”Det är fantastiskt att det har blivit en sådan mobilisering”

 

Sossestyret i Umeå försökte kuppa igenom en utförsäljning av 1601 allmännyttiga hyresrätter bakom ryggen på medborgarna. När processen läckte till medierna blev det folkstorm. På kort tid skedde en omfattande mobilisering. På mindre än två dygn samlades över 2000 namn in. När det avgörande beslutet skulle fattas måndagen den 19 juni var det fullt på åhörarläktaren i fullmäktigesalen. När beslutet klubbades igenom, efter massiv kritik från framförallt Vänsterpartiets ledamöter, reste sig åhörarna upp och gick. Nästa steg: överklagande.

Det blåser en frisk försommarvind som sliter i banderollerna utanför kommunfullmäktige i Umeå. Björkarnas stad är klädd i grönt och de som står och samlar namn på Rådhusesplanaden får kisa i den starka solen. För lite över en vecka sedan fick allmänheten i Umeå veta att kommunen i princip sålt ut en tiondel av allmännyttan. Utan förvarning fick hyresgäster i miljonprogramsområdena Carlshem och Mariehem veta att ett privat företag skulle ta över deras hus. Båda områdena ligger nära universitetet och en handling som ser ut som en tanke är att det hela blev offentligt först efter terminsavslutningen, när många studenter lämnat staden.
Trots detta har det skett en enorm mobilisering. Närmare 3500 människor har anslutit sig till Facebookgruppen Stoppa utförsäljningen av allmännyttan i Umeå och ett Folkinitiativ har startats för att få till stånd en folkomröstning i frågan. Flera manifestationer har hållits, husfasader har pyntats med banderoller och affischer har satts upp runt om i stan. Insändare och överklaganden har skrivits, politikerna mejlbombats och cirka 2000 namn har samlats in på bara något dygn. Samtidigt har det framkommit mer och mer information om den odemokratiska försäljningsprocessen och om Heimstaden, det riskkapitalbolag som är köparen.

Nu pågår det avgörande kommunfullmäktigemötet och många människor har samlats för att visa sitt missnöje genom att både inta åhörarläktaren och samla namn utanför. En av dem som står i solen är Kim. Hen är en av dem som bor i de berörda fastigheterna på Mariehem och när hon fick brevet som meddelade försäljningen – samma dag som beslutet togs upp i kommunfullmäktige för första gången – blev hon arg.
– Jag känner mig maktlös. Politikerna lyssnar inte på oss. Jag har pratat med grannar som jag aldrig har pratat med förut och alla är jättebesvikna och oroliga för vad som kommer att hända nu, säger hen och tillägger att hen hoppas att det ska gå att påverka beslutet men att hen upplever att politikerna inte bryr sig om vad medborgarna tycker:
– Jag har väldigt lite tilltro till den politiska processen, tyvärr. Igår när jag hade gått runt och knackat dörr kände jag en väldig uppgivenhet. Så många människor blir överkörda. Ingen vill att det säljs ut.
Samtidigt tror hen att många känner att det får vara nog med dumma beslut, även om de inte själva drabbas av utförsäljningen:
– Jag har hört många säga att vi måste sätta stopp för det här nu, annars går det som i Stockholm och Göteborg.
Det kommer hela tiden nya människor som vill skriva på namnlistan och Kim säger att de bara har fått god respons från förbipasserande under förmiddagen.
– Det positiva är att få träffa så mycket folk, det är en sådan gemenskap. Jag är väldigt imponerad av att alla vill skriva på, säger hen och tillägger att hen inte vill tänka på vad som händer om beslutet går igenom förrän det är verklighet:
– Då kommer vi att överklaga det. Men jag har kämpat fram till idag med det kortsiktiga hoppet att de ska ändra sig. Sedan får vi se.

Astrid Gustafsson står också med en namnlista. Hon är en av alla dem som vill se en folkomröstning i frågan:
– Det har gått väldigt odemokratiskt till. De har planerat det här väldigt mycket i hemlighet. Idag står vi här för att trycka på vikten av en återremiss.
Precis som Kim samlade hon in namn under gårdagen och tycker att det känns hoppfullt:
– Det är väldigt många som kommer fram och vill skriva på. Sådant här får inte gå förbi obemärkt och därför är det fantastiskt att det har blivit en sådan mobilisering, säger hon och tillägger att det omfattande engagemanget har fått henne att känna att det faktiskt är möjligt att vinna:
– Vi får också hoppas på kommunfullmäktigeledamöternas samveten. Vi har gjort en mejlkampanj och meddelat dem att både de som röstar för och de som lägger ned sin röst är en del av den här kuppen och att de kommer att få känna av det i valet nästa år.

