”Vi lever med undantagstillstånd hela tiden”

► Blodiga attacker mot den kristna minoriteten i Egypten
► IS använder kopterna som måltavla för att visa styrka
► Sisi reagerar med undantagstillstånd och mer förtryck

I söndags exploderade två bomber i Egypten. En i kuststaden Alexandria och en i Tanta i Nildeltat. IS har tagit på sig dåden och i båda fallen riktades terrorn mot kopter.
Explosionerna skedde inuti och strax utanför två koptiska kyrkor med några timmars mellanrum. Båda var fullsatta eftersom det var palmsöndagen; början på den ”heliga vecka” som leder fram till påsk. I Mar Girgiskyrkan i Tanta dödades minst 27 personer. Vid Saint Marks i Alexandria lyckades polisen hindra självmordsbombaren från att ta sig in i själva kyrkan. Bomben exploderade vid ingången och minst 16 personer omkom. Totalt skadades 126 människor i de båda attackerna enligt brittiska Guardian.
Den koptiske påven, Tawadros II, höll mässa i Saint Marks när attacken ägde rum. Han klarade sig men många tror att dådet kan ha varit riktat mot honom som ledare för den koptiska kyrkan.
Söndagens bombdåd är nämligen bara de senaste och mest förödande i en rad attacker mot den kristna minoriteten som utgör omkring tio procent av den egyptiska befolkningen. I december dödades minst 30 personer när en bomb briserade i den största koptiska katedralen i Kairo. Många av dem var kvinnor och barn. Dessutom flyr koptiska familjer från Sinaihalvön. De är måltavla för de väpnade islamistiska grupper som i stort sett har kontrollerat området sedan 2011. Människorättsaktivister menar att president Abdel Fattah al-Sisi har misslyckats med att erbjuda kopterna någon form av säkerhet. Innan 2011 levde omkring 5000 kopter i norra Sinai. Nu uppskattas det vara färre än 1000.

Mostafa Mohie är reporter på den egyptiska tidningen Mada Masr och aktiv i Revolutionary Socialists. När jag når honom på tisdagen säger han att helgens attacker kan kopplas till dådet i december. De utfördes med ungefär samma taktik: en självmordsbombare som försöker ta sig till den plats i kyrkan där han kan döda störst antal civila. Att IS har tagit på sig dåden tycker han är logiskt eftersom många islamistexperter menar att IS har svårigheter i både Irak och Syrien:
– IS kan bara röra sig fritt i Raqqa i Syrien och norr om Sinai i Egypten. Det är de sista två platserna de kontrollerar. Jag tror att det är viktigt för IS att utföra sådana här blodiga attacker för att visa att de fortfarande har makt.
Han menar att IS riktar in sig på kristna därför att de är den mest sårbara och utsatta gruppen i samhället.
– En attack mot en kyrka kan bli oerhört blodig utan att IS lider skada. Särskilt när säkerheten brister så totalt. Men det finns också en annan vinkel, säger han och berättar att kopterna har anklagats för att vara på presidentens sida sedan massakern vid Rabaa al-Adawiya-moskén i Kairo 2013 – då säkerhetsstyrkor stormade en sittstrejk till stöd för den störtade presidenten Muhammad Mursi och dödade minst 800 civila.
– Kopterna uppfattas som Sisis största anhängare. Den berättelsen dominerar bland de islamistiska grupperna, även de som inte stödjer attacker mot civila, säger han.

Det tudelade Muslimska brödraskapet har också den här synen på kopterna, förklarar Mostafa Mohie. Särskilt den radikala grenen som utför militanta aktioner mot staten. Den andra grenen har fortfarande en fredlig inriktning.
Sammantaget gör situationen att kopterna är mer sårbara än för några år sedan:
– Generellt sett så har detta att fängsla tusentals människor, tortera dem, fabricera åtal mot dem och döma dem till flera års fängelse, gjort IS idéer mer acceptabla för många. Vi ser nu hur unga män sitter inne i tre-fyra år för att de har stött eller deltagit i protester för Muslimska brödraskapet. Dessa unga män är lätta att vinna över till IS. Folk radikaliseras i fängelserna. Statens alltmer brutala förtryck har gjort fler människor tillgängliga för jihadist-idéer. Det är samma gamla historia om och om igen. Du kan hitta samma mönster i Irak och Syrien före den arabiska våren.

