Lula da Silva döms till fängelse för korruption

Brasiliens tidigare president fick 9,5 års fängelse. Lula döms på indicier snarare än på bevis. Om domen bekräftas tillåts han inte kandidera i presidentvalet.

I förra veckan kom den första domen mot Lula da Silva, Brasiliens president mellan 2003 och 2010. Lula är en av de ledande politiker som figurerat i den korruptionsutredning som kallas “Lava Jato” och drivs av domaren Sergio Moro. Lula döms för att ha tagit emot en exklusiv lägenhet i en badort som muta från ett byggbolag.
Det mest uppseendeväckande med domen mot Lula är den uppenbara bristen på bevis. Domaren Sergio Moro har upprepade gånger erkänt att bevisen är svaga – snarare indicier och rykten än hårda fakta -men hävdat att han “vet” att Lula är skyldig. Trots domen har det hittills inte inneburit något speciellt för Lula. Han har inte fängslats och han har alla politiska rättigheter. Domen kommer att prövas av en högre instans, något som kan ta lång tid.

För den brasilianska högern innebär domen – om den bekräftas – att risken för att Lula skulle bli vald till president nästa år (han leder i alla opinionsundersökningar) kan avfärdas eftersom han då inte skulle tillåtas kandidera (i enlighet med en lag han själv varit med om att stifta). Det är också ganska uppenbart att det är det som har varit Sergio Moros målsättning. I jämförelse med de svaga bevisen mot Lula finns det handfasta bevis, ljudinspelningar, där såväl kupp-presidenten Temer som senatorn och högerledaren Aecio Neves fångats med fingrarna djupt ned i syltburken.
Nyligen friade också Moro den tidigare talmannen Eduardo Cunhas hustru från alla misstankar om brott, trots att hennes namnteckning finns på illegala konton i schweiziska banker. Antagligen därför att Cunha – som sitter inburad – hotat att avslöja “sanningen om alla” ifall hans hustru skulle “trakasseras”. Att Temer inte ställs inför riksrätt är naturligtvis en seger för honom (om inte parlamentet, mot förmodan, väljer att gå emot utskottets rekommendation), men faran är långt ifrån över. Risken är uppenbar att högsta domstolen väljer att anklaga Temer för korruption och då avsätts han automatiskt i väntan på dom.

Men betydligt allvarligare än domen mot Lula är två omröstningar i landets parlament. En stor majoritet i senaten röstade för att skrota i stort sett samtliga regler och förordningar som varit till stöd för landets arbetare. Ett enda exempel räcker; en av de senatorer som röstade för försämringarna är delägare i ett byggbolag som ligger efter med mer än en månad med löneutbetalningarna. Enligt den gamla lagstiftningen skulle ägarna kunna ställas inför domstol personligen om lönerna inte betalas ut. Enligt den nya lagen saknar arbetarna lagliga möjligheter att få ut sina löner om bolaget väljer att gå i konkurs.
I en andra omröstning i deputeradekammarens justitieutskott, avfärdades rekommendationerna att ställa kupp-presidenten Temer inför riksrätt för korruption, efter att Temer och hans anhängare helt öppet och oblygt delat ut tiotals miljoner till ledamöterna för att “rösta rätt”. Temers opinionsstöd är det lägsta en president någonsin haft. Bara 7 procent av landets invånare säger sig ha förtroende för honom Samtidigt har han och den koalition av likaledes korrupta politiker som backar honom i parlamentet, drivit en extrem nedskärningspolitik som i ett slag förpassar landet nästan 100 år tillbaka vad gäller arbetsrättslagstiftning, pensioner, offentlig utbildning och sjukvård.

Många inom den socialistiska vänstern i Brasilien menar att Lula och hans parti, PT, i mångt och mycket har sig själva att skylla för den uppkomna situationen. Genom den klassamarbetspolitik som man drivit sedan Lula tillträdde som president 2003, har man kommit att bli en integrerad del i den korruptionskultur som florerar i landets politik. Följaktligen finns heller inget klart ställningstagande från Lula om att upphäva de orättvisa lagar som kuppregeringen infört, om han skulle väljas 2018. Även om PT kampanjat och röstat emot försämringarna, har Lula sedan länge lösgjort sig från all eventuell partidisciplin och om han skulle väljas till president 2018 måste han än en gång skaffa sig en majoritet i parlamentet för sin regerings politik, vilket närmast automatiskt innebär uppgörelser med delar av de partier som idag utgör kupp-presidentens bas.
Göran Kärrman

Dela