Inne i fullmäktigesalen pratas det om budgeten. Frågan om Bostadens utförsäljning ligger långt fram på dagordningen. Jag går ut igen. I trappen möter jag Jan-Olov Carlsson som sitter i fullmäktige för Vänsterpartiet. Han berättar att det har skett ett rejält juridiskt grävarbete under helgen och att det har framkommit en del lagliga oegentligheter när det gäller beslutet. Han kommer att ta upp det inne i fullmäktigesalen när beslutet ska klubbas.
Utanför står Anton Karlsson, en av frontpersonerna i Folkinitiativet i Umeå. Han håller i en hårt smattrande banderoll och berättar att han har varit med och startat initiativet. Dels för att han tycker att allmännyttan ska behållas, dels, och framförallt, på grund av demokratifrågan:
– Den frågan har varit viktig i den här kommunen sedan innan Kulturhuvudstadsåret 2014, med byggandet av Väven och flytten av Stadsbiblioteket. Jag tror att det finns en underbyggd frustration här i stan. Många kanske tycker att en försäljning är rimlig men att det är helt förkastligt hur den demokratiska processen har gått till.
Han berättar att det var stor uppslutning på Folkinitiativets första möte och att många ville vara med och samla in namn:
– Bara under några timmar på söndagen kom det in över 1600 namn. Det är jäkligt imponerande på så kort tid. Om det hade blivit återremiss till nästa fullmäktigemöte, som är efter semestern, så hade vi lätt fått ihop de namn som behövs. Tyvärr låter det som att det kommer att gå igenom. Miljöpartiet vill hålla sig på god fot med sossarna. Centerpartiet är för sakfrågan men emot hur processen har gått till.
Även om beslutet går igenom kommer Folkinitiativet troligtvis att fortsätta samla namn och lämna in dem som en symbolisk handling.
– Om det får någon betydelse är svårt att säga. Det är skönt att det snart är val för då kan man ta det här engagemanget för att få till politisk förändring. Sedan får vi hoppas att det blir bra organisering och mobilisering i de berörda områdena, säger Anton Karlsson som hoppas att de folkliga protesterna i alla fall får kommunledningen att inse att de inte kan göra på det här viset igen:
– Det känns så jäkla cyniskt om de skulle göra det.

Tillbaka uppe på åhörarläktaren. Det drar ut på tiden. Utförsäljningen är tänkt att diskuteras vid tretiden men först efter fem är det dags. Då är det fullt på läktaren.
Under dagen har det kommit information om att fyra kritiska S-ledamöter kommer att lämna fullmäktigesalen när beslutet om Bostaden ska fattas. Det händer nu och de får ersättare som i enlighet med partipiskan lovat att rösta ja. En av de som lämnar är Emma Vigren, ordförande i jämställdhetsutskottet, hon har varit fåordig i lokalpressen och sagt att Socialdemokraterna hanterar oenigheter internt.
Vi har också kunnat läsa att det är en norsk miljardär som kan bli ägare av de 1601 lägenheterna, nämligen fastighetsmiljardären Ivar Tollefsen. Något som Bostadens styrelse och sossestyret i Umeå inte varit tydliga med.
Tollefsens företag, Fredenborg AS, kontrollerar hela 99,8 procent av rösterna i Heimstaden.
Dessutom har vi i ett pressmeddelande från Vänsterpartiet i Umeå fått reda på att avtalet med Heimstaden redan var undertecknat när Bostadens styrelse skulle fatta beslut om försäljningen av lägenheter inom allmännyttan. Rubriken på pressmeddelandet är ”Risk för lagbrott i dagens kommunfullmäktige”.

