Hotet hänger över Máxima Acuña

Máxima Acuña tillsammans med två av sina barn och ett barnbarn strax före utdelningen av Goldmanpriset i San Francisco tidigare i år.

Máxima Acuña tillsammans med två av sina barn och ett barnbarn strax före utdelningen av Goldmanpriset i San Francisco tidigare i år.

 

I söndags morse misshandlades miljökämpen och gruvmotståndaren Máxima Acuña och hennes man i sitt hem i Cajamarca i de peruanska högländerna. Det är inte första gången och det lär inte bli den sista.
Den lilla självförsörjande gården ligger på mark som det stora gruvbolaget Yanacocha vill åt för sitt enorma gruvprojekt Conga. Sedan 2011 har Máxima Acuña hindrat de fortsätta exploateringsplanerna genom att vägra sälja sin mark. Genom sin kamp blev hon snart en ledare för gruvmotståndet i Cajamarca och en symbol för gruvmotståndet världen över. I år fick hon det gröna nobelpriset, Goldman Environmental Prize, för sitt mod och sitt motstånd. I samband med prisutdelningen sade Máxima Acuña till brittiska Guardian: “Jag hade aldrig en chans att gå i skolan eller att lära mig läsa, men jag vet hur man gör motstånd, hur man kämpar. Det är därför jag aldrig kommer att låta mig besegras av gruvbolagen.”
Men den internationella uppmärksamheten gör inte att hon lever mindre farligt.

Gruvindustrin i Peru har vuxit i rasande fart under de senaste två årtiondena. Den peruanska regeringen har delat ut brytningslicenser till höger och vänster med löften om jobb och ekonomiskt välstånd som ursäkt. Men löftena var, som så ofta när det gäller gruvexploatering, tomma. Lokalbefolkningen har inte fått säga sitt om gruvprojekten, de ”positiva effekterna” har uteblivit och istället har gruvbrytningen förstört stora delar av Perus grundvatten och odlingsmarker.
Enligt människorättsorganisationen Global Witness har minst 61 aktivister dödats i Peru under de senaste tio åren. De flesta av dem kämpade mot gruvor. Organisationen har också varnat för att den peruanska regeringen nyligen har försvagat miljölagarna för att göra det lättare för gruvinvesteringar. Regeringen har även minskat ansvarsskyldigheten för polis och militär i tjänst. Den nya lagstiftningen gör att det inte får några större konsekvenser om de dödar någon, enligt brittiska Guardian.

I Cajamarca är nu närmare hälften av marken inmutad av gruvföretag. Yanacocha, det gruvföretag som vill åt Máxima Acuñas mark, har redan ett av världens största dagbrott för brytningen av guld och koppar i området. Yanacochas huvudägare är Coloradobaserade Newmont Minings och peruanska Buenaventura. Den nya guldgruvan, Conga, skulle förstöra fyra sjöar; två på grund av själva brytningen och två för att de ska torrläggas och användas som lagringsplatser för det miljöfarliga gruvavfallet. Gruvan skulle leda till att grundvattnet förgiftas och att den biologiska mångfalden i Cajamarcas höglänta våtmarker förstörs. Precis som i Ojnareskogen och Gállok ser gruvföretagen bara vinster, medan lokalbefolkningen ser rent vatten, mark och liv.
Söndagens attack mot Máxima Acuña har väckt ilska på många håll i världen. I Sverige har bland annat Landspartiet Svenska Samer fördömt attacken och uppmanat den svenska regeringen att agera. Partiets vice ordförande Marie Persson – själv aktiv gruvmotståndare i svenska Sápmi – understryker att det ökade våldet mot miljöaktivister i hög grad drabbar urfolk. Hon hänvisar till en rapport från Global Witness som pekar på att miljöaktivister som tillhör urfolk lever farligast.

Sverige är också inblandat i konflikten i Cajamarca. Enligt Latinamerikagrupperna har svenska AP-fonderna investerat 401 miljoner kronor i Newmont Mining. Dessutom anlitar gruvbolaget Yanacocha svenska Securitas säkerhetstjänster i området.
Vilka som attackerade Máxima Acuña och hennes man i söndags morse är svårt att säga. Telesur beskriver det som gruvbolagets säkerhetspersonal. Men gruvmotståndarna trakasseras inte bara av bolagets inhyrda vakter, utan även av peruansk polis och militär. Regeringen gör allt för att underlätta för gruvföretagen och krossa det lokala motståndet. 2012 sköts fem personer till döds av peruansk polis under en demonstration mot Congagruvan. Att Máxima Acuña fortfarande lever är ett under. Den förra Goldmanpristagaren gör inte det. Den honduranska miljökämpen Berta Cáceres mördades i sitt hem den 3 mars i år.
Det finns tillräckligt mycket guld under Máxima Acuñas mark för att starka krafter ska vilja röja henne ur vägen på samma sätt. Om det sedan är peruansk militär eller svenska Securitas säkerhetsvakter som utför undanröjningen kommer vi i så fall förmodligen aldrig att få veta. Men vi vet att Máxima Acuña inte tänker sluta kämpa så länge hon lever. Till Guardian sade hon i april i år: “I Cajamarca vet vi vad gruvor kan göra. På nolltid skulle både foreller och boskap vara förgiftade. Om vi inte har vatten har vi varken liv eller framtid.”

