Trupprörelser på den urbana fronten

bostad_gbg

►Hyresvärdarna har mer makt än någonsin

►Men motkrafterna organiserar sig

►Förra helgen hölls en heldag om bostadskamp

 

Det rivs fler hus i Sverige än under 60-talets värsta saneringsvåg. Det är ett faktum. Skillnaden mot dåtiden är att dagens saneringar inte görs under några stolta paroller och inte paketeras som några stora planer för ett nytt samhälle. De syftar inte heller till att skapa billiga och bra bostäder åt den arbetande befolkningen. Men ivern att riva är densamma.
Ut med det gamla och in med det nya är fortfarande devisen och är det inte gammal bebyggelse som skall ge plats åt ny så är det gamla stammar som skall ut. Helst också gamla hyresgäster som vant sig vid stabil hyra. In med nya fräscha stammar och nya människor med djupare fickor.
Invånarna i Biskopsgården i norra Göteborg är tämligen luttrade i att få läsa om sin egen stadsdel beskriven som livsfarlig, till och med omöjlig att ens vistas i, men tidigare i höstas möttes de av nyheten att det finns stora planer. Området kring Långströmsgatan i Biskopsgården skall rustas upp ordentligt, nya lägenheter och skolor skall byggas.
”Förhoppningsvis hjälper detta området att växla från en ganska negativ till en positiv spiral”, sa en entusiastisk Jahja Zeqiraj, socialdemokrat och ordförande i Västra Hisingens stadsdelsnämnd och fastighets­nämnden, till Göteborgdirekt (3/10). Nu i veckan kom nyheten att upprustningsplanerna kommer med en prislapp för de som tänker sig bo i området; åttioprocentig hyreshöjning.
De som inte har råd med höjningar har möjlighet att byta till en tillfällig lägenhet i områden som inte rustats upp, än. Upprustningen är inte till för dem, utan den ”positiva spiralen” består i att de sociala problemen flyttas någon annanstans. Så ser det ut överallt, trots att begreppet hållbar stadsutveckling är superhippt att slänga sig med. Där den urbana fronten drar in spolas allt som är stökigt och svårhanterbart bort. Ut med det gamla.

Det pågår emellertid organisering av motståndskrafterna.  Internationalen har tidigare skrivit om forskargruppen CRUSH (Critical Urban Sustainability Hub) som arbetar både med att ta fram fakta om stadsomvandlingen – och de myter som omgärdar den – och med att sammanställa kamperfarenheter (Internationalen 10/6). Lördagen den tolfte november arrangerade CRUSH och Föreningen Klyftan i samarbete med tankesmedjan ARENA idé, Hyresgästförening­en Angered, organisationen Alla skall kunna bo kvar och aktivister i bostadsområdet Vita Björn ”En heldag om bostadsfrågan”, på kulturhuset Blå stället i Angered.
Det var en förmiddag fylld av teoretisk orientering, om hur bostaden gick från att vara en rättighet till en vara – och från att vara en plats att leva och höra hemma på till att idag betraktas som en tillfällig uppehållsplats i ”bostadskarriären”.  Eftermiddagen gav nedslag i kampen mot slumvärdar och lyxrenoveringar från olika delar av Göteborg och avslutades med utblickar och bredare resonemang kring läget i bostadskampen idag.
Det motstånd som blossar upp när brevet om hyresvärdens planer dimper ned i brevlådan organiseras inte sällan ur ett hopplöst underläge. Planerna är redan fastslagna, upprustning är i grunden nödvändigt, det finns kanske ingen erfarenhet av att utkämpa den här typen av strid och kunskapen om hur man organiserar sig är liten. I fattiga förortsområden med en stor utlandsfödd befolkning är bred organisering särskilt svårt. Boende är rädda att drabbas av repressalier om de protesterar och har liten kunskap om hur hyresmarknaden fungerar. Flera av deltagarna från östra Göteborg är engagerade inom Hyregästföreningen och berättade om det arbete som pågår inom organisationen men också om hur nedrustad den är idag. Hur gamla styrelser sitter kvar år efter år och lägger all kraft på blomrabatter och trivselkvällar trots att det finns enorma behov i husen. Kampen förs enbart vid förhandlingsborden och alla motsättningar löses med kompromisser. Mirella Pejcic, verksamhetsutvecklare på Hyresgästföreningen, berättade om hur man aktivt arbetar med att föryngra styrelserna och aktivera dem för att bättre möta de utmaningar och hot de faktiskt står inför. Samtidigt värjde hon sig varje gång någon annan deltagare lyfte hur tandlöst och byråkratiserat HGF är idag – hur svårt, för att inte säga omöjligt det är att agera systemkritiskt inom en organisation som så tydligt är en del av systemet.

Men samtidigt; att Hyresgästföreningen överhuvudtaget förhåller sig till miljön utanför sin egen organisation är egentligen något ganska nytt.  Och även om det är ett utslag för förfallet i det gamla Folkrörelsesverige, och inte minst för Socialdemokratins förlorade samhällsroll, så öppnar det upp för just den typen av nytänkande som samtidens kamper kräver.
Och det behövs verkligen öppenhet i organiseringen av motkrafterna. Inte minst erfarenheterna från bostads­området Vita Björn i Majorna, visar på hur mycket som krävs. Hyresvärden Wallenstam planerade hösten 2015 standardhöjningar med höjda hyror som följd. De boende, varav många tämligen välutbildade och resursstarka, organiserade protestmöten och upprättade en samrådsgrupp för att kunna föra dialog med värden. Men Wallenstam visade fullständigt ointresse och trots ett år av försök att nå en lösning som möjliggör för alla boende att kunna vara kvar har förhand­lingarna nu gått helt i stå. Det finns inget annat intresse än profit hos många av hyresvärdarna och, med tanke på hur maktrelationerna mellan värdar och boende ser ut, inte heller något som hindrar dem att köra över hyresgästerna.
Mattias Axelsson – en av drivkrafterna bakom Pennypodden (”Sveriges bästa bostadspolitiska podcast”) och föreningen Alla skall kunna bo kvar – betonade just vikten av att inte gå in i förhandlingar om hyresnivåer. De hyror som finns idag är satta med hänsyn till olika nödvändiga åtgärder som ett hus måste genomgå och varje lägenhet har över tiden dragit in pengarna som behövs för att bekosta utgifterna. Varje konflikt som hyresgäster dras in i måste ta utgångspunkten i att inga hyror skall höjas alls, menar Mattias. Värdarna måste bemötas konfrontativt. Catharina Thörn från CRUSH betonade detta särskilt: ”återta konfliktdimensionen, för det är därifrån alla folkrörelser kommer och det är därifrån de får sin makt.” Det gäller att formulera alternativen till hyresvärdarnas dyra lösningar och visa att det finns andra vägar.

Bostadskonflikterna är inte någon nisch, det är ett fenomen som befinner sig i hjärtat av samhället. Flera uppmärksammade rörelser de senaste åren, som Megafonen i Stockholm och Pantrarna i Göteborg, har sin upprinnelse i hyreskonflikter. ”Vi måste länka samman konflikterna, bostadssituationen och rasismen som finns i samhället. Annars har vi inte en suck”, konstaterar Thörn.

Johannes Jensen