Punkten heter ”Framtida finansieringslösning för Bostaden” och börjar med att vd:n för AB Bostaden, Jerker Eriksson, får berätta om varför beslutet är så bra. Problemet med Jerker Eriksson är att han har figurerat i medierna när det stormat kring fastighetsaffärer förr. För några år sedan var han fastighetsdirektör i Skellefteå kommun. Tillsammans med en annan fastighetsdirektör köpte han en kommunal fastighet som senare såldes tillbaka till kommunen för åtta miljoner kronor mer än vad den köptes för.
Nu står han i talarstolen i kommunfullmäktige i Umeå och talar om sådant som skattevinster för kommunen och trygghet för de boende. En slopad utförsäljning skulle få negativa konsekvenser för sådant som vård, skola och omsorg, menar han och drar välfärdskortet, utan att låtsas om hur kommunen de senaste åren prioriterat storslagna byggen framför just vård, skola och omsorg. Han verkar väldigt säker på att beslutet ska klubbas igenom. Det känns ganska kvalmigt.
Allianspartierna är mycket nöjda med beslutet och välkomnar sossarnas högerkliv. Moderaten Anders Ågren säger i sitt inspel att sossarnas omsvängning i frågan om utförsäljning är historisk. Han tycker att det är ”rätt väg att vandra”.
Centerpartiet gillar som sagt beslutet i sak men tycker inte att processen varit korrekt. Miljöpartiet väljer i sista stund att yrka på återremiss eller avslag, precis som Vänsterpartiet, F!, Arbetarpartiet och Sverigedemokraterna.
De sossar som valt att stanna kvar i salen håller försvarstal för att utförsäljningen gått till på rätt sätt och i demokratisk anda. Margareta Rönngren går så långt att hon angriper dem som kritiserat affären och hävdar att de skött det hela på ett ”ovärdigt” sätt.
De ansvariga för affären vägrade konsekvent att ta frågorna från de kritiska ledamöterna på allvar, än mindre besvara dem ordentligt.

Vänsterpartiet har tydligast och mest relevant kritik. Jan-Olov Carlsson börjar med att understryka att hela historien är makaber och tackar sedan alla som engagerat sig i frågan och försökt få kommunfullmäktigeledamöterna att öppna ögonen. Han menar att ingenting egentligen har förändrats när det gäller AB Bostadens situation. Det råder inget akut krisläge som gör att en del av allmännyttan måste säljas ut.
– Jag ska vara lite svulstig och påminna om statsskickets grunder: all offentlig makt utgår från folket. Man kan tro att man därför får göra lite vad man vill om man är i majoritet, men det finns en rad till under paragraf ett: ”Den offentliga makten utövas under lagarna”. Att fatta beslut idag är att legitimera en undermålig demokratisk process, säger han och påpekar att den sannolikt också är lagstridigt och kan komma att prövas utifrån kommunallagen och aktiebolagslagen:
– Att inte ge alla styrelsens ledamöter ett tillfredställande beslutsunderlag är faktiskt straffsanktionerat. Straffet för att underlåta att informera en styrelses samtliga ledamöter är böter eller fängelse i upp till ett år.
Jan-Olov Carlsson vill att alla ledamöter ska vara medvetna om att det kan finnas brister i beslutets laglighet.
– Återremiss är det enda som kan rädda den politiska hedern för alla som anser att öppenhet, transparens och politiska argument ska vägleda det politiska arbetet, säger han och får en rungande applåd från åhörarläktaren. Vi blir genast åthutade av presidiet: bifallsyttringar är inte tillåtna.

Det följer timmar av yttranden och genmälen. Tongångarna är ganska höga. Särskilt från sossen Christer Lindvall och tycker att Vänsterpartiet inte kan yttra sig om demokrati på grund av Stalin. V-ledamöterna faller inte i fällan utan gör genomarbetade inlägg som sågar beslutet vid fotknölarna.
– Bakom stängda dörrar i februari i år bestämde sig Socialdemokraterna för att ansluta sig till Moderaternas politik, grattis Anders, du fick en majoritet, säger Mattias Sehlstedt och moderaten Anders Ågren nickar gillande innan vänsterpartisten fortsätter:
– Borgerligheten har hela tiden varit tydlig: sälj ut och privatisera.
Han påpekar att beslutsärendet tagits fram utan att det funnits något uppdrag – varken från fullmäktige, Bostadens styrelse eller Umeå kommunföretags styrelse – om att utreda utförsäljning. Han understryker också att beslutsmötena var extrainkallade och att ledamöterna inte fick några fullständiga handlingar att ta ställning till i förväg.
– Man måste ställa sig frågan till dem som vill sälja ut: tycker ni att det här överensstämmer med er demokratisyn?
Han får inget riktigt svar. Men alla sossar som intar talarstolen eller ger genmäle från sin stol på golvet verkar väldigt nöjda med beslutet och med partiets agerande. De verkar inte ens förstå kritiken om olaglighet utan fortsätter att hävda att allt skett i god demokratisk ordning. Hyresrättsbestånden på Carlshem och Mariehem måste säljas för att det finns ett stort underhållsbehov och för att det ska byggas nya bostäder för äldre. Det behövs kapital i ett aktiebolag, så enkelt tycker sossarna att det är. De verkar också tro att bara de undviker att säga ”utförsäljning” och håller sig till ”försäljning” så hörs det inte hur tokigt det är. En av sossetalarna råkar säga fel och ändrar sig snabbt under ett pinsamt skratt.
När Margareta Rönngren kliver bort från talarstolen efter sitt utspel mot medborgarnas kritik, går hon och klappar Jerker Eriksson på axeln.
Bernt Andersson, socialdemokratisk ordförande i AB Bostaden, säger att hanteringen av ärendet överensstämmer med den demokratisyn han har när han sitter i en bolagsstyrelse och att han inte tar med sig sin ideologi in i styrelserummet. Det är förmodligen också anledningen till att vänsterpartisten Bore Sköld fick höra att han kanske borde lämna sin plats efter att han som styrelseledamot i Bostaden kritiserat den odemokratiska processen på ett styrelsemöte.

