Bankdirektör Borkman

Foto: Sören Vilks

Stockholms Stadsteater har kokat ner Ibsens John Gabriel  Borkman till nittio minuter där bara essensen av den ursprungliga pjäsen är kvar och titeln ändrad till Bankdirektör Borkman.

I Dritëro Kasapis regi och bearbetning blir pjäsens nya titel acceptabel. Det är om en bankdirektör med visioner att förbättra och utveckla samhället och möjlighet att göra investeringar med andras pengar för att förverkliga sina storslagna drömmar som pjäsen handlar. Ingen av Ibsens stora succéer men håller bra som enaktare.
Den handlar också om svek i vänskap och kärlek. Den handlar om våra livslögner – det brukar Ibsens pjäser göra. Med brukar också finnas en uppriktig sanningssägare som krossar människan samtidigt som hennes livslögn krossas. ”Tar man ifrån medelmåttan hennes livslögn, dör hon”. Ett känt citat ur en annan Ibsen pjäs. Så sker också med den egenrättfärdiga Bankdirektör Borkman, han dör av en hjärtinfarkt i pjäsens slutskede efter en konfrontation med sitt förflutna.

Borkman dömdes för sina ödesdigra investeringar till fem års fängelse och efter frigivning dömer han sig själv till frivillig isolering i sitt hem. I fem år har han suttit i sitt elfenbetstorn där han umgåtts bara med sin förre bokhållare och dennes pianospelande dotter. Men Borkman är i sina egna ögon fortfarande oskyldig. Han har fortfarande vidlyftiga planer, han är samhällets stora välgörare som omgivningen behandlar med oförstående, förakt och hat. Han har aldrig krossat sin ungdomskärleks hjärta. Han kan bara se att felet var hennes.

Peter Andersson spelar en trovärdig och burdus John Gabriel Borkman. Hans bittra fru Gunhild, spelad av Kajsa Ernst, vill endast ha hämnd och upprättelse i samhället. Den upprättelse hon har rätt att kräva och som är sonens uppgift att ge henne. En överdrivet förgrämd och oresonligt hysterisk roll. Sonen Erhart, Emil Ljungestig, uppfostrad av sin moster, har blivit vuxen och är helt ointresserad av att uppfylla moderns krav om upprättelsen av familjenamnet, förälskad i ortens femme fatale, spelad av Helena af Sandeberg. Gunhilds syster, Ella Rentheim, John Gabriel Borkmans försmådda ungdomskärlek, är den enda som efter kraschen har sina pengar kvar och som äger det som andra fått lämna, spelas av Chatarina Larsson. Hon spelar återhållsamt och med säkerhet kvinnan som är pjäsens sanningssägare och navet med relation till alla andra. Den hunsade jasägaren och trogna bokhållaren, den ende som får besöka Borkman i hans självisolerade tillvaro spelas av Jan Mybrand och hans pianospelande dotter av Mari-Helen Hyvärinen, praktikant från Teaterhögskolan i Helsingfors.

Scenens fond upptas av ett jättelikt panoramafönster. Utanför ett vitt snölandskap och trädens svarta siluett. Scenbytet mellan Borkmans revir på vinden och hans fru Gunhild livsrum på våningen inunder sker genom att bilden utanför fönstret sakta ändras vertikalt. Det ger en känsla att åka hiss mellan husets våningar. Mycket effektfullt.

Eva E Johansson

TEATER

Bankdirektör Borkman av Henrik Ibsen
Stockholms Stadsteater.

Regi: Dritëro Kasapi

Med  Peter Andersson, Kajsa Ernst och Chatarina Larsson

Premiär: 3 februari,  spelas till 28 mars 2017.