En pyrrhusseger för Erdogan

Recep Tayyip Erdogan har styrt Turkiet sedan 2003, nu får han ännu mer makt.

Recep Tayyip Erdogan har styrt Turkiet sedan 2003, nu får han ännu mer makt.

 

Ja-sidans seger i den turkiska folkomröstningen om grundlagsändringar ger nu presidenten Recep Tayyip Erdogan möjlighet att styra landet med i princip diktatorisk makt, utan att behöva ta hänsyn till parlament och domstolar. Men Ja-sidans seger var knapp, 51,4 procent, trots en enorm statlig propagandakampanj för Erdogan, och förföljelser och fängslanden av kritiska journalister och oppositionella politiker. En märkbar tendens är också att fler röstade nej i storstäder som Istanbul och Ankara, medan stödet för Erdogan var större på landsbygden där religiositeten också är starkare.
Även bland de i Sverige bosatta turkiska medborgarna röstade majoriteten nej. En av dem var Deniz Demir från Akalla.
– Jag vill inte hjälpa Erdogan att stärka sin diktatur, därför röstar jag nej, säger han till Internationalen, och är besviken över valresultatet.

Samtidigt menar han att Erdogans vinst var en pyrrhusseger. Det vill säga att det som nu framställs som en enorm seger i själva verket kommer att bli en förlust på lång sikt.
– Det var riktigt tight, folk visade sitt missnöje. Arbetslösheten växer, turisterna vill inte längre komma, ekonomin håller på att gå åt skogen. Erdogan tror att han är stark, men han är svagare än någonsin. Han vann med bara en procent, och han förlorade i alla de stora städerna och i de viktigaste ekonomiska områdena, som i turistorterna vid Medelhavet, påpekar Deniz Demir.
– Erdogans stöd krymper. Till och med i Istanbul, där han började sin politiska karriär och var borgmästare i 20 år och alltid har varit populär, vänder sig nu majoriteten emot honom. Om han inte hade fuskat skulle Nej-sidan ha vunnit.

Deniz Demir

Med valfusk syftar Deniz Demir på hur valmyndighet, mitt under rösträkningen då det till början såg ut som att Nej-sidan faktiskt skulle vinna, plötsligt beslutade att godkänna runt två miljoner Ja-röster som först hade diskvalificerats. Med detta kontroversiella beslut säkrades segern för Ja-sidan i sista stund.
– Det var planerat som nödlösning för att han inte skulle förlora, tror jag. Valet var riggat. Om jag vore Erdogan skulle jag skämmas. Det är pinsamt. Det var ingen riktig vinst för honom. Han är en pajas, en fifflare, säger Deniz Demir, som tycker att det borde bli omval.
– Dessutom sitter alla ledarna för det kurdiska vänsterpartiet HDP i fängelse. Annars skulle de ha kunnat mobilisera fler röster till Nej-sidan, säger han.
Erdogans sätt att splittrat landet har lett till att det bildats nya tidigare otänkbara allianser, påpekar Deniz Demir:
– Atatürk-anhängarne, det vill säga de sekulära nationalisterna, står nu på samma sida som kurderna.

Turkiet har sedan republiken bildades 1921 under ledning av Kemal Atatürk varit en sekulär stat, men nu menar många att det sker en islamisering av landet.
– Jag vet inte om Erdogan själv är troende egentligen, men han använder religionen som ett politiskt kort. Han är ingen extrem islamist, men en konservativ högerpolitiker som ser tillbaka nostalgiskt på det osmanska riket. Och många håller med och tänker: ”Vi var stora då!” Han vänder sig främst till de outbildade och bönderna på landsbygden, och de är traditionellt mer religiösa, så han vill stärka islam för att få deras stöd. Men jag tror inte han bryr sig egentligen om religionen utan bara är intresserad av makt, säger Deniz Demir.
– Dåliga tider väntar, riktigt dåliga tider. Erdogan kommer fortsätta att förfölja oppositionella, och ta bort alla som står i hans väg. Hans nästa plan nu är att inför dödsstraff, säger Deniz Demir.

Utvecklingen i Turkiet ser nu även ut att stänga dörrarna till ett närmare samarbete med EU.
– Det är kört nu. De har fortfarande handelsavtal, men EU-medlemskap kan Turkiet glömma. Samtidigt var Erdogan smart. Han visste att Turkiet aldrig skulle bli insläppt i EU ändå, så nu kan han sluta smöra för EU, säger Deniz Demir och fortsätter:
– Turkiet har nästan inga vänner internationellt längre. Det kan bli isolerat nu, men det är inte heller bra. Det blir som Iran. Omvärlden får inte bryta kontakten med Turkiet, men man måste sätta press på Erdogan för att visa att han gör fel, och man måste öka sitt stöd till den demokratiska oppositionen i landet.
Deniz Demir tror också att maktkoncentrationen runt en person på sikt bara försvagar det politiska systemet i Turkiet.
– När Erdogan dör kommer hans parti att försvinna.

Per Leander

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.