Nordstream-projektet skapar turbulens i EU

En konflikt mellan Tyskland och EU-kommission är under uppsegling. Den handlar om gasledningen Nordstream 2, som går parallellt med Nordsteam 1 i Östersjön. Den nya gasledningen ska göra det möjligt för Tyskland att importera mer naturgas från Ryssland.
Enligt den tyska tidningen DRW, Deutsche Wirtschafts Nachrichten, har EU-kommissionen gjort följande uttalande ”Kommissionen anser att projektet Nordstream 2 inte bidrar till målen för Energy unionen att utveckla nya försörjningskällor, rutter och leverantörer.”
Tyskland har tillbakavisat EU-kommissionens försök att påverka Nordstream 2-projektet. Man anser att det ligger utanför EU:s befogenheter.
Bakgrunden till konflikten är att Tyskland och för övrigt hela EU har ett stort behov av att långsiktigt säkra den importen av energi. Men starka politiska krafter i Europa vill minska beroenden av Ryssland.
Dessa krafter fick ett starkt stöd av Donald Trump när han besökte Polen och lovade att förse landet med naturgas från USA. Han förklarade då:
”Vi sitter på mängder med energi och vi exporterar nu energi, så om ni behöver energi så slå bara en signal… USA kommer aldrig att använda energi för att tvinga nationer till underkastelse, och vi kan inte tillåta andra att göra det.”

Detta var naturligtvis en hänvisning till att Ryssland skulle använda exporten av naturgas som påtryckningsmedel. Men det är väldigt svårt att inte se just Donald Trumps inhopp på den europiska naturgasmarknaden och försöket att göra Polen till ett brohuvud för detta, som just ett politiskt utspel för att utöva makt.
Den politiska ledningen i Polen har däremot tagit emot Donald Trumps utspel som manna från himlen och skapar nu drömmar om en ny storhetstid för Polen.
Problemet med att importera naturgas från USA till Europa är att det är dyrt. LNG som sådan gas kallas måste kylas ned till mycket låg temperatur så att den blir flytande för att sedan transporteras över Atlanten med stora fartyg. I mottagarhamnar måste dess anläggningar byggas för att ta emot och omvandla LNG till gasform.
Enligt beräkningar kan detta leda till att kostnaderna ökar med mellan 40 och upp mot 100 procent. Även om man räknar med en kostnadsökning på  endast 50 procent, så är det givetvis så mycket att affären ur ekonomisk synpunkt är ointressant. Vem vill köpa en vara för 15 kronor om exakt samma vara finns till salu för 10 kr i en annan affär.
Antingen måste Donald Trump alltså subventionera sin naturgasexport med stora belopp, vilket naturligtvis inte USA i längden kommer att ha råd att göra eller så tvingas europeiska mottagare betala dyrt för gas som det kan få billigare på annat hål.
I Litauen har ett försökt med att importera LNG från Norge gjorts. Leveranserna har skurits ner därför att det har varit svårt att få avsättning för denna gas på grund av priset. Köpare som bundits upp av kontrakt har försökt att förhandla ner priser – och när det har lyckats så innebär det att vinsterna för leverantören av gasen försvunnit.

Naturgas bidrar till växthuseffekten, men i mindre utsträckningen än olja och kol. Inom EU området finns idag nästan ingen egen utvinning av vare sig olja eller gas. Gasutvinningen i Nederländerna i Groningenfälten har minskat drastiskt och Danmarks olje- och gasutvinning räcker bara till det egna landet. De enda europeiska länder som numera har stora överskott och exportmöjligheter av gas och olja är Norge och Ryssland. De stora olje- och naturgastillgångarna finns i Västasien, Ryssland och några av de forna Sovjetstaterna.
De som har politiska invändningar mot regimer som exporterar olja och gas, för det handlar inte om några goda demokratier precis, så får antingen nöja sig med egen sol- vind- eller vattenkraft eller slåss om Norges sinade olje- och gastillgångar.
Donald Trumps naturgasutspel visar enbart på hur beroenden Europa är av import av energi och att USA inte kan bistå Europa med energilösningar. Tyskland, vars ekonomi i högsta grad är beroende av importerad naturgas, kommer naturligtvis inte att acceptera att EU-kommissionen lägger sig i landets energipolitik.

Hans Hjälte

Artikeln är tidigare publicerad i efolket.eu

Dela