”Vi är läkare, inte poliser”

Bara under det senaste halvåret har Italien tagit emot uppemot 90 000 människor på flykt. Samtidigt har över 2000 drunknat på vägen över Medelhavet. Även om den italienska kustbevakningen står för större delen av räddningsarbetet, har frivilligorganisationernas räddningsbåtar kommit att spela en alltmer avgörande roll. De räddar idag en tredjedel av alla som hamnar i Italien när de försöker fly över havet in i EU. Nu är detta arbete hotat.
I dagarna vägrade nämligen fem av de åtta frivilligorganisationerna som står för merparten av hjälparbetet att skriva på en uppförandekod utfärdad av den italienska regeringen i samarbete med EU-kommissionen. Det handlar om ett dokument med 13 punkter som bland annat innehåller förbud mot att gå in på libyskt territorialvatten, liksom förbud mot telefonkontakt med människosmugglare. Ett dokument som många menar riskerar att krossa den bräckliga hjälpstruktur som har byggts upp.

Den italienska regeringen anser att reglerna är nödvändiga för att förhindra att sjöräddningsinsatserna går människosmugglarnas ärenden. De frivilligorganisationerna som opponerat sig, som Läkare utan gränser, hävdar å sin sida att åtminstone två av punkterna strider mot deras etiska principer.
Dels punkten som gör det omöjligt att rädda människor på libyskt vatten, trots att den libyska kustbevakningen anklagas för att frihetsberöva, misshandla och tortera människor som försöker fly till EU. Dels en punkt som tvingar organisationerna att låta italiensk polis följa med på räddningsbåtarna. ”Vi är läkare, inte poliser”, sade ledaren för Läkare utan gränsers sjöräddningsinsats, Tommaso Fabbri, efter ett möte mellan frivilligorganisationer och det italienska inrikesdepartementet.
Den italienska EU-parlamentarikern Barbara Spinelli, som tillhör parlamentets vänstergrupp, har sagt att vissa delar av uppförandekoden kan uppfattas som ren provokation. Bland annat att organisationerna tvingas att låta poliser genomsöka räddningsfarkosterna och göra säkerhetskontroller av människorna ombord, liksom att de ska lova att inte hindra den libyska kustbevakningens ”räddningsaktioner”.

Läkare utan gränser har även pekat på det orimliga i den punkt som fastslår att räddningsbåtarna måste ta migranterna till en säker hamn i stället för att flytta över dem till andra fartyg. Detta eftersom organisationen menar att överflyttningarna gör det möjligt för mindre båtar att stanna kvar i området för ytterligare räddning. ”Våra fartyg är ofta överväldigade av det stora antalet migrantbåtar och när det gäller liv och död till sjöss är det en fråga om minuter”, har Läkare utan gränsers Italienchef, Gabriele Eminente, skrivit i ett brev till Italiens inrikesminister, Marco Minniti.
Eminente menar att uppförandekoden riskerar det ”ömtåliga samarbetsförhållandet mellan olika båtar”. Samtidigt är han noga med att understryka att Läkare utan gränser fortfarande vill arbeta med departementet för att förbättra havsräddningen.

Italien har tidigare under sommaren varnat för att landet kan komma att helt stänga sina hamnar för de frivilligorganisationer som vägrar skriva under uppförandekoden. Hotet har varit en del i de förhandlingar som pågått på EU-nivå och ett försök att dirigera om trafiken till andra EU-länder. Ännu har det inte stängts några hamnar men det italienska inrikesdepartementet har meddelat av de kritiska organisationerna nu står utanför landets sjöräddningssystem, med allt vad det för med sig.
Den svenska EU-parlamentarikern, Malin Björk (V), menar att det är ”en skam att EU:s svar på den allvarliga situationen är att försvåra för de som utför livräddning” och att det strider mot ”alla internationella konventioner som finns på området”.

Emma Lundström