Brasilien: Skurkarna rentvår sig själva än en gång

Foto: Mídia NINJA

► Åtalet mot presidenten läggs ner som väntat

► Kostade över 60 miljarder att köpa Temer fri

► Samtidigt fortsätter nedskärningspolitiken

 

Som väntat röstade det brasilianska parlamentet för att lägga ned åtalet mot kuppresidenten Michel Temer. Temer anklagades av den avgående riksåklagaren för att vara ledare för ett “kriminellt gäng”, som bland annat krävt mångmiljonbelopp i mutor. Eftersom alla parlamentariker – inklusive presidenten – har åtalsimmunitet, krävs att parlamentet röstar för ett åtal, för att ett sådant skall vara möjligt.
Att parlamentets korrupta majoritet fortsatt stöder Temer har flera förklaringar och den mest uppenbara är de stora summor som regeringen beviljat enskilda parlamentarikers hemstater i olika “utvecklings­program”. Summan uppgår numera till över 60 miljarder och den skall ses mot bakgrund av de kraftiga “besparingar” som regeringen gjort i alla typer av sociala program.

Nya siffror visar också att fattigdomen återigen ökar i landet. Mellan 2004 0ch 2014 lyftes drygt 26 miljoner människor ur vad som klassas som “absolut fattigdom”. Mellan 2014 och 2016 ökade antalet fattiga med ca 3 miljoner. För att få lite perspektiv på vad som menas med “absolut fattigdom”: den som överlever på mindre än 140 Real (ca 400 kronor) per månad. Den lagstadgade minimilönen är idag knappt 1 000 Real, dvs knappt 3 000 kronor och det i ett land där levnadsomkostnaderna är kanske 75 procent av Sveriges. I till exempel delstaten Bahia har över 70 procent av dem med fast anställning minimilön, vilket innebär i stort sett alla med “vanliga” arbeten.

Presidentvalet 2014 stod mellan sittande presidenten Dilma Rousseff och högerns kandidat Aecio Neves. Dilma vann med en relativt liten marginal, ca 3 miljoner röster. (Brasilien har mer än 100 miljoner röstberättigade.) För att vinna gjorde Dilma som Lula gjort tidigare, i valkampanjen svängde hon till vänster. Väl valet vunnet, kom den bekymmersamma minen på och stora delar av det program som högerns Aecio fört fram med stora besparingar, togs raskt över av Dilma. 2016 avsattes Dilma av kongressen med den formella hänvisningen att hon och regeringen friserat budgeten för att det ekonomiska läget skulle se bättre ut än det var.

Deputeradekammarens talman, Eduardo Cunha, känd bla för sin Porsche med registreringsnummer “JESUS” och nu i fängelse för omfattande korruption, drev tillsammans med vicepresidenten Michel Temer, riksrätten mot Dilma. I formell mening borde även Temer ha avsatts eftersom han som vicepresident delade ansvaret med Dilma, men, som den evangeliskt fostrade delen av kongressen uttalade, “bättre fria än fälla” och Temer blev president, med tillägget att han inte kan ställa upp i nästa års presidentval.
Något som knappast är aktuellt eftersom Temer registrerar det lägsta väljarstöd som någonsin uppmätts, mindre än 3 procent.
Till skillnad från Dilma, som alltså avsattes för en fiskal teknikalitet som alla regeringar mer eller mindre gör, friades nyligen Aecio Neves i senaten för mutbrott. Att brottet, där Aecio kräver 2 miljoner för “tjänster”, finns filmat oroar inte senaten.

Göran Kärrman