Vems trygghet och till vilket pris?

Ledaren # 42 2017

Misstänkliggör flyktingar
S leker med sina egna värden
Ger upp de sociala visionerna

Vi ser ett fotografi av en tågvagn, taget utifrån. I fönstret syns ryggarna på två uniformerade passkontrollanter. Det är en rätt märklig bild; distanserad och kall, med makten representerad av två stående axelpartier på en vagn av sittande resenärer. Och så texten: ”Vi slår vakt om Sveriges trygghet”. Är det ännu en sverigedemokratisk tunnelbanekampanj, eller kanske nygamla moderater som profilera sig med hårdhandskarna på? Nej, det är Socialdemokratiska Arbetarepartiet som är ute och rösttrålar på grumliga vatten när de gör reklam för fortsatt skärpta gränskontroller. Den hårda linje som tårfyllt lanserades som en nödvändig anpassning har tydligen blivit något att skryta om… I budskapet finns dessutom så många undertexter att hälften vore oroande nog. Så det är alltså flyktingarna som nu skall betraktas som det enskilt största hotet mot ”Sveriges trygghet”? Är det på grund av föreställda terrorhot, eller för att nyanlända hotar att dumpa villkor och löner på svensk arbetsmarknad? Inget svar ges på detta. Som i all annan högerpopulistisk rädslopropaganda tar man inget ansvar för budskapet utan planterar tanken och låter mottagaren göra the dirty work.

Kronan på verket är dock ändå att affischen lanseras som ett led i socialdemokraternas försvar av den svenska modellen. Här gick vi och trodde att den svenska modellen handlade om kollektivavtal, avtalsrörelse, starka fack och turordningsregler! Att socialdemokratisk trygghet var en tillvaro med en hög lägstanivå, en anständig botten att stå på även om det mesta i livet skulle gå åt fanders. Men nej, den nya tryggheten är uniformerad personal vid gränserna och inre utlänningskontroller, det är avslag och en enkelbiljett till platsen du riskerade allt för att fly ifrån.
Det fanns en tid när Socialdemokraterna var mästare på att vrida symboler ur högerns grepp. Sveriges historia förvandlades i propagandan från stormaktsvurmande och krigsromantik till en berättelse om starka svenska bönder och jämlikhetstradition. Själva folkhemsbegreppet stals fräckt och gjordes om från reaktionär fantasi om blod och jord, till en vision om det nya moderna och progressiva Sverige. Det lilla landet som vågade karva ut sin egen väg i historien, det var den svenska modellen det. Schlingmannska nymoderater sålde på omvänt vis in sin samhällsförvandling med socialdemokratiskt klingande slogans om ansvar, duglighet och politik med löntagarnas intressen i centrum.

Nu tycks socialdemokraterna vilja vrida begreppen ur sin egen hand. Vad betyder ens ”svenska villkor” när vi nu går mot val? Passkontroll för alla mörkhåriga var morgon på vägen till jobbet? En övervakningskamera på varje gathörn? Bakom den nya profilen ligger förstås viljan att profilera sig som ett mittenparti för lag och ordning och att därigenom sno väljare från högern. Vill man inte lova varken vinstfri välfärdsindustri, en jämlik skola, eller minskade sociala klyftor är det kortsiktigt kanske smartast att ändra betydelsen i ordet trygghet istället. Men det är en politisk symbollek som får djupa påföljder. Vi kan mycket väl stå inför en valrörelse där S och M kommer försöka övertrumfa varandra i hårda tag. Klart är hursomhelst att SAP av idag är beredda att offra det mesta, inklusive sin egen själ, på framgångsaltaret.