Ta chansen, arbetarrörelsen!

Ung i Sverige på Norra Bantorget. Foto: Göran Samuelsson

Ledaren # 36 2017

► Asylsökare knyter an till arbetarrörelsen

► Visar att kamperna hänger samman

► Ny chans för levande internationalism

Arbetarrörelsens nya chans, så kanske vi kunde kalla det. När SEKO-Stockholms styrelse i dagarna beslutade att stödja de afghanska ungdomarnas kamp för amnesti öppnades en dörr – inte bara för afghanerna. När de på fredagskvällen tågade från Medborgarplatsen i Stockholm till Norra Bantorget kunde det hela ha varit en slags slutakt.
Trots sitt läge i city är ju Norra Bantorget inte alls samma stråk som Medborgarplatsen där tusentals människor passerar eller uppehåller sig varje dygn. Men Norra Bantorget är ett klassiskt centrum för svensk arbetarrörelse, en gång i folkmun kallat “Röda Bantorg­et”. Här tronar LO-borgen med August Palms staty och torget omges av Folkets hus och fackförbundens lokaler. Mitt i det hela Carl Eldhs stora monument över Hjalmar Branting och svensk arbetarrörelses pionjärår.

Något som de afghanska ungdomarna tog fasta på. Inte bara symboliskt genom att samlas och manifestera kring Brantingmonumentet, utan också genom sin maning till solidaritet. Redan på Medborgarplatsen hade ungdomarna hälsat och hurrat för de strejkande sopåkarnas manifestation. Nu visade de sin solidaritet med BB-kampen i Sollefteå, för drägliga pensioner åt landets pensionärer och andra viktiga sociala behov.
Under de symbolmättade orden “Vi bygger landet”, räknade de in sig i svensk arbetarrörelses långa traditio­ner av välfärdsbygge och uttryckte sin vilja att aktivt delta i utvecklingen av ett solidariskt samhälle med goda villkor för alla. Ja, de anmälde sig närmast som entusiastiska unga anhängare och deltagare i arbetarrörelsens stora projekt. Som talespersonen Fatemeh Khavari underströk vet många av ungdomarna vad det är att vara arbetare, efter åratal i fabriker och barnarbetsplatser i Iran och under den långa vandringen.

Att de ser sig som en naturlig och ung del av arbetar- och fackföreningsrörelsen utgör en historisk chans för våra numera så skröpliga organisationer som behöver alla injektioner av ny energi. En välkomnande öppenhet från arbetarrörelsens sida skulle bidra till en ny fas där den gamla internationalismen som alltför ofta stannade på pappret fylls med nytt innehåll. Ja, vår redan brokiga rörelse på basplanet skulle än mer breddas till en avspegling av dagens unga värld så präglad av migration och mångfald, få tusentals unga ambassadörer på skolor, bland lärlingar och i andra unga miljöer. De afghanska ungdomarnas medvetenhet, erfarenheter och vilja handlar inte bara om att stanna utan om att delta.
Deras kamp handlar inte bara om dem själva utan om oss alla, om kampen för jämlika och drägliga villkor för alla arbetare och unga som vill skapa en mänskligare värld.

För hela arbetarrörelsen gäller nu att förstå detta, att ta emot och besvara solidaritets­appellen och stötta amnestikampen. I varje fackförening och andra forum för arbetarrörelsen, låt budkavlen gå som en löpeld! Amnesti, solidaritet och gemensam kamp för ett jämlikt och rättvist samhälle! Välkommen alla unga till den största av alla uppgifter!
Tillsammans förmår vi allt!