Colombias president Juan Manuel Santos undertecknar fredsfördraget som till slut röstades ner, med FARC-ledaren Rodrigo Londono Echeverri, även känd som Timochenko. Foto: Ximena Navarro
► Finanskapitalet stod mot krigshögern ►FARC vill fortsätta fredsprocessen
Nej-segern i folkomröstningen skapade ovisshet över en annars hoppfull fredsuppgörelse. De första reaktionerna var allt annat än hoppingivande. Krigets logik tog över vad som var tänkt skulle bli ett nästan världsomfattande firande. Gamla misslyckade fredsförsök gjorde sig påminda. Trots allt varade kriget 52 år med 220 000 mördade, 6,9 miljoner internflyktingar och 45 000 försvunna. Den dominerande högertidningen El Tiempo skrev uppgivet “Gano el NO, Y ahora que?” (Nej vann, och nu då?). Från vänsterhåll menar man att rivaliteten mellan den finansiella oligarkin som vill ha fred för att göra business och den höger som vunnit på kriget gjordes upp i folkomröstningen utan en riktig klar vinnare.
Men trots de första timmarnas ovisshet har uttalanden från nyckelaktörerna börjat visa de möjliga vägarna som fredsprocessen kan komma att ta framöver. Andres Gomez, journalist och forskare på Uppsala Universitet, är ändå försiktigt optimistisk:
– Krigsförespråkarna har inte längre samma mobiliseringskraft. Den militära lösningen har tappat stöd. Till skillnad från tidigare år har en fredlig och politisk lösning ett starkt stöd i landet.
Nej-sidans starke ledare, före detta presidenten Alvaro Uribe, tidigare förespråkare för en militär lösning uppbackad av USA, tydliggjorde snabbt efter segern att deras Nej ändå var för en fredsuppgörelse men under andra villkor. Uribe la snabbt fram kraven på bordet. Jordreformen bör omdefinieras, FARC-ledarna ska inte få delta i politiken, hårdare straff istället för den avtalade övergångsrättvisan som innebär mindre hårda straff för att åstadkomma sanning och försoning, FARC-gerillan ska betala högre skadestånd och amnestireglerna ska omformuleras. Dessutom ska medlemmar från försvarsmakten som åtalats eller straffats för brott under kriget få mildare domar.
FARC-gerillans första uttalande var att eldupphöret fortsätter och gerillan fortfarande stödjer fredsavtalet. Gerillaledaren Timochenko menar att Nej till fredsavtalet inte har någon juridisk effekt utan enbart en politisk. Deras juridiske rådgivare Enrique Santiago förklarade att fredsavtalet fortfarande hade legitimitet eftersom det är registrerat som ett speciellt avtal inom systemet för internationell humanitär rätt i Schweiz. Santiago menar att Santos och Uribe måste få stopp på den politiska rivaliteten inom högern. Gerillan lyfter just denna som en av orsakerna till förlusten i folkomröstningen. De menar därför att det i huvudsak är en politisk överenskommelse som måste till stånd.
Andres Gomez menar att en konstitutionell församling kan vara en form för att ge fredsavtalet en politisk bekräftelse:
– Både Uribe och FARC lyfte förslaget i början av förhandlingarna men Santos avfärdade det och valde istället folkomröstningen för att rama in fredsavtalet politiskt. Nu är man tillbaka på ruta ett. Här kan en konservativ politiker som Alvaro Leyva Duran, som har både Uribes och FARC:s öra, spela en roll för att öppna en direkt kontakt mellan Uribe och gerillan.
Det första initiativet som presidenten Santos tog efter folkomröstningen var att kalla till en nationell dialog. Ett annat var att avisera att det bilaterala eldupphöret förlängs till 31 oktober. Santos har redan hunnit träffa i stort sett alla politiska krafter. Santos vill skicka signaler om att fredsprocessen lever och att han förstått meddelandet från folkomröstningen om att Uribe och den hårda högern måste bjudas in till samtal. Hur dialogen ska gå till, hur mycket FARC och Santos måste ge upp av det nuvarande fredsavtalet, samt hur man får till en politisk överenskommelse är de centrala frågorna nu.
Santos vet att tiden spelar emot honom. Colombia går mot en svår ekonomisk situation. Tillväxten minskar mer än förväntat. Staten, landets största arbetsgivare, tvingas till nedskärningar. Utlandsskulden äter upp ca 25 procent av inkomsterna. Dessutom kan inte gerillan stå och vänta hur länge som helst på att avväpna sig. För det tredje går Santos presidentmandat mot sitt slut och hans största önskan är att ro hem freden i Colombia och framförallt inte låta högerrivalen Uribe kamma hem vinsten.
Francisco Contreras
FREDSAVTALET
Med röstsiffrorna 49,75 respektive 50,24 procent röstade en svag majoritet av Colombias röstberättigade nej till det fredsavtal som skulle innebära slutet på konflikten mellan FARC-gerillan och colombianska staten. Huvudpunkterna i fredsavtalet mellan Farc-gerillan och regeringen var:
■ Vapenvila och nedrustning: Avtal om detta slöts i juni. Farc ska flytta sina omkring 7 000 soldater till nedrustningsläger inrättade av FN.
■ Rättvisa för offer: Brott som begåtts under konflikten ska tas upp i specialdomstolar. Amnesti beviljas för lindrigare brott, men inte för massakrer, våldtäkt och tortyr.
■ Droghandel: 2014 gick Farc med på att stoppa narkotikaframställning i områden under deras kontroll. Regeringen lovade att hjälpa jordbrukare att försörja sig på lagliga grödor.
■ Från gerilla till parlamentariker: Farc blir ett politiskt parti och får tio platser i kongressen
■ Jordreform: 2013 undertecknades ett avtal om att tillhandahålla mark, lån och bastjänster till den fattiga landsbygdsbefolkningen.
