I två veckors tid har det stormat kring Martin Kraghs och Sebastian Åsbergs vetenskapliga artikel i Journal of Strategic Studies om desinformation i Sverige. En artikel där bland annat Svenska Freds- och skiljedomsföreningen och Aftonbladet Kultur pekades ut som spridare av rysk propaganda. Anklagelserna har tillbakavisats och artikeln har även kritiserats hårt av andra forskare, bland annat medieforskaren Ulrika Hedman vid Göteborgs universitet. Artikelförfattarna har i efterhand medgett vissa av de fel och brister som uppmärksammats. De har dessutom lovat att felaktigheterna ska rättas till.
När jag efter lunch, fredagen den 20 januari, går in på Journal of Strategic Studies hemsida upptäcker jag till min förvåning att artikeln ligger kvar helt intakt. De felaktigheter som författarna medgett och lovat att åtgärda står kvar i texten. Artikeln har sedan den publicerades den 5 januari lästs av närmare 32 000 personer och den har över 1100 citeringar. Det är enorma siffror för en vetenskaplig artikel inom samhällsvetenskap. Den har även uppmärksammats i medier som the Guardian, Huffington Post och 
New York Times.
Det är inte bara jag som har upptäckt att artikeln ligger kvar utan ändringar. När jag på fredag eftermiddag får kontakt med Svenska Freds ordförande, Agnes Hellström, berättar hon att de har varit i kontakt med artikelförfattaren om just detta och fått förklaringen att ”det långsammare tekniska alternativet” var det enda möjliga för korrigering. Den förklaringen räcker inte för Svenska Freds: ”Det rimliga enligt oss vore att helt avpublicera artikeln tills korrigering av samtliga felaktigheter är gjord. Det är även något vi har kommunicerat till Martin Kragh.”
För att få klarhet i varför inga ändringar gjorts ringer jag upp Martin Kragh. Han säger att han har ”lagt ut ett förtydligande på UI.se” och lägger sedan på, mitt i samtalet.
Vilka förtydliganden har han då gjort? Jo, den 13 januari kommer ett första förtydligande på UI:s hemsida. Där skriver Martin Kragh, under rubriken Om Svenska Freds och Natofrågan – ett förtydligande, att ”där finns som Svenska Freds korrekt påpekar en passage i vår artikel som lämnar öppet för en tolkning att vi kopplar samman Svenska Freds med ryska påverkansoperationer. Vi vill härmed förtydliga att en sådan tolkning inte under några omständigheter är någon vi ställer oss bakom.” Han fortsätter: ”Vad vi skriver här är applicerbart också för andra personer som i vår artikel blivit apostroferade, som Valter Mutt, Maj Britt Theorin och Pierre Schori. Den relevanta passagen i vår artikel har också korrigerats, i syfte att förtydliga sakfrågan.”
Nästa ”tydliggörande” kommer den 18 januari. Då skriver Martin Kragh att ”två stycken i artikeln kommer att revideras med anledning av den diskussion som förts den senaste veckan”. Det ena stycket handlar om debatten om värdlandsavtalet med Nato, som Martin Kragh erkänner ”innehöll en felaktig formulering”. Det andra stycket är det som handlar om Aftonbladet Kultur och som ska ”förtydligas” så att det framgår att det inte är Kraghs ”uppfattning att Aftonbladet medvetet agerat för att sprida desinformation”. Slutligen meddelar Martin Kragh att ”ändringarna i artikeln kommer att införas i Journal of Strategic Studies så snart som möjligt, och sker i samråd med tidskriftens chefredaktör”.
Trots detta står allting kvar. Och artikeln fortsätter att citeras och läsas.
Jag vill fortfarande veta varför artikeln inte tagits ned för ändring. Eftersom Kragh lägger på ringer jag upp Andrea Liebman som är pressansvarig på UI. Jag berättar att jag har varit i kontakt med både Svenska Freds och Martin Kragh och att jag inte kan hitta det senaste förtydligandet. Hon letar lite men hittar också bara de två första. Jag påpekar att Svenska Freds är väldigt besvikna på att artikeln ligger kvar och att de anser att det är rimligt att den avpubliceras. När jag frågar varför den inte är avpublicerad säger hon att det är svårt för henne att svara på:
– Man ser ju klart och tydligt i Martins förtydligande att ändringarna kommer att införas och att det sker i samråd med tidskriftens chefredaktör. Jag kan inte svara på varför det inte har gjorts ännu. Det är ju en pågående process.
