Fred, bröd och frihet åt folket i Afrin, Ghouta och Aden

Demonstration i Afrin 19 januari. Sympatisörer till YPG/YPJ protesterar mot Turkiets attacker.

Bomberna faller över Afrin. Men också över Idlib. Ghoutas invånare hungrar fem år in på belägringen. I Jemen pågår världens idag värsta humanitära kris efter de väststödda saudiernas blockad och bombardemang. Vänstern marscherar till stöd för YPG i Afrin, men har i stort
hållit tyst om Assads och det saudiska kungahusets ohyggliga brott. Arash Gelichkan frågar sig varför inte båda kan uppmärksammas?

 

5 000 människor har flytt undan den turkiska offensiven över gränsen till Syrien och regionen Afrin, numera del i den självutropade kurdiska Rojava-fedarationen. Turkiet hävdar att man dödat minst 260 personer från “SDF och IS”, överdrivet säger det YPG-dominerade SDF som menar att IS inte ens finns i området. Det syriska människorättsobservatoriet rapporterade i tisdags om 22 civila offer för turkiskt bombflyg och artilleri medan den syriska diktaturens styrkor rapporterades hindra flyende från att ta sig till YPG-kontrollerade områden i angränsande Aleppo-provinsen. YPGs raketbeskjutning över den turkiska gränsen mot staden Kilis ska ha skadat 33 personer och dödat en person, enligt turkiska källor.

Samtidigt pågår kriget i Syrien på andra fronter. Belägringen av östra Ghouta utanför Damaskus är inne på sitt femte år och det är en av världens värsta humanitära kriser. Den syriska regimens flygbombningar i rebellkontrollerade provinserna Idlib och Hama fortsätter. En massiv flyktvåg pågår i nordöstra Syrien efter regimens offensiv mot rebellkontrollerade områden, mellan december och januari rör det sig om hela 210 000 människor.
De globala protester som nu hålls mot offensiven i Afrin, här i Stockholm arrangerat av den autonoma vänstern och kurdiska rörelser, sätter inte bara fingret på Erdogan-regimens regionala maktambitioner. Det sätter också fingret på stora delar av vänsterns dubbelmoral i förhållande till det syriska dramat och andra krishärdar i regionen. Hur kan det vara så att massakern i Aleppo 2016 eller den pågående katastrofen i östra Ghouta ignoreras medan en hitintills mer begränsad gränskonflikt med YPG i fokus föranleder express-demonstrationer? Det finns ingen anledning att ställa oroshärdar mot varandra, men det är ändå intressant hur stora delar av vänstern, särskilt den autonoma har ett så enögt förhållningssätt till händelserna i Syrien och vidare.

I Jemen pågår saudiska bombningar och en förödande blockad mot befolkningen som lett till världens just nu värsta humanitära kris med hunger och grasserande kolera-epidemi. De senaste veckorna har vi kunnat se SVT:s nyhetsteam på plats i hamnstaden Aden med utmärglade barn på sjukhus utan resurser, fiskare som inte vågar sig ut på havet på grund av saudiska krigsfartyg, svält och nöd. I allt väsentligt är detta ett proxy-krig mellan USA och Iran med västerländska vapenaffärer och andra intressen som fond. Även här finns en total avsaknad av kritiska vänsterrörelser på europeiska gator och torg.

Visst är det så att Rojava-federationen ses som ett progressivt exempel med kvinnofrigörelse, kamp mot Daesh och någon form av demokratiskt experiment. Det ökar naturligtvis beredvilligheten att gå till försvar för befolkningen i Rojava. Samtidigt väljer man att blunda för den etniska dimensionen där PYD när det kommer till kritan ändå är en rätt nationalistisk kurdisk rörelse med vissa auktoritära förtecken. Det är inte en rörelse som sökt bygga allianser med andra demokratiska krafter i Syrien och övriga kurdiska partier, tvärtom kantas dess historia av skiftande mer eller mindre oheliga allianser (Assad, Putin, USA osv) och konflikter med andra progressiva rörelser.

Många jublade när YPG-dominerade styrkor rullade in i den av USA sönderbombade spökstaden Raqqa och vecklade ut stora banderoller av den kurdiska PKK-ledaren Öcalan i den arabiskdominerade stadens centrum. De tusentals civila offren för Trump-administrationens skoningslösa bombningar (efter nya lösare riktlinjer från presidenten) var det få som fällde några tårar över. Det som normalt brukar diskvalificera rörelser från vänsterns stöd – det vill säga flygunderstöd från USA och Nato – föranleder inte ens den mildaste kritik mot YPG. Det är inte tal om något kritiskt stöd utan stödet till PYD är både villkorslöst och blint gentemot saker som händer bara några kilometer bortom Rojava. Det är synd i en tid då vi borde kunna både stå upp mot den kapitalistiska auktoritära Erdogan-regimen, massmördaren i Damaskus och de reaktionära saudiernas stryptag på Jemens lidande befolkning; för fred, bröd och frihet åt folket i Afrin, Ghouta och Aden.

Arash Gelichkan

 

PYD Demokratiska unionspartiet, i Syrien är en avläggare till Kurdiska Arbetarpartiet PKK som kämpar för större rättigheter och autonomi för kurderna i Turkiet. Dess väpnade gren är Folkets självförsvarsstyrkor, YPG.

Rojava En de facto självstyrande federation som skapades efter att PYD och YPG övertog kontrollen över kurdiska områden i norra Syrien från Assad-regimen 2012.

SDF Syriens demokratiska styrkor, är en YPG-dominerad koalition av arabiska och kurdiska styrkor som bekämpar jihadistgruppen Daesh med amerikanskt understöd.