”Oönskade ska jagas bort ur staden”

Stockholms central Metallrör gör att resenärer istället får sitta på golvet när de väntar. Foto: Frankie Fouganthin cc-by-sa

► Bänkar som det inte går att ligga på, spikar vid butiksfönster, oljud i garagen • Exkluderande design skapar ogästvänliga stadsmiljöer • Fredrik Edin har skrivit en ny bok om fenomenet

Spikar på fönsterbräden och vid takvalv har länge använts för att duvor och andra fåglar ska hålla sig borta och inte skräpa ner i stadsmiljöer. Men på samma sätt kan spikar även användas för att människor inte ska slå sig ner på vissa platser. Bänkar kan designas så att de inte går att lägga sig på. I andra fall kan bänkar helt tas bort från gallerior och torg, så att den som blir trött i benen tvingas söka upp ett kafé och betala för att få sitta ner en stund.
I takt med att våra offentliga miljöer blir allt mer kommersialiserade blir också stadsplaneringen anpassad för att hålla oönskade människor borta, och styra folks beteende. Journalisten och författaren Fredrik Edin är aktuell med boken Exkluderande design som handlar om detta fenomen.

Fredrik Edin

Vad menas med exkluderande design?
– Jag brukar definiera det som platser eller föremål som har konstruerats för att hålla vissa människor borta. Och det är inte vilka människor som helst, utan det handlar ofta om fattiga människor, missbrukare, hemlösa, migranter och liknande, säger Fredrik Edin.
– De här platserna är på olika sätt konstruerade för att hålla de här människorna borta. Det kan vara bänkar som det inte går att sova på, det kan vara staket som har satts upp vid platser där hemlösa tidigare kunnat stå och värma sig, det kan vara spikar som gör så att man inte kan sitta på olika platser. Det finns också mer raffinerade metoder som sprinklers som sprutar vatten på folk som ligger och sover, och olika typer av ljud som spelas för att jaga iväg folk. Klassisk musik används ofta av någon anledning, berättar han.
– Det får konsekvensen att städerna blir mer stereotypa. Jag brukar kalla det för en ekonomisk rensning av stadsmiljön, där exkluderande design är en liten del i ena änden och till exempel bostadsmarknaden är en lite större del i andra änden. Det får konsekvensen att städer blir till för rika människor, eller åtminstone att de som är fattigast ska trängas bort.

Även om exkluderande design har blivit vanligare, så är uppförandet av hinder för oönskade människor egentligen inget nytt, menar Fredrik Edin.
– Om man tar som exempel staket, så har det ju funnits i tusentals år. I mer modern form så har jag sett några exempel på exkluderande design från 1800-talet. Men min uppfattning är att ju mer privatiserat och kommersialiserat samhället blir, desto vanligare blir det här fenomenet, säger han.
– Det blir vanligare och vanligare, och jag tror också att den vanligaste formen är den man inte riktigt ser, nämligen när man helt tar bort saker. Det är väldigt svårt att kartlägga det här, men det handlar om att man tar bort bänkar på ett torg, eller tar bort buskar oönskade människor har kunnat sitta undanskymda, och man tar bort offentliga toaletter för att missbrukare inte ska kunna använda dem.

Det är både samhälleliga och kommersiella krafter som driver på denna omvandling av stadsmiljöerna, förklarar Fredrik Edin.
– Den största aktören i Sverige bakom den här utvecklingen skulle jag nog tippa är Jernhusen, som förvaltar stationsbyggnader runtom i landet. De tar bort bänkar från väntsalar och perronger, i vissa fall har de infört biljettkrav för att man ens ska få komma in på stationshusen. Men samma sak görs av alla möjliga aktörer som förvaltar offentliga platser. Ibland är det kommuner, ibland är det någon företagsförening, ibland är det statligt ägda Jernhusen, så det är väldigt många olika, säger han.
– Sen tror jag inte man ska fästa så stor vikt vid de enskilda aktörerna heller, det är ett globalt fenomen det här som har att göra med en större samhällsutveckling som vissa kallar nyliberal, snarare än att enskilda aktörer driver det. Det handlar om väldigt stora ekonomiska krafter. Konsumtion blir viktigare, klyftorna ökar, segregeringen ökar.

Men det är inte bara de ”oönskade”, som hemlösa och missbrukare, som exkluderas från offentliga platser genom denna design. Det gör även vardagen svårare för människor som man inte hade tänkt skulle drabbas.
– Exkluderande design är ju ett oerhört trubbigt vapen. Stänger du av en plats med ett staket så kommer ingen in där. Även om det är en viss grupp du vill ha bort, så får det ju oftast bieffekter. Som exempel, i Storbritannien tog man bort jättemånga offentliga toaletter under en tid för att bli av med stök, tänkte man. Men det visade sig att det var minst lika hög grad pensionärer och barnfamiljer som inte kunde komma till de här platserna längre eftersom det inte fanns några toaletter, berättar Fredrik Edin.
– Det roligaste exemplet, om man får säga så, är de här oljuden som man kan spela upp i vissa frekvenser som det sägs att bara ungdomar kan höra, för att driva bort dem från vissa platser. Men överallt där man har provat med sådana ljuduppspelningar, så har det rapporterats om att andra också har blivit störda av oljuden. I Tensta använde man sådana här ljud för att jaga bort ungdomar från ett garage, men det visade sig att massor med andra människor som bodde i området också blev oerhört störda av de här ljuden. Det är ofta så med exkluderande design, det är oerhört trubbigt och resultatet är att det blir obekvämt för alla människor.

Är det här något vi måste vänja oss vid, eller går utvecklingen att vända?
– Det är klart att det går att vända, men som jag sa, det är en del av en väldigt stor samhällsutveckling och jag tror att för att komma till botten med det här, så måste hela samhällsutvecklingen vändas. Men absolut går det att göra någonting. Det handlar om att organisera sig och säga att vi inte vill att staden ska se ut på det här sättet. Så det är väldigt mycket upp till oss alla att vända den här utvecklingen, säger Fredrik Edin.

Per Leander

 

Boken:
Exkluderande design
av Fredrik Edin
Verbal förlag 2017