Hur är brevbärarnas arbetssituation?

Stressigt Brev­bäraren Eric Ekblom kämpar på med att dela ut posten i Husby där många av betonghöghusen ännu saknar postboxar på bottenplan och där det blir mycket springande i trapporna. Foto: Per Leander

Brev­bäraren Eric Ekblom kämpar på med att dela ut posten i Husby där många av betonghöghusen ännu saknar postboxar på bottenplan och där det blir mycket springande i trapporna. Foto: Per Leander

 

I del tre i Internationalens granskning av posten beskriver den pensionerade brevbäraren Nisse Carlén vad de rationaliseringar som Posten gjort sedan monopolet upphävdes 1994, har fått för konsekvenser för postarbetarna.

1 juli 1993 avskaffades betinget. Beting innebar att brevbäraren kunde gå hem när hen var klar med sitt distrikt – och samtidigt förvandlades utdelning av oadresserad reklam från ett frivilligt, extrabetalt åtagande till att bli en obligatorisk arbetsuppgift, vilken bakades in i arbetstiden.
Betingets avskaffande förvandlade det relativt fria arbetet, där brevbäraren själv tog ansvar för sitt arbete och sitt utdelningsdistrikt till ett arbete som kom att styras av förmän och av alltmer frekventa rationaliseringsdirektiv från Postens ledning. Under betingets tid rationaliserade faktiskt brevbärarna själva sitt arbete – genom att skynda på kunde de gå hem tidigare. Nu var Posten tvungen att ersätta denna ”morot” med kampanjer där personalen ska få förståelse för företagets krav på rationaliseringar.

En sådan rationalisering var, när Posten för cirka 15 år sedan införde något man kallade ”Bästa Metod”. Det innebar en ny sorteringsmetod i slutledet för brevbärarna. Tidigare sorterade brevbärarna först upp breven på gator i villaområden och hus i höghusområden, och sen satt man ner och sorterade breven i kör- eller gångordning efter hur postlådorna/postinläggen var ordnade på brevbäringsturen.
Denna sortering ersattes med ett system av ”kamfack”, vertikala fack, ett för varje avlämningsställe. Förutom en viss tidsbesparing innebar detta också att den – ibland enda – tid som brevbärarna satt ner och arbetade ersattes med ett stående och gående arbete. En sämre arbetsmiljö, och tröttare brevbärare.lunchraster_sep
Det nya systemet innebar också att en del brevbärare sorterade upp post som andra skulle dela ut, och omvänt, att man delade ut post som andra sorterat. Härigenom minskade kontrollen över och känslan för det egna distriktet.
Det senaste påfundet från PostNords sida när det gäller rationaliseringar av brevbäringen, är ”Koncept utdelning”. Det går ut på att maskiner ska sortera posten i den ordning den delas ut, och att alltså brevbärarna nästan inte alls ska behöva sortera sin post. Nu har PostNord i stor utsträckning fått backa från detta ”Koncept utdelning”, av flera orsaker.

Maskinerna klarar inte av att sortera rätt, dels på grund av ofullständigt adresserade brev, dels på grund av att det centrala adressregistret inte hinner uppdateras av brevbärare som inte ens hinner med allt sitt andra arbete. En annan orsak till att ”koncept utdelning” inte fungerat är att brevbärarna som går i trappor förutsattes ha fler än två armar och händer. De ska ha med sig (1) en bunt med brev som är maskinsorterade, (2) en bunt med de brev och tidningar som inte kan sorteras maskinellt, (3) en bunt med oadresserad reklam och förutom det (4) stora brev med till exempel böcker, och (5) till sist hålla reda på avier separat.

Detta påfund, denna detaljstyrning av brevbärarens vardag från huvudkontoret i Tomteboda, har naturligtvis inte fungerat. På många håll har man återgått till att på utdelningskontoren sortera om den maskinsorterade posten, och rationaliseringsvinsten äts därmed upp.
Rationaliseringarna, där sorteringsmaskiner på terminalerna tagit över allt mer av brevbärarnas sorteringsarbete, har också medfört allt större distrikt för brevbärarna, och främst för de gående och cyklande brevbärarna, ett allt tyngre arbete.

När Posten försökt rationalisera för att få ett bättre ekonomiskt resultat, är det dels personalen på terminalerna som drabbats. Fler maskiner där har inneburit färre terminalarbetare. Men genom att sortering förts över från brevbäring till maskiner på terminalerna, har det också blivit färre brevbärare på grund av att det blivit färre och större distrikt. Men dessutom har distrikten blivit så stora, att brevbärarna ofta inte hinner med att dela ut all post.
Förutom de uppenbara kvalitetsbristerna som nästan dagligen rapporteras om i media, har Posten nu också skapat en situation där allt fler brevbärare förmenas en möjlighet att göra ett bra jobb. Yrkesstoltheten attackeras av Posten, när brevbärarna får uppfattningen att det inte längre är viktigt att all post delas ut varje dag, att det inte är nödvändigt att alla eftersändningar görs alla dagar, och att man inte längre behöver se till att försöka få brev med ofullständiga eller felaktiga adresser till rätt adressat. Många brevbärare mår dåligt också av denna anledning, ovanpå att de fått ett tyngre och mer stressande arbete.arbetssituation_sep

De som trots allt nyanställs  kommer knappast kunna bibringas den gamla yrkeskänslan av att det är ett viktigt och ansvarsfullt arbete de utför, när de nästan dagligen ser hur man på kontoret inte hinner med arbete som egentligen ska göras. Vad spelar det för roll om jag som enskild brevbärare lägger manken till, när det inte finns tid och resurser att göra alla eftersändningar, uppdateringar av adressregister, leta rätt på rätt adress till brev, eller t.o.m. dela ut all post som borde delas ut?!
En sak som skulle göra arbetet för de brevbärare som arbetar med höghusbrevbäring i flerfamiljhus lättare, vore ett allmänt införande av fastighetsboxar, låsbara postfack i husens bottenvåning. Detta har varit på gång i många år, men här kan vi inte främst skylla på Posten för att införandet av boxarna tycks gå i stå. Det är i stället i riksdag och regering som frågan har fastnat, och förhindrat en förbättring av många brevbärares arbetsmiljö.

I svaren på den kritik som den senaste tiden förts fram i media, är ett av det mantra som Postens företrädare upprepar, att ”Vi måste anpassa oss till digitaliseringen, och de sjunkande brevvolymerna.” Visst måste en anpassning ske till en förändrad värld. Men Postens sätt att anpassa känner brevbärarna och många andra postarbetare alltför väl nu. Den innebär ökad arbetsbelastning, tyngre arbete och mer stress – med sämre kvalitet för kunderna som ett resultat.

Nisse Carlén

Internationalen granskar Postkaoset:
1 ”Som ett brev på posten” – ett minne blott

2 Varför fungerar inte posten?

3 Hur är brevbärarnas arbetssituation?

Dela