”Putin förbereder sig för den kommande krisen”

img_4350

Sista dagen på bokmässan bjöd Aftonbladet kultur in till ett seminarium om Putins Ryssland, där journalisten Per Leander, och den ryske vänsteraktivisten Aleksej Sachnin samtalade med Martin Aagård från Aftonbladet.
Per Leander förklarade att det finns en myt om att Jeltsin och Putin är varandras motsatser. Det vill säga att Jeltsin skulle ha stått för demokrati, men att sedan Putin kom och vred tillbaka de ”demokratiska” landvinningarna från 1990-talet.
– I själva verket är Putin på alla sätt Jeltsins arvtagare. Han valdes ut och tillsattes av Jeltsin själv för att försvara privatiseringarna och fortsätta Jeltsins ekonomiska reformer. Putin står för samma nyliberala politik som Jeltsin, och även regimens auktoritära karaktär är ett arv från Jeltsins konstitution från 1993, som ger presidenten nästan absolut makt i Ryssland, förklarade Per Leander.

Putins viktigaste roll blev att konsolidera oligarkernas makt. På 1990-talet hade de olika oligarkgrupperna stridit mot varandra för att roffa åt sig så mycket som möjligt av Rysslands rikedomar efter Sovjetunionens fall, och det fanns i princip ingen fungerande stat. Putin såg till att oligarkerna slutade strida sinsemellan och enades runt staten.
Ett fåtal av oligarkerna, som Berezov­skij och Chodorkovskij, blev missnöjda och gick emot Putin, vilket resulterade i att den ena landsfördrevs och den andra fängslades. Något som fick stor uppmärksamhet i Väst. Men de allra flesta oligarkerna har fortsatt att berika sig under Putins styre och stödjer regimen.
– Det finns fler dollarmiljardärer i Ryssland idag än vad det gjorde på Jeltsins tid, påpekade Per Leander.

Aleksej Sachnin gjorde en jämförelse mellan Putin med Pinochet och förklarade att de ryska liberalerna hade drömt om just en sådan stark ledare för att driva igenom sociala nedskärningar och privatiseringar, samtidigt som man krossade allt motstånd från arbetarrörelsen och vänstern.
Men det var först under Putins tredje mandatperiod, från och med 2012, som regimen blev riktigt repressiv. Fram till dess hade Putin varit relativt populär, då folk förknippade honom med stabilitet efter 1990-talets kaos. Men den stora finanskrisen 2008, som drabbade Ryssland mycket hårt ett par år senare, visade att Putin inte kunde garantera stabilitet. När proteströrelsen växte fram var det ett tecken på att folket var missnöjt, men också att den politiska eliten hade splittrats. Regimen tog då till med hårdhandskarna för att krossa protesterna.
I dagsläget är befolkningen demo­raliserad och orkar inte protestera, samtidigt som eliten har slutit upp runt Putin igen till följd av den nationalistiska yra som har uppstått på grund av konflikten med EU och USA. Men samtidigt håller Putin just nu på att möblera om i statsapparaten för att förbereda sig för nästa stora protest­rörelse, förklarade Aleksej Sachnin, och berättade att den ryska statskassan nu nästan är tom till följd av Västs sanktioner. Nästa stora kris kan komma snart.

Kan man tänka sig att Putin blir avsatt av sina egna medarbetare vid en sådan kris, frågade Martin Aagård avslutningsvis.
– Alla kan bli avsatta. Till och med Stalin blev avsatt av sina egna män, fast först tre år efter sin död, sa Per Leander och underströk att det inte är säkert att den som kommer efter Putin är så mycket bättre.

Text och Foto: Jakob Sandberg

Dela