Berta Cáceres mördare tränades i USA

Berta Cácere. Foto:  Goldman Environmental Prize

Den honduranska miljöförvararen Berta Cáceres mördades i sitt hem i La Esperanza den 3 mars förra året. I tjugo år hade hon kämpat för urfolkens rättigheter, miljön och de mänskliga rättigheterna. På några sekunder var hennes liv över. Nu avslöjar brittiska Guardian att handlingar som läckt ut från den pågående rättegången visar att Berta Cáceres mördare var elitsoldater tränade av USA. En rättskälla uppger att mordet på miljöaktivisten bär alla tecken på att ha utförts av den militära underrättelsetjänsten.

Berta Cáceres tillhörde den största urfolksgruppen i Honduras, lencafolket, och var med och grundade organisationen Civic Council of Popular and Indigenous Organizations, Copinh. Året innan hon mördades fick hon miljöpriset Goldman Environmental Prize för sin kamp mot ett av Centralamerikas största vattenkraftsprojekt, Agua Zarca. Projektet består av fyra gigantiska dammar i Gualcarquefloden som skulle översvämma stora landområden och skära av tillförseln av vatten, mat och medicin till hundratals människor från lencafolket.
Honduras är världens farligaste land för miljöaktivister men Berta Cáceres lät sig inte tystas. Hon kämpade mot mäktiga markägare, mot den USA-finansierade polisstyrkan och mot en armé av privata säkerhetsvakter. Hennes arbete gjorde att bland annat kinesiska Sinohydro och Världsbankens privata avdelning, International Finance Corporation, drog sig ur projektet. Men det gjorde henne också väldigt impopulär, bland annat hos den honduranska regeringen. Hennes namn ska ha stått högst upp på en lista över människorättsförsvarare som armén fått i uppgift att eliminera.

Först avskrevs mordet som ett rånförsök, sedan som orsakat av en personlig dispyt med en tidigare partner eller arbetskamrat. Men högljudd kritik från människorättsorganisationer och internationella påtryckningar ledde till slut till att åtta män greps. De sitter nu fängslade medan den rättsliga utredningen pågår. Två av dessa män är pensionerade militärer. En tredje, Maj Marioano Díaz, blev snabbt avskedad från armén i samband med gripandet.
De honduranska myndigheterna har hela tiden förnekat att staten skulle ha haft något att göra med mordet på miljö­aktivisten men de handlingar som Guardian har fått se ger en helt annan bild.
Díaz utsågs till chef för arméns underrättelsetjänst 2015. När mordet ägde rum skulle han just bli befordrad till överstelöjtnant. Den ene av de två pensionerade militärerna, Douglas Giovanny Bustillo, anslöt sig till militären samma dag som Díaz år 2008. De fick båda militär träning i USA. Den andre pensionerade militären, Henry Javier Hernández var tidigare krypskytt i specialstyrkorna och har arbetat direkt under Díaz befäl. Enligt Guardians uppgifter tror åklagarna även att Hernández kan ha arbetat som informatör för den militära underrättelsetjänsten efter att han lämnade armén 2013.
Domstolshandlingar innehåller också uppgifter om mobiltelefonmeddelanden som åklagarna tror innehåller kodade hänvisningar till mordet.

Berta Cáceres organiserade lokalbefolkningen i motståndet mot dammen i floden Agua Zarca. Foto: Goldman Environmental Prize

Både Bustillo och Hernández ska ha besökt La Esperanza flera gånger under veckorna före mordet och en källa med insyn i den rättsliga utredningen berättar för Guardian att det inte är ovanligt att den militära underrättelsetjänsten använder civila lönnmördare. Guardians källa menar att det är högst otroligt att regeringen inte skulle vara inblandad i mordet på en person vars arbete orsakat den så stora problem.
Det Honduranska försvarsdepartementet har inte velat kommentera Guardians uppgifter men chefen för de väpnade styrkorna ska nyligen ha förnekat att landet har militära dödspatruller.
Samtidigt har företaget bakom Agua Zarca-projektet, Desarrollos Energéticos SA, Desa, omfattande och nära kopplingar till både regering och militär. Företagets högste chef, Roberto David Castillo Mejía, har tidigare arbetat i den militära underrättelsetjänsten. Sekreteraren, Roberto Pacheco Reyes, har varit landets justitieminister. Dessutom var Bustillo anställd hos Desa som säkerhetschef mellan 2013 och 2015.
Som om det inte vore nog för att koppla samman företag, regering och militär återfinns en annan av ledarna för Agua Zarca-projektet, Sergio Rodríguez, bland de övriga fem som sitter fängslade för mordet på Berta Cáceres. Trots detta nekar både Desa, armén och regeringen till alla anklagelser.
Henry Javier Hernández är den enda av de mordåtalade som har gett ett detaljerat vittnesmål i rätten. Han erkänner sin medverkan i mordet men säger att han var tvingad.

USA:s ambassad i Tegucigalpa uppger att amerikanska experter har varit delaktiga i utredningen av mordet på Berta Cáceres från början. Några veckor efter mordet pratade Guardian med en tidigare militär som kunde berätta om ”dödslistan” över aktivister som delgavs landets militära specialstyrkor. Informationen fick den USA:s ambassadör i Honduras, James Nealon, att lova att han skulle utreda saken. Nu säger han till tidningen att han vänt på alla stenar och att ingen dödslista står att finna. Men när Guardian frågar runt bland de berörda aktivisterna och tidigare militärerna har ingen av dem blivit kontaktad av den amerikanska ambassaden.
Ambassadören har också hävdat att varken Díaz, Hernández eller Bustillo fått militär träning i USA. Men de honduranska militärregistren visar att Nealon antingen inte vet bättre eller ljuger.

Sedan den militärstödda kuppen 2009 har våldet mot aktivister ökat enormt i Honduras. De täta banden mellan regering, militär och näringsliv gör att de som protesterar mot projekt som Agua Zarca lever mycket farligt. Enligt det amerikanska utrikesdepartementet är de utomrättsliga avrättningarna utförda av säkerhetsstyrkorna och den utbredda straffriheten bland de allvarligaste kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Honduras. Detta till trots fortsätter USA att ge militärt stöd till landet. Stödet riktas främst till specialstyrkorna och uppgick förra året till 18 miljoner dollar. Pengar som alltså delvis används för att tysta aktivister och oppositionella.

Emma Lundström