En polack i österled

FÖRFATTAREN Andrzej Stasiuk till yrket lastbilsförare. FOTO: Dariusz Zaród

Jag har alltid uppfattat Polen som ett västeuroepiskt land. När man besöker Polen känns det inte alls som i Ryssland eller andra forna sovjetrepubliker. Visst är polackerna slaver med ett språk som är nära besläktat med ryskan, men kanske är det den katolska kyrkans inflytande under flera hundra år som gör skillnaden mellan länderna så stor. Det har alltid varit viktigare för polackerna att orientera sig mot Rom, än Moskva.
Den polske lastbilsföraren och författaren Andrzej Stasiuk verkar ha samma uppfattning. För honom är Östern något exotisk i fjärran, och i hans senaste bok med just detta namn får vi följa med honom på resa längre och längre österut, genom den ryska landsbygden, över Mongoliets stäpper, ända bort till Kina. Utan tvekan är hans författarskap influerad av landsmannen Ryszard Kapuścińskis reseskildringar, och han kallar även det forna Sovjetunionen för ”Imperiet”. Men Andrzej Stasiuk har också något eget, något mera jordnära i sin stil.
Han är inte så intresserad av städer – även om han ibland måsta stanna till i någon bortglömd sibirisk håla med ett par miljoner lika bortglömda invånare – utan det är mest de stora tomma landytorna som lockar honom, med horisonten fri åt alla vädersträck. Här har Djingis Khan och Timur Lenk härskat, och Napoleon och Hitler mött sina öden. Stasiuk skildrar de enkla människor han möter, ibland kanske lite för fördomsfullt och på ett sätt som man inte skulle kunna komma undan med idag utan att kallas rasist, om det rörde sig om andra folkgrupper än ryssar. ”Allihop liknade Chrusjtjov … Man kunde inte slita blicken från dem. Det var något fel med dem. Trots den tarvliga klädseln såg de liksom utklädda ut. Det låg något sorgmodigt och exotiskt över dem, som var skrattretande mer än tilldragande.” Tänk om man skulle skriva på samma sätt att alla afrikaner såg likadana ut, klädde sig illa och betedde sig ociviliserat.

Men Andrzej Stasiuks gör också en inre resa till sina barndomsminnen av uppväxten i det kommunistiska Polen. Han berättar om sina föräldrar och äldre släktingar och deras erfarenheter av kriget, nazismen, stalinismen och slutligen kapitalismen; hur den lilla människan drabbades av dessa brutala system. Det är nog de bästa delarna av boken, bitvis sorgliga, bitvis vackra, bitvis lustiga.
”Man vet inte varför man reser. Alltihop är för jobbigt för att kunna kallas nöje. Rännskita, solsting, höjdsjuka. Papper och svettfuktiga näsdukar i fickan hela tiden. Man rör sig på okänd mark och undrar om man ska hinna fram”, skriver Andrzej Stasiuk. Men jag följer gärna med på hans resor, trots en del feltramp.

Per Leander

BOKEN

Östern
Av Andrzej Stasiuk
Översättning: Tomas Håkanson
Ersatz 2017

 

Dela