Mörkläggning och terror i demokratins namn

Gunnar Wall. Foto: Sara Wall

Journalisten Gunnar Wall har i sin senaste bok, Huvudet på en påle:  Om statlig mörkläggning och terror i demokratier, tagit på sig uppgiften  att undersöka hur det står till med demokratin i världen. Boken innehåller fallstudier på övergrepp som skett i förment demokratiska länder – från Dominikanska Republikens Trujillo genom 80-talets svenska ubåtsjakt och Palmemord, till Edward Snowdens avslöjande om USA:s massövervakning. Hampus Byström har läst den.

Liberalismen har länge varit stadd i förmultning. En långtgående kallbrand har satt in i brist på syresatt blod till alla delar av samhällskroppen. Det som tycktes så slutgiltigt, så triumfatoriskt, med Berlinmurens fall – det som skulle infria ”historiens slut” – var i själva verket liberalismens egen atrofi* . Den kraft som animerat liberalismens nervpunkter hade länge varit negationen av diktatur. Det var formell frihet: valsedlar, ”det öppna samhället”, rättsstat, rätt till förvärv av egendom. Den perfekta fienden, 1900-talets liberala existensberättigande, var Totalitarismen, detta stora vilddjur personifierat av Stalin och Hitler. Totala stater som förvandlade människan som staten var satt att tjäna till råvaror i ett större kollektivt maskineri: Historiens Dialektik, eller Rasens Renhet. När segern så kom med pompa och ståt och glada berlinare som rev murar, borde liberalismen suttit i orubbat bo; demokratin var liberalernas segertrofé.
Den prisbelönte journalisten Gunnar Wall har i sin senaste bok, Huvudet på en påle: Om statlig mörkläggning och terror i demokratier, tagit på sig uppgiften att undersöka hur det står till med demokratin i världen. Det är en hedervärd, och plågsamt aktuell uppgift. Med en Trump i Vita huset, och ”illiberala” demokratier som Ungern och Polen i Europa finns det nog med skäl att fråga vad demokrati innebär. Wall säger sig med boken ha ett grundläggande syfte, vilket är att visa hur ”brännande” demokratins vara eller icke-vara är, inte bara i världen utan också i Sverige. För att uppfylla sitt syfte har han samlat fallstudier från 1900-talets otaliga övergrepp som skett i förment demokratiska länder – från Dominikanska Republi­kens Trujillo genom 80-talets svenska ubåtsjakt och Palmemord, till Edward Snowdens avslöjande om USA:s massövervakning. Det är en smått brokig skara som ska samlas under ett lite väl brett tält, och om boken har något större fel så består det i den övergripande strukturen, som ibland flyr undan Walls försök att tvinga in den i en större berättelse.

Den som är bekant med Walls tidigare böcker på Semic förlag vet att han ofta föredrar ett lite lösare och lättillgängligare format, med titlar som Världens största fiaskon och Maffia – från Capones Chicago till Dagens Sverige. Det här är böcker jag finner mer givande än vad jag kanske skulle erkänna i ett snobbigt sällskap, där postmoderna verk som vältrar sig i oförstånd länge varit på modet. Att då läsa Walls rättframma prosa och klara teser känns som att vädra morgonluft. Den som läser tidningen varje dag, men som kanske tappar bort sig i nyhetsflödets snabba strömkantringar, finner mycket att navigera kring med böcker som Walls.
Synd då att Wall lämnar mig med en känsla av att han har skyndat med att skriva boken för att föra fram nya rön om Palmemordet. Det ligger något hafsigt och sporadiskt över samlingen anekdoter från de statliga övergreppens blodiga historia. Visst kan man argumentera att den här sortens bok av naturen är allehanda, att nöjet ligger i bredden. Men de i genren som lyckas bäst är de som får upp en rapp och spännande berättartakt som stillar läsarens hunger efter historiens dramatik. Wall haltar lite för ofta, med en stil som aldrig riktigt bländar.

