Fascisterna hotar med ny revolution i Ukraina

Azovbataljonens ledare Andrej Biletskij

Azovbataljonens ledare Andrej Biletskij

 

Kriget i Ukraina har sedan årsskiftet blossat upp igen, samtidigt som den ekonomiska krisen i landet fördjupas. EU och IMF kräver att den ukrainska åkermarken ska privatiseras och säljas till utländska företag innan månaden mars är slut. Samtidigt hotar fascisterna i parlamentet med en ny revolution. Tord Björk summerar läget i Ukraina tre år efter Majdan.

 

“Ukrainare! Som statsmedborgare kräver vi en ny politisk kurs, som grundar sig på prioritering av de nationella intressena. Vi accepterar inte privatisering av strategiska företag, försäljning av åkermarken eller höjningen av priset för värme, vatten och el varje kvartal. Vi kräver att de diplomatiska förbindelserna med Ryssland bryts. Slutligen kräver vi en reell, fungerande mekanism för avsättande av presidenten och parlamentsledamöter. Vi ukrainska nationalister är förenade och mer fast sammanslutna än någonsin tidigare. Och vi lovar er, att om ni kommer på idén att inte omsätta detta i handling har vi modet, tro det, kraft och beslutsamhet att upplösa hela parlamentet.”

Den varningen förkunnades av Andrej Biletskij, ledaren för den fascistiska Azovbataljonen och tillika parlamentsledamot, i sitt tal till Radan, det ukrainska parlamentet, den 22 februari 2017.
Utanför stod 5 000 demonstranter under Azovs fanor med varghaken och andra högerextrema symboler. Genom att skapa en spänningens strategi är det möjligt att tvinga fram nyval, vilket är det sista den sittande presidenten Petro Porosjenko vill, men det som den militanta ultranationalistiska oppositionen önskar sig.
Det som ökat spänningarna är krav på genomförande av EU:s och IMF:s krav på försäljning av den bördiga ukrainska åkermarken till utländska bolag. Detta är något som alla partier i Ukraina varit emot. Risken för en storskalig industrialisering efter amerikanskt mönster med utländska ägare som Swedbank är ett stort hot. Amerikanska gårdar är tio gånger större än EU:s och än större än Ukrainas. De sju miljoner bönder som finns i Ukraina hotas av massarbetslöshet om Monsanto, John Deere och andra västliga storföretag tar över.
Trots det breda motståndet i Ukraina och risken för sociala strider är tvånget från EU och IMF lika starkt som det är mot Grekland. Under normala omständigheter skulle parlamentsledamöterna aldrig tillåta upphävandet av denna lag som hindrar utländska spekulanter att ta över den som många ser som den bästa marken i världen, den svarta jorden. Men det är vad EU och IMF kräver ska ske senast den 30 mars 2017.
Upphävs denna lag inte så kommer IMF inte ge det krisdrabbade och redan hårt skuldsatta Ukraina några fler lån.

I detta läge känner sig fascisterna så starka att de öppet kan framföra sitt hot att upplösa parlamentet, underförstått med våld. De lyckades för tre år sedan när ett avtal ingåtts mellan oppositionen och den folkvalde presidenten, också undertecknat av tre närvarande EU-ministrar om en fredlig överlåtelse av makten i konstitutionell ordning. Några timmar senare bröt de oppositionella partierna mot avtalet när den fascistiska milisen vägrade gå med på det.
Medan presidenten höll sitt löfte och drog bort polisstyrkorna från regeringskvarteren i Kiev trängde istället den fascistiska milisen fram. Den folkvalde presidenten flydde med fara för sitt liv, medan parlamentet omringades där talmannen misshandlades och omröstningarna manipulerades varpå presidenten avsattes i brott mot konstitutionen. Det gick den gången att med våldshot tvinga alla partier att böja sig för fascisterna så varför inte en gång till?

