Chiles mosaikvänster formerar sig

Vill flytta in i presidentpalatset Initiativtagaren till Frent Amplio, Gabriel Boric och presi­dentkandidaten Beatriz Sánches, (båda längst fram i mitten av bilden) siktar på maktens boning i höstens val.

Breda Fronten, Frente Amplio, är en ny antikapitalistisk kraft på Chiles politiska arena. Alex Fuentes har tittat närmre på den allians mellan tolv olika politiska krafter som inspirerade av Podemos nu tar sikte på regeringsmakten i valet.

 

En mäktig proteströrelse tvingade den chilenska diktatorn Pinochet att lämna ifrån sig regeringsmakten i början av 90-talet. Därefter infördes i praktiken ett tvåpartisystem baserat på diktaturens ekonomiska grundvalar och en lagstiftning som bland annat förbjöd vänstern att ställa upp i val. Å ena sidan en extremt konservativ höger, diktaturens arvtagare, och å andra sidan en allians (Concertación) mellan kristdemokraterna (PDC) och socialdemokratiska partier. Under 30 år har dessa krafter förvaltat en extrem nyliberal politik. Till Concertación anslöt sig för några år sedan även Kommunistpartiet (KP). Alliansen döptes då om till Nueva Mayoria och med president Michelle Bachelet i spetsen fortsatte Nueva Mayoria sin nyliberala kurs.
Studentrörelsens massiva protester mot privatiseringen av utbildningssystemet 2011 skapade emellertid nya politiska ledare. Giorgio Jackson och Gabriel Boric dök då upp som karismatiska ledare och är idag parlamentsledamöter till vänster om Nueva Mayoria. ”Vi vill inte ha simpla reformer, vi vill inte försköna systemet”, har Jackson och Boric sagt vid upprepade tillfällen. Influerade av Podemos i Spanien tog radarparet initiativet till att starta en alternativ politisk formation med sikte på presidentvalet 2017. Så föddes idén om Frente Amplio – Breda Fronten – bestående av en allians mellan 12 olika politiska krafter som är i färd med att utmana etablissemanget om regeringsmakten inför valet den 19 november. Nueva Mayoria är nu splittrad då PDC har girat ännu mer åt höger och dessutom kan tänka sig att stödja den konservativa högern. Det är mot denna bakgrund man måste se Frente Amplios resultat i primärvalet den 2 juli.

I Chile är det numera möjligt för partierna att hålla primärval förutsatt att man samlat in ett visst antal namnunderskrifter. Högerns allians Chile Vamos höll primärval med tre aspiranter till presidentposten och här vann den före detta presidenten och miljardären Sebastian Piñera. Nueva Mayoria och några mindre konstellationer höll inga val på grund av intera splittringar och svårigheter att samla tillräckligt med namnunderskrifter. I Frente Amplio stod primärvalet mellan den kände marxistiska sociologen Alberto Mayol och den mycket karismatiska vänsterjournalisten Beatriz Sánches, som vann och blir frontens presidentkandidat.
Under kampanjen inför primärvalet har Frente Amplio betonat att man strävar efter ett samhällssystem där medborgarna ska få möjlighet att vara delaktiga i beslutsprocesserna. Breda Fronten vill skapa en helt ny konstitution för Chile och återta de sociala rättigheter som folket berövats under nyliberalismen och avprivatisera områden som hälsovård, utbildning, bostad och pensionssystem. Beatriz Sánchez målar upp en vision av ett samhälle där ”arbetande människor inte är spelbrickor i skapandet av mervärde”.

Frente Amplio har funnits knappt ett halvt år. Den uppstod som en direkt följd av växande protester från de sociala rörelserna mot nyliberalismen och mot de traditionella politiska partierna som bevarar det rådande systemet. En av de största utmaningarna för de organisationer som ingår i Frente Amplio har varit att inte låta valkampanjen bli ett självändamål utan att ägna energin åt att stärka de sociala rörelserna för att förändra samhället underifrån. Alberto Mayol ser det så här:
”Endast om vi inom ramen för den parlamentariska processen lyckas bidra till att förena de mångas rättigheter har vi stärkts som politisk kraft. Vi måste förena skuldsatta studenter, otrygga arbetare, kvinnor som våldtas bara för att de är kvinnor, marginaliserade i våra bostadsområden, vår ursprungsbefolkning som har sin egen livsåskådning, regioner som underordnas central­makten, och framför allt de breda oorganiserade lager av den chilenska befolkningen som dagligen utsätts för nyliberalismens våldsamma konkurrens och privatiseringar. Om vi inte lyckas med detta riskerar vi att bli ett av de många tillfälliga valerbjudanden som passerat Chiles politiska historia obemärkt förbi. Vår potential att förändra ligger i folkets händer. Vi får inte glömma det”.