Bore Sköld berättar att de i Bostadens styrelse gång på gång får höra att de inte sitter på politiskt mandat utan att Bostaden ska drivas affärsmässigt.
– Vi ska jobba för bolagets bästa, inte kommunens bästa. Vi har fått veta att det kan vara en allvarlig politisk risk om vi som ledamöter går emot det som anses vara affärsmässigt. Genom att etablera den här strukturen och den här rädslan för att tycka annorlunda kring styrelsens arbete, så har makten cementerats till ordförande och vice ordförande, säger han och fortsätter:
– Där planeras hur styrelsen ska lyda och besluta utan utomstående insyn och med liten möjlighet till medbestämmande. Utan att involveras i arbetet och med knapphändiga beslutsunderlag som vi får på sittande möte förväntas styrelsen att besluta och sedan ska vi stå personligt juridiskt ansvariga. Hur kan vi då arbeta för bolagets bästa?
Han berättar att det här beteendet är kutym och att det som skett nu är rena kuppen. Styrelsen fick en kallelse en vecka i förväg och Bore Sköld lyckades få ordförande och vd att motvilligt skicka ut underlag till styrelsens ledamöter på fredagskvällen, när beslutet skulle fattas på måndag morgon:
– Hur kan ni här i fullmäktige tycka att det här är ett rimligt tillvägagångssätt? Vi föreslår att det här ska återremitteras för att det ska gå rätt till. För det måste ju vara helt oacceptabelt att styrelseledamöter ska stå ansvariga inför lag efter beslut som de inte har haft möjlighet att kunna påverka eller ens fått information om i tid.
Bore Sköld förklarar också att det inte fanns något politiskt beslut om försäljningen och att han vägrats yrkanden rörande ärendet.

Gudrun Nordborg (V) påpekar att värdegrunden för Umeå kommun anger att den ska arbeta utifrån medborgarfokus, att det ska finnas en öppenhet och att man ska ”lyssna med omtanke och skapa tillit”.
– Är det vad som har skett nu? Nej. Det här är ett svek. När det gäller Socialdemokraterna är det ett svek mot ideologi, vallöfte och alla demokratiska principer, säger hon och tar upp på vilka sätt hyresvillkoren kan försämras för de boende i de berörda områdena, bristerna i avtalet med Heimstaden och att kommunen inte har några som helst möjligheter att ställa krav när lägenheterna väl är sålda. Tilläggas bör att hyresgästerna i de berörda lägenheterna även riskerar att förlora sin kötid i Bostaden.
Jan-Olov Carlsson återkommer till att det som ska beslutas i kommunfullmäktige idag redan är ett faktum. Det har bildats dotterbolag till Bostaden och överförts pengar:
– Poängen med den politiska demokratin är att man först ska fatta beslut och sedan verkställa beslutet. Här är det precis tvärtom: man verkställer beslutet och ska i efterhand godkänna verkställandet. Det är något som är grundläggande fel i det här.
Han tycker att det ska tillsättas en Lex Heimstaden och att kommunfullmäktige ska anmäla sig själv för lagrättsprövning i förvaltningsrätten.
– Ni socialdemokrater gick till val på att inte sälja ut allmännyttan, nu kommer ni att gå till val på att sälja ut allmännyttan. Ni har vilselett umeborna och majoriteten som faktiskt röstade på en röd majoritet. Ni går hand i hand med Moderaterna. Utan den här iscensatta oppositionen så skulle affären inte vara möjlig. Ni säljer ut folks hem utan att tala om det, säger Ulrika Edman (V).