Han börjar i Karibien, med Trujilloregimen. Syftet med att dra upp linjerna för boken med Trujillos regim är dess påstådda demokratiska karaktär. På pappret var Dominikanska Republiken under president Trujillos 30 år vid makten (från 1931-1961) en mönsterregering – pressfrihet, val, och demokrati. Landet utnyttjades i kampen mot kommunismen, och presidenten fick därmed hjälp från USA, som la en skyddande hand över ön. I verkligheten styrde Trujillo staten som sin personliga bordell, där han kunde plocka för sig bland befolkningens unga kvinnor och låta sin förlängda familj berika sig genom politiska kontakter. När USA till slut fick nog av presidenten på 60-talet lät man CIA mörda honom; en allierad förvandlades lika snabbt till en måltavla, vilket är en klassisk melodi i USA:s utrikespolitiska repertoar. Från den här språngbrädan hoppar Wall jämfota genom historien, med spridda nedslag i statskuppen mot Mossadegh 1953 och avrättningen av Osama bin-Laden. Det finns en hel del intressanta skildringar väl värda att berätta, men helheten tycks oordnad.
Bättre blir det när Wall får ta tag i det han hållit på med i många år: Palmemordet och Ubåtsjakten. För den som inte känner till utredningen och mörkläggningen i fallet Palme eller 80-talets ubåtsjakt skrider Wall oklanderligt till verket. Förutom att ta med läsaren på en spännande resa genom den djupa statens korridorer, och polisens farsartade mordutredningar, intervjuar han också några inblandade som ger en initierad blick på sakförhållandena. Han går försiktigt till väga, noga med att låta vittnesmål och fakta tala sitt klara språk, utan att svepa bort läsaren i grandiosa slutsatser. Här känner jag mig lämnad i säkra händer hos någon som kan sin sak.

Bokens två delar, titulerade ”Världen” respektive ”Sveavägen”, är inte fullständigt osammanhängande; Walls ärende är trots allt att komplicera vår förståelse för vad demokrati är, och om en politiker i en välfungerande demokrati kan mördas för politiska syften så är det av intresse. Problemet är bara att de två delarna har så pass olika berättarstrukturer att de lika gärna kunde vara olika böcker. Walls provisoriska brygga fungerar inte, och boken får en märklig uppbyggnad som tecknar en halvfärdig väg mellan två snarlika byggnader vars invånare aldrig möts. Det är synd, för Walls budskap är angeläget.

Det räcker inte med att ”försvara demokratin” – den här finten har liberaler kommit undan för lätt med alldeles för länge. Med den har man dribblat bort den radikala vänstern och ett tag högerpopulisterna, som nu tagit sig runt försvaret och har öppet mål. Vad är syftet med demokrati? Vilket samhälle vill vi leva i? Demokrati måste förankras i något annat än formalism och process. Den sociala grundval som demokrati står på är jämlikhet och frihet i en kärnfull syntes, ett samhälle där det gemensamma arbetet känns meningsfullt och där mervärdet fördelas lika. Demokratin har alltid levt farligt i kapitalismen – de två är inte som honungsbin och blommor i harmonisk symbios, som liberalerna försökt övertala oss. Det ser vi nu i Kina och världskapitalismens periferi: kapitalisterna behöver tvångsmakt, och om den är demokratisk eller diktatorisk gör ingen skillnad. Gunnar Wall påminner oss om detta, och lyckas boken med det så har den ändå åstadkommit en hel del. Kom ihåg att vänstern var de första demokraterna; det är dags att ta den striden igen. Vem vet, om inget annat kan vi kanske ge den halvdöda liberalismen en uppfriskande elchock för att få hjärtat att pumpa igen.

Hampus Byström

 

 

Boken

Huvudet på en påle : om statlig mörklägg­ning
och terror i demokratier
av Gunnar Wall
Bokförlaget Semic, 2017