Läget är väl valt. En mer impopulär lagändring än att låta utländska bolag köpa upp den ukrainska åkermarken går knappast att hitta. Samtidigt pressar fascistmilisen på för fullt krig med utbrytarrepublikerna i Donbass i östra Ukraina. Sedan länge har ukrainsk militär och de högerextrema frivilligbataljonerna avancerat i vad Radio Free Europe kallar en krypande offensiv. Den har fört med sig eskalering av fientligheterna som lett till offer bland civila och stridande samt stora skador på infrastruktur.
Samtidigt blockerar fascistmilisen sedan januari järnvägstransporterna mellan Donbass och Ukraina. I tre år har antracitkol från Donbass fraktats till kraftverk i Ukraina och järnmalm den andra vägen till stålverk i Donbass. Presidenten Porosjenko har förklarat att de privata milisernas blockad är illegal, men saknar vilja eller förmåga att hävda statens våldsmonopol. Statsministern Volodymyr Hrojsman räknar med förlust av 3,5 miljarder dollar på ett år om blockaden fortsätter, och att 75 000 man förlorar sina arbeten.

EU kan lösa konflikten. Trepartsamtal om handelsfrågor av betydelse för industrin i Donbass mellan EU, Ukraina och Ryssland skulle underlätta för tilltron till möjligheterna för befolkningen i utbrytarrepublikerna att överleva ekonomiskt i ett återintegrerat Ukraina. Något EU vägrade när den tidigare presidenten Viktor Janukovytj ställdes inför ultimatum att välja bort Ryssland eller anta ett associationsavtal med EU, vilket orsakade inbördeskriget.
Men EU:s nyttokalkyl har fått god utdelning med en exportmarknad för egna produkter och naturtillgångar som åkermark vilken man snart hoppas köpa till reapris. EU har kunnat öka sin export till Ukraina tio gånger mer än Ukrainas lilla ökning av exporten till EU. Att Ukraina fått se sin egen ekonomi slås sönder genom raset i handeln med Ryssland gör inte EU någon större skada. För många, inte minst EU-politikerna, är Minskavtalet mycket av en teater som man väljer att visa upp inför publiken. Ukraina bryter hela tiden mot Minskavtalet, utan att det får konsekvenser. På allvar har EU aldrig drivit krav om att alla parter ska uppfylla avtalet, allra minst har Sverige gjort det. Än mer passiva har folkrörelser varit medan NGOs valt att aktivt titta bort.

Hittills har en informationsblockad kunnat vidmakthållas gentemot allmänheten i EU-länderna vilket hindrat solidaritetsarbete för fred. Men det går att bryta igenom. Utan att ta strid för att alla parter ska leva upp till Minskavtalet och satsning på humanitära insatser växer de alltmer välorganiserade fascistiska och krigshetsande krafterna i Ukraina. Fascistmiliserna är tungt beväpnade och har nu flera års stridserfarenhet. Samtidigt användes Ukrainakonflikten som det avgörande argumentet för ett svenskt Natomedlemskap.
Aktivister för fred har startat en kampanj och inbjuder till samarbete för att ge stöd till civila offer för kriget i östra Ukraina, bryta informationsblockaden för att utmana den bild av konflikten som getts i Sverige och som lett till passiviteten och för att lyfta fram ett EU-kritiskt perspektiv och visa på sambandet mellan ekonomi och politik i Ukrainafrågan.

Tord Björk

Ukrainakonflikten 2017:

Årsskiftet: En krypande offensiv mot utbrytarrepublikerna pågår från ukrainsk sida som flyttar fram sina positioner inom det område som enligt Minskavtalet ska demilitariseras. Under december 2016 rycker den ukrainska sidan fram i riktning mot Debaltseve, medan strider också pågår vid Avdejvka. Man försöker därmed slå en kil mellan utbrytarrepublikerna Donetsk och Lugansk.

1 januari: Fackelmarscher för ultranationalisten Stepan Bandera i Kiev och andra städer i västra Ukraina. Stepan Bandera och hans fascistiska organisationer OUN och UPA får enligt lag inte längre kritiseras, utan hyllas med en officiell minnesdag för dess grundande.