Emma Lundström

 

Tidigare i Internationalen:

Legosoldater attackerar urfolksresning i USA

“Ny forskning kring gruvmotstånd: “Platsen har oerhört stor betydelse”

Lyssna till folket och inte till Bergsstaten

Ojnare ger kraft åt samisk mobilisering

Ojnareskogen är en gräsrotsseger

Ojnareskogen är förhoppningsvis bara början

Ojnareskogen – skyddas eller skövlas?

Gállok Protest Art på Cyklopen

Landgrabbing pågår i Sverige

”Sven-Erik Bucht älskar gruvor”

Gruvbolaget gömde pengar i skatteparadis

Om tvångsförflyttningar och förgiftade sångsvanar

Gruvmotstånd på liv och död

Frackingmotståndet – inte Putins förtjänst

Inte bara för Ojnareskogen

De smarta telefonernas baksida

Miljöpartiet backar inte upp Ojnareaktivist

Ojnareskogen: ”Det är inte kört förrän hålet är grävt!”

Sametinget tar ställning i gruvfrågan

Suohpanterror vill avkolonisera Sápmi

Ojnareskogen inte glömd

Ojnareskogen i rätten igen

Kallakaktivister inför rätta

I väntan på upphörandet

En annorlunda Jokkmokks marknad

Sametinget om gruvboomen: “Vår själ finns i markerna”

Om gruvboomens smutsiga baksida

Maud Olofsson om gruvmotståndet: “Folk kan inte skilja på miljoner och miljarder”

Farligt att blunda för framtiden

Det nya året kan blomstra ur det gamlas grogrund

Lönnmordet på landsbygden

Länsstyrelsen sågar Kallakgruva

FN sätter stopp för gruva i Rönnbäck

“Vad väger en framtid?”

Henrik Blind om sommarens kamp: “Det är så mycket större än Kallak”

Socialistiskt Forum Umeå 2013: “Så länge tillväxt är ordet, är vi körda”

Kallak och tystnaden

Kallak: allt skarpare läge

Kallak: kampen om framtiden

Provbrytningen uppskjuten i Kallak

Blockad pågår i Kallak

Glädjebeskedet i Ojnareskogen – en milstolpe i miljökampen

En glimt av glädje från Ojnareskogen

Ödestimmar från Ojnareskogen

Klockan 08.45 ska jag vara i Ojnareskogen

Dags att skydda Jokkmokk

Ringarna på vattnet…

Att stjäla mineral från Afrika

Nu gäller det för Ojnareskogen

På vem lyssnar rätten? Folket eller bolaget?

Protestdag mot gruvboom och asylpolitik: ”Det är vi som är folket!”

Till sosseledningen: byt fokus nu!

Dem vi skyldiga äro

Ojnareaktivist inför rätta

Ojnare: på kort eller lång sikt?

När kakan är äten är den borta

Ojnarerörelsen fortsätter

Gruvmotståndets röster möttes i Stockholm: ”Slaget ska inte gå förlorat”

Vad sker i Cajamarca?

Bädda inte för miljökatastrofer

Gruvboomen: Fritt fram för utarmning!

HD ger andrum för Ojnareskogen

Budkavlen från Ojnareskogen till Kebnekaise: ”Tillsammans är vi starka”

Möte om Ojnareskogen i Visby: ”Misshandlad natur slår tillbaka”

Efter Högsta Domstolens beslut: Oklart läge för Ojnareskogen

Grundvattnets liv och Högsta Domstolens ord

Stor uppslutning i Ojnareskogen: Avverkningen stoppad

Ojnareskogen: Nu står striden

Ojnaremanifestation i Stockholm: ”Folk måste förstå vad det är man låter ske”

Folkuppror i Ojnareskogen: ”Det här är en rättsskandal”

”Titan ska inte brytas i Pondoland”

Ojnareskogen: Situationen är akut

”Vi är inte immuna mot korruption”

Hoppets försvarare ger inte upp

Hotade Ojnareskogen: en global angelägenhet

Gotland: Tältprotest mot kalkbrytning