President Sisi svarade på helgens bombdåd med att på söndagskvällen gå ut och meddela att undantagstillstånd kommer att införas i hela landet. Sisi har gjort sig känd som en ledare som inte har mycket till övers för det fria ordet eller någon form av opposition. Med undantagslagar ökas hans makt ytterligare, samtidigt som yttrandefriheten begränsas än mer. Mostafa Mohie menar att undantagstillståndet bara är till för att legitimera det förtryck som staten redan ägnar sig åt:
– Vi lever under undantagstillstånd hela tiden, även om det inte uttryckligen har förklarats. Vi har försvinnanden, orättvisa rättegångar, räder mot hus utan domstolsbeslut och trakasserier mot alla kritiska röster i media och civilsamhället. Allt detta har skett utan något uttalat undantagstillstånd.
Enligt honom betyder undantagstillståndet också att regimen målar upp en bild av att den behöver ännu friare händer.
– Det är ett budskap till folket och det internationella samfundet: ”Det var inte vi som misslyckades med att stoppa terrorismen, vi saknade bara tillräckliga undantagsregler för att kontrollera situationen.”, säger han och fortsätter:
– Med andra ord är Sisis nya undantagstillstånd ett sätt att undvika skuld och ansvar. Eftersom han inte har några andra löften att ge så fortsätter han att upprepa samma retorik om krig mot terrorism, de uppoffringar vi måste göra för att rädda landet, och att andra länder konspirerar för att få Egypten på fall.

Hur det egyptiska folket kommer
att reagera på undantagstillståndet återstår att se. Mostafa Mohie tror att de flesta inte vet vad de ska göra.
– De är mer trötta än tidigare, mer frustrerade, arga och nervösa. Allt som händer sätter mer press på dem. De flesta säger att vi lever i ett tillstånd av misslyckande. I alla aspekter av livet. Men de ser inga alternativ. Inget hopp. Därför har många bara passivt tagit emot det som skett, fram till nu, säger han och påpekar samtidigt att ingen riktigt vet vad som händer under ytan:
– Samhället kan vara på gränsen till att explodera. Trots det kan den här situationen pågå under en längre tid, just på grund av rädsla och brist på alternativ och hopp.

Emma Lundström

 

Tidigare i Internationalen:

Vänsteraktivisten Mostafa Mohie om situationen i Egypten: ”Sisi kan inte tysta varenda människa i det här landet”

Om Egypten, brännmärken, sju brutna revben och ett avhugget öra

Fem år senare: Egypten behöver revolutionen mer än någonsin

Regimkritiker dödas i Egypten

Demokratiska röster förbjuds i Egypten

En massaker utfärdad av det egyptiska rättsväsendet

Nawal El Saadawis skugga

Egypten: “Revolutionens motståndare har makten”

Och i Egypten grips revolutionärerna

Direkt från Kairo

Och i Egypten är kulturdepartementet ockuperat

Mostafa Mohie om läget i Egypten: “Folk kan inte fortsätta att protestera fredligt om de inte får någonting”

Egypten: Salafister hetsar mot strejkande arbetare

Protester! Protester! Protester!

“Revolutionen är ett pågående tillstånd”

Strejk pågår!

Kreativ hjärna i revolutionens tjänst

De talar om uppror

Kvinnor i samtal

De bröt rädslans barriärer

Tills drömmen går i uppfyllelse

Egyptisk revolutionär får pris

Premiärvisning av Zero Silence

Tahrirandan fotograferad

En andra revolution i Egypten

”Regimen existerar fortfarande, den har fortfarande makten”

“Många har försökt stjäla vår revolution”

Nawal El Saadawi på besök i Sverige: ”Priset för en revolution är väldigt högt”

Lagförslag om förbud mot strejker och demonstrationer

Bortanför Tahrir

“Vi vill ha en ledning som vi litar på”

WELCOME TO EGYPT! Welcome to our revolution!

Kvinnorna i Kairo firar 8 mars

När vi är detsamma som ni

Ögonblick på Al-Jazeera: kontrarevolutionen anfaller