5 januari: UI-forskaren Martin Kragh och praktikanten Sebastian Åsberg publicerar en artikel där svenska fredsorganisationer och andra med kritisk syn på Kiev och Nato utpekas som medvetna eller omedvetna bärare av rysk desinformation. Publiceringen är tajmad för att passa inför Folk och försvarskonferensen i Åre.
6 januari: Massmedia lanserar teorin att Putin beordrat en ”påverkanskampanj” för att hjälpa Trump vinna presidentvalet. Några belägg som underbygger den långtgående slutsatsen förs knappast fram.
7 januari: En fullt utrustad pansarbrigad anländer från USA till Bremerhaven. Den ingår i den militära uppladdning som pågår i Europa och som uppenbart är riktad mot Ryssland.
11 januari:  Ukrainsk artillerield  skadar  vattenfiltre­ringsanläggningen i separatist-kontrollerade Jasinovataja som också förser förorten Avdejvka på ukrainska sidan med vatten.

19 januari: Minskad artilleri­beskjutning i samband med OSSE-chefens besök i Donetsk. Samma dag publiceras en artikel i The New York Review of Books som avslöjar att svenska FRA är ledande i avlyssning av rysk cybertrafik. Artiklen har det passande namnet The Swedish Kings of Cyberwar.
25 januari: En ekonomisk blockad av Donetsk och Lugansk inleds. Ultranationalistiska demobiliserade frivilligbataljoner börjar spärra järnvägstransporter mellan Ukraina och utbrytarrepublikerna. Den sista länken som håller Ukraina och Donbass samman håller därmed på att knäckas.
29 januari: Förnyad eskalering av konflikten i Donbass. OSSE:s vice observatör Alexander Hug pekar på att det minskade avståndet mellan parterna som orsakats av den ukrainska offensiven utlöst en eskalering där bägge parter skjuter på varandra.
2 februari: BBC visar bilder på ukrainska stridsvagnar i Avdejvka, trots att de enligt Minsköverenskommelsen är förbjudna där. Putin anklagar Ukraina för att eskalera konflikten i Donbass, medan USAs nya FN-ambassadör Nikky Haley i säkerhetsrådet fördömer Rysslands ”aggressiva aktioner” i östra Ukraina.
10 februari: 52 000 invånare i Donetsk undertecknar deklarationen ”Fred för Donbass”, som riktar sig till ledarna för Ryssland, USA och Tyskland.

14 februari: Debatt i Europaparlamentet om Ukraina. Anna Maria Corazza Bildt hävdar att Ryssland är skyldiga till de senaste veckornas eskalering av konflikten, som ska ha uppstått eftersom det rådde osäkerhet när en ny administration i USA tillträdde. Hon säger: “Eftersom Ryssland testar USA:s reaktioner bör EU visa ledarskap och tydligt fördöma Rysslands attacker”.
15 februari: Nytt försök till vapenvila dämpar striderna något i östra Ukraina. Samma dag träder den ukrainska regeringens utropade krisläge för energimarknaden i kraft och det gäller till 17 mars.

16 februari: Även vägar blockeras i södra delen av östra Ukraina för att hindra handel med Donetsk. Samtidigt hotar man med att också stänga gränsen till Ryssland för all handel.

18 februari: Rysslands president Vladimir Putin skriver under ett dekret om att tillfälligt godkänna handlingar från utbrytarrepublikerna Donetsk och Lugansk som giltiga pass.
21 februari: Utrikesminister Margot Wallström besöker sin ryske kollega Sergej Lavrov i Moskva. Sverige slår in på en helt ny linje och lovordar bilateralt samarbete, bland annat i Syrienfrågan. Men djup oenighet kvarstår om Ukrainakonflikten.
22 februari: Årsdagen av Majdan firas i Kiev med nationalistisk marsch. I parla­mentet håller Azovbataljonens ledare Andrej Biletskij tal och framför hot om upplösning av parlamentet om inte ultranationalisterna får sin vilja igenom.
27 februari: Det ukrainska nationella säkerhetsrådets ordförande Oleksandr Turchynov säger att den senaste tidens strider i Svitlodarsk och Avdejevka ”har tydligt visat att vår armé är mycket starkare än de ryska hybridtrupperna” och lägger till att Ukraina nu ”behöver en månad för att helt och hållet befria områdena i Donbass”.
1 mars: Folkrepublikerna Donetsk och Lugansk utfärdar dekret som nationaliserar industrier som tvingats till stillastående av den illegala ukrainska ekonomiska blockaden.
30 mars: Kommande datum då Ukraina måste ta bort förbud att sälja åkermark för att få nya lån av IMF.

Dela