Ny avhandling lyfter urfolksröster

Kristina Sehlin MacNeil. Foto: Per Melander.

I måndags var det samernas nationaldag. Det är också hundra år sedan samerna träffades över nationsgränserna på ett stormöte i Trondheim för att enas i kampen för sitt folk. En kamp som fortfarande behövs i allra högsta grad. Det visar bland annat en ny doktorsavhandling från Umeå universitet. Avhandlingen har den långa titeln “Extractive Violence on Indigenous Country: Sami and Aboriginal Views on Conflicts and Power Relations with Extractive Industries” och handlar om hur utvinningsindustrier påverkar urfolksgrupper och hur detta ofta ignoreras eller osynliggörs. Avhandlingen är skriven av etnologen Kristina Sehlin MacNeil som också samarbetar med Svenska Samernas Riksförbund, SSR, för att utveckla idéer som inkluderar urfolkens egna perspektiv på konflikter och maktförhållanden när det gäller utvinningsindustrier.
Genom att jämföra situationen för Laevas fjällsameby i Norrbotten och urfolkgruppen Adnyamathanha Traditional Owners i södra Australien har Sehlin MacNeil bland annat kunnat visa på hur utvinnings­industrier har negativ påverkan på urfolk och hur deras perspektiv ignoreras eller trivialiseras. Båda grupperna ser olika utvinningsverksamheter som pågår på deras marker, och det våld som är kopplat till dem, som hot mot deras samhällen, sätt att leva och hela kulturer.

Konfliktsituationer kan förändras och dialogerna bli mer inkluderande om ”de asymmetriska maktförhållanden och konflikter som råder kring urfolks marker” blir ordentligt belysta och urfolkens perspektiv synliggörs, menar Kristina Sehlin MacNeil. Urfolksperspektiv och dekoloniserande perspektiv måste höras och beaktas för att våld mot urfolk ska upphöra.
Sehlin MacNeil har ett tidigt grundlagt intresse för konflikter och hur de kan lösas. Hon har också länge varit engagerad i fredsrörelser och drogs därigenom till fredsforskning­en. Men hon tyckte att forskning­en saknade de mänskliga perspektiven och istället ”främst fokuserades på väpnade konflikter och mer tekniska aspekter så som hur många vapen som fanns i omlopp”. Det var den här kritiska blicken på fredsforskningen som väckte hennes intresse för frågor som berör urfolk: ”Urfolkens perspektiv på kopplingen mellan människor, djur och mark fick sällan höras men samtidigt figurerade dessa grupper i så många konflikter världen över.”

Det arbete som Kristina Sehlin MacNeil gör tillsammans med SSR sker inom ramen för Umeå universitets företagsforskarskola. Arbetet handlar främst om att utveckla metoder och analysverktyg som ska göra forskningen relevant för de samhällen den berör och lyfta deras röster. I den aktuella avhandlingen används dessa urfolksmetodologier. Sehlin MacNeil har även använt Galtungs våldstriangel som analysmodell för att förstå konflikterna och maktrelationerna, men hon har gjort vissa ändringar i modellen.
Den ursprungliga triangeln innehåller strukturellt våld, kulturellt våld och direkt våld, alltså fysiskt våld. Etnologen har bytt ut det sistnämnda mot ”extraktivt våld” eftersom hon inte tyckte att modellen ”gav utrymme för den typ av direkt våld som de samiska och aboriginska forskningsdeltagarna upplevde då deras marker förstörs av utvinnings­industrier”. Det nya begreppet tycker hon ”synliggör hur utvinningsindustrier påverkar urfolksgrupper negativt och hur detta ofta ignoreras eller osynliggörs”.
Kristina Sehlin MacNeil ska försvara avhandlingen den 17 februari, men den finns redan nu publicerad digitalt.

Emma Lundström

Dela