Halsbrytande Tartuffeexperiment på Moment

Går det att använda Molières klassiska komedi om bedragaren Tartuffe till att sticka kniven i storbankernas bedrägliga ballonger? Ja. Det går. På moment:teaters scen i Stockholmsförorten Gubbängen spelas just nu Tartuffe på banken.

 

Utanför moment:teater i 50-talsbiografen Citys gamla lokaler i Gubbängen är det kö ända ut på torget. Kvällens erbjudande är uppenbarligen eftertraktat. Det är många som vill se premiärföreställningen av Andreas Boonstras ”oerhört fria” tolkning av Molières Tartuffe: Tartuffe på banken. Bland annat två herrar som anser sig ha rätt att slinka in framför oss i kön, till förtret för det äldre paret bakom oss. De två herrarna presenterar sig i biljettkassan som ”den samlade världspressen”. Det är en reporter från SvD och en från Aftonbladet. Själv kommer jag från Internationalen. Min egen lilla världspressektion.
Det blir naturligtvis fullsatt i salongen och vi lutar oss tillbaka i de mjuka röda stolarna. Pjäsen kan börja.
Och det gör den. På det där halsbrytande momentska sättet där skådespelarna kastar sig in och ut ur olika roller, konverserar med publiken, reflekterar över vad de egentligen håller på med och kroppsspråkar så att det står härliga till.

Andreas Boonstra har tagit grundhandlingen i Tartuffe – den slipade bedragaren som lurar till sig pengar, hus och fru genom att hävda att han är ädel, god och gudfruktig – och applicerat den på vad dagens storbanker gör med Sveriges befolkning. Med sin oerhört fria tolkning av Tartuffe vill han visa på hur bankerna är dessa slipade bedragare och hur detta gör att de svenska hushållen är bland världens mest skuldsatta, trots att vi är ett av världens rikaste länder.
Bankerna dribblar med dina pengar. Och om bankerna hamnar i kris så räddas de av staten. Och vem är staten? Vi är staten. Boonstra tycker att det handlar om ett av vår tids största bedrägerier, som gjort för politisk komedi.
Det är också vad vi får den där allhelgonakvällen i november då kön till Skogskyrkogården ringlar hela vägen från tunnelbanan och trafiken stockar sig på Nynäsvägen. Vi får en hisnande föreställning med underbart skådespeleri. En ironisk betraktelse av vår tids ekonomiska livegenskap och en hyfsat pedagogisk genomgång av bankväsendet, historiskt och idag. Hur det har kommit att styra världen. Hur pengar, lån och räntor styr våra liv. Hur vi blir lurade.
Grejen med uppsättningarna på moment:teater är att de ofta orsakar skrattexplosioner, samtidigt som allvaret hela tiden finns där. Liksom: så här jävligt är det, men låt oss skratta åt det, samtidigt som vi försöker göra något åt saken.
Den här gången är det nästan allra mest ljuvliga inslaget det där Anders Berg gör den spenderingsbenägne och lättlurade Orgons mor – som egentligen inte har någon annan roll i den här pjäsen än att det är hennes lägenhet på Östermalm som Orgons dotter Mariane, excellent gestaltad av Sofia Rönnegård, har fått ärva med skulder och allt.

Orgons mor bryter på tyska och vill inte lägga någon värdering i att hon dör i början av pjäsen. Hon tycker inte heller att det är en särskilt bra pjäs och undrar varför den inte handlar om livsmedelsindustrin istället – den är ju också bedrägeribenägen. Hon tycker helt enkelt att Boonstras pjäs är för mycket DDR och potatis hela dagen. Sedan blir hon Orgon med en pengapung mellan benen och en enorm kåthet inför allt vad Lotta Östlin Stenshälls Tartuffe – en personifikation av alla banker och låneinstitut – har att erbjuda i form av billån och snabba cash. Alla är ju värda ”en guldkant på tillvaron” och ”varför vänta” när du kan ta ett lån ”utan säkerhet men med schyssta villkor” redan idag?
Ljud, ljus, scenografi. Allting fungerar. Joel Dannerup är ljud-och ljuskillen som också lugnt och sakligt kliver in och ut ur olika roller. Som förklarar hur sedlar kom till, eller påpekar det absurda i att ge ett lån med en återbetalningsplan på 50 år till någon i pensionsåldern.
Och plötsligt har skådespelarna fikapaus och teatercaféets personal går runt och erbjuder kortfristiga öl- och vinlån till åskådarna, lån som bör betalas efter föreställningens slut. Alltmedan skådespelarna fikapratar och försöker komma på vilken replik som kommer härnäst. Sedan fortsätter pjäsen. Även om den ju har pågått hela tiden.
”Byt bank om ni tror att någon annan är bättre”, säger Tartuffe.
Trots att budskapet är ganska deprimerande är föreställningen så upplyftande att vi kommer ut i novemberkvällen omtumlade och uppsluppna. Nynnande på melodisnuttar som ”vår bästa tid är nu, vem minns den snö som kanske föll ifjol…” och ”I beg your pardon, I never promised you a rose garden…”

”Den samlade världspressen” är inte odelat positiv. Aftonbladetrecensenten skriver sin recension på ett sätt som han uppenbarligen tycker är mycket fyndigt. Han förklarar att hela teatergåendet är en slags investering och att Boonstra är säljaren. Enligt herr recensenten är det inte en särskilt god investering att se Tartuffe på banken. Han vill se något som ”förräntar verkligheten” och riskerar därför att välja ”en konkurrerande men mer kapitalsäker institution”.
Jag har svårt att tänka mig att särskilt många av dem som knappt ville sluta applådera där i salongen på moment:teater skulle hålla med honom.
Vi har alla olika anledningar att gå på teater. För en hel del av oss handlar det nog snarare om att få perspektiv på verkligheten, än att förränta den.

Text och foto: Emma Lundström

 

TEATER

Tartuffe på banken
Manus & regi: Andreas Boonstra  Scenografi: Åsa Berglund Cowburn
I rollerna: Anders Berg, Joel Dannerup, Sofia Rönnegård, Lotta Östlin Stenshäll
Scen: moment:teater
Speltid: 1 tim 40 min
Tartuffe på banken spelas till17 december.