi hade kontakt med som nu är helt försvunna. Det finns inte något känt exempel på någon som har lyckats etablera sig i Afghanistan, berättar Karin Fridell Anter.
– Många av de som fick avslag har gått under jorden. Det rör sig om väldigt många ungdomar, och hur många av dem som finns kvar i Sverige är det ingen som vet. Men det rör sig om storleksordningen tiotusen människor, de som har fått sina avslag och de som kommer att få det inom en nära framtid.

Varför är det så svårt för svenska myndigheter att erkänna att det inte är säkert att utvisa folk till Afghanistan?
– En väldigt cyniskt men kanske sann anledning är nog att man har bestämt sig för att hälften av alla flyktingar som har kommit ska skickas tillbaka. Då tog man beslutet att syrierna får stanna, vilket så klart är alldeles rätt med tanke på situationen där. Men därefter ansåg man att kvoten var uppfylld och därför vill man kunna skicka folk till Afghanistan, säger Karin Fridell Anter.
– Jag upplever också att det här är en prestigefråga för regeringen. Man vill visa för de väljare som annars kanske skulle gå till Sverigedemokraterna att man tar i med krafttag. Och så bryr de sig egentligen inte om det faktiska läget.

Även om S-regeringen står fast vid att utvisningarna ska fortsätta, så är socialdemokraterna som parti kluvna i flyktingfrågan. Det finns många partimedlemmar som är kritiska mot ledningens strikta hållning.
– Jag undrar om S-ledningen riktigt vet vad de gör. Det finns grupper inom partiet som vill att man ska ompröva politiken. Det är starka människor som kraftigt driver den frågan, men i grunden är de socialdemokrater och alldeles för partilojala när det väl kommer till kritan, säger Karin Fridell Anter.
– Men det är massor med människor som har engagerat sig för de här ungdomarna på ett eller annat sätt, som inte kommer att sluta bråka, och som inte kommer att rösta på partier som kastar ut dem, säger hon.

Per Leander