Klockan är efter åtta när det till slut är dags för omröstning om beslutet. Återremissyrkandet röstas ned. Det innehöll förslag på utredning av andra finansieringsmöjligheter och analys av konsekvenser i andra kommuner där allmännyttan sålts ut. Vidare skulle det ha gett tid till en utredning av eventuella lagbrott och till en dialog med medborgarna.
När kommunstyrelsens ordförande, Marie-Louise Rönngren, frågar om kommunfullmäktige ska bifalla eller avslå försäljningen är rösterna i salen lika starka för båda besluten. Det blir votering.
Om det fyra socialdemokraterna som valde att lämna lokalen hade trotsat partipiskan hade beslutet inte gått igenom eftersom ja-sidan inte hade fått tillräckligt många röster. Nu klubbas det.
Vi som sitter på åhörarläktaren reser oss och går. Någon ropar: ”Ni har ett år!”

Utanför salen har folk samlats. Alla är överens om att överklagande är nästa steg.
– Nu sänker vi skeppet, säger någon.
– Vi har tre veckor på oss att överklaga, säger en annan.
Jag hittar Bore Sköld och frågar hur det känns:
– Jävligt trist. Det gick inte som vi ville, men det var väntat.
Han har viss förståelse för de S-ledamöter som inte ville gå emot sitt parti men tycker samtidigt att de hade kunnat göra på ett annat sätt.
– När det gäller ett återremissärende i den här typen av fråga, som jag tror att det finns ett brett stöd för i det Socialdemokratiska partiet, bara inte i deras fullmäktigegrupp, så hade de kunnat välja att gå emot, säger han och berättar att han inte är säker på om han ska sitta kvar i Bostadens styrelse, även om han känner ett visst ansvar:
– Jag har drivit saker, vågat vara emot och säga ifrån. Men du orkar bara en viss period när du blir överkörd på varje styrelsemöte och behandlad som att du inte är värd någonting. Vid sidan av är alla i styrelsen otroligt trevliga, men i rollen som styrelseledamot får jag inte lägga yrkanden och reservera mig, inte göra något enligt den gängse ordningen. Jag har aldrig varit med om det tidigare.

Anton Karlsson är också bland dem som dröjer sig kvar. Han berättar att de kommer att kalla till ett nytt möte med Folkinitiativet inom de närmaste dagarna.
– Nu när det inte blev någon återremiss måste vi ju snacka om hur vi går vidare så att alla är med på vad som händer framöver. Vi kommer kanske att fortsätta samla in namn och så blir det väl en överklagansprocess. Jag hoppas att det kommer många på det mötet.
Det är dags att dra sig hemåt. Klockan är närmare åtta och vi är många som inte har ätit middag.
På kvällen har jag svårt att somna. Jag kan inte sluta tänka på hur sossarna betedde sig i fullmäktige, hur de konsekvent fick gå över talartiden, hur nedlåtande de var gentemot kritikerna, hur de sjabblade bort alla seriösa frågor kring den bristande demokratin i utförsäljningsprocessen och hur kommunfullmäktiges ordförande, Marie-Louise Rönnmark, stakade sig när hon skulle läsa sista biten i yrkandet på återremiss, den om att det borde hinnas med en dialog med medborgarna. Sossestyret i Umeå har med största möjliga tydlighet visat att den inte vill ha någon sådan dialog.
Oturligt nog för dem fortsätter medborgarna, trots allt, att engagera sig i sin stad. Och nästa år är det val.

Text och foto: Emma Lundström

 

Läs också:

Sosseledningen i Umeå säljer ut allmännyttan – demokratin satt på undantag

Folkviljan är uppdragen med rötterna i Umeå

Kulturhuset läggs ned men andan lever vidare

Hyllat kulturhus hotas av försäljning

Umeå Kulturhus tar fart igen

Skapade kulturhus utan tillstånd – nu har de fått hyreskontrakt

“Vi skriver historia”

En seger för Kulturhuset?

En festival utan slut

Kulturhus för alla

Kampen om Apberget i Umeå

Ytan viktigare än innehållet för Umeå kommun?

Socialistiskt Forum Umeå 2013: ”Så länge tillväxt är ordet, är vi körda”

Kulturhuvudstad Umeå 2014: När kulturen bara är till för tillväxten