Jag undrar varför det åtminstone inte har lagts till en disclaimer som varnar läsare för felaktigheterna i texten. Den frågan har hon inte heller något svar på.
Hon säger vidare att Kragh arbetar på en reviderad version men att det inte finns någon tidslinje eftersom ”forskning inte är en lika snabb process som journalistik”.
När jag sedan frågar om UI inte ser det som ett problem att artikeln fortfarande ligger uppe med alla sina fel och brister, och att den faktiskt läses och citeras av en stor internationell läsekrets, blir hennes svar ännu mer otydligt:
– Ja…ehrm…ja det är ju en poäng i och för sig, men det är ju också så att…ja du vet det är ju inte min roll att uttala mig om sådant här. Jag kan inte göra det för jag är inte tillräckligt insatt i processen, just vad gäller tidskriften och hur den jobbar. Men…ehrm…egentligen får du ju ta Martins svar helt enkelt. Att det är en pågående process här och att det ligger lite på Journal of Strategic Studies. Det är deras boll 
just nu.
Av Andrea Liebman får jag veta att Martin Kragh också är anställd på 50 procent på Centrum för Rysslandsstudier vid Samhällsvetenskapliga fakulteten, Uppsala universitet. Därför ringer jag professor Lars Magnusson. Han är dekanus, det vill säga administrativ chef, för den fakultet där Kragh är anställd.
När jag når honom sitter han mitt i ett sammanträde men tar sig ändå tid att prata med mig. Magnusson är häpen över att både Kragh och UI har meddelat att det inte ska gå att avpublicera artikeln omedelbart:
– Det förefaller mig konstigt. Om de tycker att det finns något problem med den så går det naturligtvis att göra det snabbare. Det finns väl i så fall andra skäl till att inte göra det, jag har ingen aning om vad som ligger bakom deras ställningstagande. Men det är klart att det går att ta bort den.
Han tycker också att det är konstigt att det inte ens har tillkommit någon disclaimer.
Jag frågar vad de från universitetets sida kan göra när det gäller Martin Kraghs artikel. Han svarar att de inte kan göra något i nuläget, men att det uppstår ett annat läge om det kommer in en anmälan om oredlighet i forskningen:
– Det har inte kommit någon sådan än, men jag vet att det har varit diskussioner. Jag vet att de här synpunkterna finns. Det kommer kanske en anmälan och då får vi ju ta det i så fall. Vi kan då ta ställning till om det är god forskning eller inte och om det finns någon oegentlighet bakom. Vi gör alltså ingenting
i dagsläget utan det är upp till tidskriften som har publicerat artikeln. Har den refereebehandlats på vanligt sätt så utgår man ju från att den är schysst, men om det kommer in en anmälan så ska vi naturligtvis titta på den ordentligt.
När jag sitter med den här texten på fredag kväll kvarstår en massa frågetecken. Vad sker egentligen innanför Utrikespolitiska Institutets väggar? Om det är en så lång process att ändra felen, varför har inte artikeln tagits ned, eller i alla fall försetts med en disclaimer? UI hänvisar till Kraghs ”förtydliganden” som att de skulle väga upp felaktigheterna. Varför har då dessa förtydliganden enbart publicerats på svenska och inte för en internationell publik? Slutligen: om Martin Kragh nu jobbar 50 procent på UI och 50 procent på Uppsala universitet, och vare sig universitetet eller institutet menar att de har finansierat den forskning som artikeln bygger på, vem har då finansierat den?
Emma Lundström
Professor Joe Maiolo, redaktör för tidskriften Journal of Strategic Studies, har under fredagskvällen inte gått att nå för en kommentar.
Läs också:
Utrikespolitiska Institutet borde ta ansvar för Kraghs fiasko
Desinformationsrapporten som byggde på desinformation
Om motståndet mot Nato och militariseringen av Sverige
Frackingmotståndet – inte Putins förtjänst
