Ledaren # 36 2016
► Reepalus utredning möjliggör fortsatt vinstjakt
► ”Vinstbegränsning” är inget alternativ
► Månglarna måste kastas ut ur välfärden
Sverige har kommit att bli en nyliberal verkstad för privata intressen att stoppa skattepengar i egen ficka. Efter att Alliansen slutligen förlorade regeringsmakten i valet 2014 fanns stora förhoppningar på att vi skulle få se ett slut på utplundringen och regeringen kom, tillsammans med Vänsterpartiet, också överens om att tillsätta en utredning om vinster i välfärden. Ilmar Reepalu, tidigare under många år socialdemokratiskt kommunalråd i Malmö, utnämndes till dess ordförande och det uttalade syftet sades vara att lägga fram förslag om att ”stoppa vinstjakten i välfärden”. Den första november 2016 fastställdes som det datum när utredningen skulle komma med sitt betänkande, men förra veckan läckte en rapport ut.
Pappa till rapporten är Joachim Landström, doktor i företagsekonomi. Vad Landström säger sig ha gjort är att han analyserat hur mycket vinstuttaget från välfärden kan begränsas med bibehållet intresse från investerare. Den siffra han kommit fram till är åtta procent på insatt kapital, vilket han kallar för ”normal avkastning”. Utredningens egentliga uppdrag, att visa fram vägar som leder till ett stopp för vinstjakten i välfärden, har alltså i grunden förkastats. Utredningens ordförande Reepalu visar i en intervju i Svenska Dagbladet 2/9 – under rubriken ”Övervinster stoppas” – att han är på samma våglängd som Landström:
– Principerna måste vara att företag får en riskpremie på insatt kapital och att de kan få en marknadsmässig avkastning.
Och denna avkastning konkretiserar Reepalu ”bör vara under tio procent”. Därtill tillägger han att ”huvuddelen av skattemedlen” bör användas i välfärdssektorn. Det är tydligt att något slut på vinstjakten minst av allt finns i hans kikare. Kapitalisterna skall alltså få finnas kvar i välfärden och göra vinster. Den gamle socialministern Gustav Möllers myntade uttryck att ”varje förslösad skattekrona är en stöld från folket” tycks helt ha lämnat den socialdemokratiska tankevärlden.
Självklart är dock inte Svenskt Näringsliv nöjt utan man talar om ”angrepp på den privata äganderätten”, ”slag mot företagsamheten” och ”återinförd planekonomi”. Lika tydliga är motsatt negativa reaktioner från vänsterhåll – och märkligt vore väl annat; möjligen kommer en del oseriösa småaktörer att drabbas av en vinstbegränsning, men de stora bolag som dominerar välfärdsbranschen kommer att trassla sig ur alla begränsningar. Förslaget kommer bara att ge fler jobb åt bolagsjurister, men framför allt innebär detta att marknadsprinciperna fortsätter råda och dominera över det som är offentligt ägt.
Vad bör då vi som kämpar för en vinstfri välfärd dra för slutsatser av denna som det verkar havererade utredning? Ja, det är uppenbart att mobiliseringarna för våra målsättningar måste fortsätta för att sätta tryck på ansvariga politiker. Vi bör även bli än tydligare med att det inte handlar om några vinstbegränsningar och att inga profitbolag under några omständigheter ska få stanna kvar i välfärden. Det som måste gälla är vinstförbud och att profitbolagen tilldelas rött kort. Välfärden behöver inga profitörer!
