Generalstrejk skakade Brasilien

São Paulos borgmästare João Doria krävde att de kommunal­anställda skulle övernatta på sina arbets­platser för att kunna jobba när kollektiv­trafiken stoppades av strejken. Foto: Rovena Rosa

► Generalstrejken den 28 april blev en stor framgång

► Brasiliens arbetarklass åter på den politiska arenan

► Frågan är bara hur kampen skall drivas vidare

 

Den generalstrejk som utlysts av fackföreningsrörelsen och folkliga massorganisationer den 28 april – i protest mot kuppregeringens upphävande av arbetsrättslagstiftningen och kraftiga försämringar i pensionssystemet – blev en stor framgång. Trots regeringens försök att tona ned betydelsen av den stora uppslutningen stod det klart att stora delar av landet var paralyserat. Metallarbetare vid de stora bilfabrikerna i São Paulo, oljearbetare och bussförare i Rio de Janeiro, strejkade liksom hundratusentals lärare, renhållningsarbetare och kommunala funktionärer över hela Brasilien. Minst 250 städer i landet var indragna i den första generalstrejken på många år.
På de flesta håll hölls stora manifestationer i samband med strejken och även om majoriteten var utan incidenter så blev demonstranter attackerade av militärpolis både i São Paulo och i Rio, där tårgas sköts in bland fredliga mötesdeltagare. I Goiania skadades en demonstrant svårt när en militärpolis slog ett så kraftigt slag i ansiktet på mannen att batongen knäcktes.

Många borgmästare och andra lojala med kuppregimen försökte organisera strejkbryteri. Till exempel São Paulos borgmästare Doria, som krävde att kommunalanställda skulle övernatta på sina arbetsplatser för att inte hindras av att kollektivtrafiken stoppades. Trots att pilotfacket inte deltog i strejken stoppades i stort sett allt flyg genom att markpersonal strejkade och också blockerade terminalerna på många håll. Shoppingcentra och centrala affärsdistrikt var på många ställen helt öde när de butiksanställda strejkade.
Trots den stora uppslutning­en inser de flesta att regeringen och kongressen kommer att gå vidare med sin nedskärnings­politik och frågan ställs därför hur kampen skall drivas vidare. Parallellt med regeringens våldsamma attacker drivs korruptionsutredningarna vidare och tycks nästan fått ett eget liv. Även om intentionerna från utredarna hela tiden varit att sätta dit den före detta presidenten Lula, så står det klart att hela det politiska etablissemanget är djupt indragna i korruptionen. Kravet på att genomföra ett nyval till såväl kongressen som presidentposten har ett stort stöd men kommer självklart att blockeras av den sittande kongressen.

Många arbetargrupper, till exempel de postanställda, som drabbas särskilt hårt av regeringens attacker har redan utlyst obegränsade strejker.
Klart är att den brasilianska arbetarklassen på ett mycket markant sätt trätt in på den politiska arenan och även om de fackliga ledningarna fortfaran­de har kontrollen kan utvecklingen snabbt gå betydligt längre än dessa tänkt sig.

Göran Kärrman

 

Generalstrejken

■  Generalstrejken den 28 april var den första i Brasilien sedan 1980-talet. Strejken var en protest mot försämringar av pensioner och arbetsrätt. Regeringen rättfärdigar pensionsreformen med att systemet går med underskott, men en stor del de skattemedel som är öronmärkta för pensionssystemet används till att betala räntor på statsskulden. Storföretagen har också stora skulder till pensionssystemet.
Över 100 ändringar i arbetsrätten föreslås för att skapa nya (osäkra, tidsbegränsade) jobb. De mest kritiserade förslagen handlar om att lagstadgade rättigheter som arbetsdagens längd, övertid, och semester ska kunna förhandlas bort.