En demokratisk konstituerande församling som avskaffar militärdiktaturens konstitution står högst upp på dagordningen eftersom den utgör den nyliberala modellens hjärta. Frente Amplios tilltagande folkliga stöd som politisk kraft och som medtävlare om regeringsmakten skapar oro hos den socialdemokratiskt influerade Nueva Mayoria och den reaktionära högern. Frente Amplio uppstod visserligen 2017, men formationen är i själva verket en följd av olika politiska krafters erfarenheter och mognadsprocesser vilka i sin tur härrör från sociala rörelsers kamp som uppstått i Chile under åren. Två av dessa organisationer (Revolución Democrática och Movimiento Autonomista) härstammar till exempel ur studentrörelsen, Partido Igualdad har sitt ursprung i kravet för de fattigas rätt till bostad och ett värdigt liv, Partido Ecologista Verde kommer från den globala gröna rörelsen, Partido Humanista föddes under diktaturen då det förespråkade aktivt icke våld och en ekonomi i människornas tjänst. Även fackliga anhängare från de gamla traditionella arbetarpartierna har slutit upp.
Man kan säga att Frente Amplio representerar en kritik av diktaturens nyliberalism och den fortsatta nyliberala avregleringspolitiken från den sittande regeringen.

Att bygga Frente Amplio som något nytt och bredare, jämfört med den misslyckade traditionella vänstern är en jätteutmaning. Utmaningen för Frente Amplio som politisk kraft blir att bygga sig långsiktigt. Man skulle kunna säga att det handlar om en framtidsvision – ett samhälle utan utsugning och förtryck där människorna är olika men socialt och ekonomiskt sett jämlika. Ett antikapitalistiskt övergångssamhälle som bygger på ekologisk planhushållning och ett feministiskt perspektiv där livet går före profiten. Nya politiska krafter som Frente Amplio i Chile, och det spanska Podemos, får inte brytas ner av samma historiska politiska villfarelser som socialdemokratin är ett uttryck för. De förtrampade har inte råd att upprepa samma ödesdigra misstag som Syriza begått. Att fortsätta förvalta nyliberalismen i stället för att bekämpa den är lönlöst.
Om man vill återta de sociala rättigheter som nyliberalismen lagt beslag på duger det inte att be om dem. Dessa måste erövras och förvaltas av sociala rörelser ur ett underifrånperspektiv. Det står på intet sätt i motsättning till att försöka erövra en presidentpost eller platser i parlamentet. Det handlar inte om att byta ut presidenten utan om att bygga en helt annat Chile.
För att besegra nyliberalismen räcker det således inte med endast valsegrar, även om en eventuell valseger skulle kunna främja den komplexa och långtgående uppgiften som Frente Amplio står inför. För att vinna över nyliberalismen är det nödvändigt att slåss mot den härskande klassens dominans på alla områden bortom enbart eventuella valsegrar. Frente Amplio måste följaktligen bli en politisk kraft laddad med framtidsperspektiv som förmår främja en ny samhällsmodell bortom kapitalismen. Direkt efter primärvalets resultat sa Gabriel Boric: ”Frente Amplio har etablerat sig som ett politiskt alternativ i Chile. Primärvalet bekräftar att Beatriz Sánchez är vår presidentkandidat. Tillsammans med Alberto Mayol och alla dem som stödde honom kommer vi att kämpa mot våra verkliga motståndare, de som vill bevara den nyliberala modellen som vi fortfarande är fångna i. Nu börjar en ny fas [för Frente Amplio] och vi står enade eftersom vårt öde är att fortsätta växa”.

Alex Fuentes