Melania Trump med Donald. Foto Boss Tweed cc-by
Presidentkandidaten Donald Trumps hustru Melania må politiskt vara lika förkastlig som sin man. Men mediebilden av Melania Trump är framför allt genomsyrad av den stereotypa sexism och rasism mot österländska kvinnor som dominerar i Väst. Det menar den polska journalisten och författaren Agata Pyzik.
Vi kan börja med att säga rakt ut att Donald Trump har en grej för östeuropeiska kvinnor. Jag minns hans första fru Ivana Trump mycket väl. Polska modemagasin älskade henne och tusentals post-kommunistiska kvinnor i Östeuropa, som trodde att livet kunde vara som i den amerikanska såpoperan Dynasty, såg sina drömmar förverkligas genom denna tjeckiska immigrantkvinnas framgångar i USA. Även om New Yorks överklass aldrig fullt accepterade Ivana Trump som en av dem, beundrades hon i Östeuropa, som då genomgick sin egen brutala övergång till kapitalismen.
Donald och Ivana Trump skilde sig 1992. Men när denne affärsman nu siktar in sig på presidentposten i Washington, har han en annan östeuropeisk kvinna vid sin sida. Fotomodellen Melania Knauss, född 1970 som Melanija Knavs i Nove Mesta, Slovenien, som då var en del av Titos Jugoslavien.
Även om vi vet att Melania Trumps politiska uppfattning är likadana som hennes man i frågor som invandringen, så vill Donald att hans hustru ska synas hellre än att höras. Eftersom hon nästan aldrig har gjort några offentliga uttalanden var förväntningarna på hennes tal vid republikanernas konvent i Cleveland stora. Det blev därför fruktansvärt pinsamt när publiken insåg att hennes tal till stor del hade kopierats rakt av från det tal som Michelle Obama höll vid demokraternas konvent 2008. Melania Trump använde nästan exakt samma formuleringar som Michelle Obama, även när det handlade om personliga ämnen, som att växa upp i en hårt arbetande slovensk familj.
Även om det snart kom fram att hon själv inte var skyldig till detta plagiat av Obamas tal, utan att skulden låg hos Trumps talskrivare och spinndoktorer, riktades allt hån för incidenten mot Melania. Den brutala och skoningslösa kritiken gick ut på att ifrågasätta hennes intelligens, och man grävde till och med fram gamla uppsatser från hennes korta tid på universitetet i Ljubljana, som hon senare lämnade för att satsa på modellkarriären. Speciellt en person, den polsk-amerikanska statsvetaren Monika Nalepa, hävdade att Melania Trumps beteende var ett resultat av den “dåliga” utbildningen som hon fått i det kommunistiska Jugoslavien.
Monika Nalepas artikel ”Melania Trump and the culture of cheating in Eastern European schools” i Washington Post (20/7) är full av felaktigheter om Jugoslavien och genomsyrad av uppenbart antikommunistiska fördomar. Nalepa blandar ihop den kommunistiska och den post-kommunistiska tiden, samtidigt som hon ignorerar de kulturella och politiska skillnaderna i Östeuropa för att ge bilden av en hopplös region befolkad av ignoranta och dåligt utbildade människor som buntas ihop som en sorts viljelösa ”homo sovieticus” – sovjetmänniskan.
Kärnan i hennes argument är så simpelt att det blir absurt: östeuropéer fuskade sig genom livet under kommunismen eftersom vi fick lära oss att göra det av våra fuskande kommunistiska lärare, och vi fortsätter att fuska oss igenom livet även efter kommunismens fall. Det verkar inte finnas något hopp, om man inte som Monika Nalepa har haft turen att få en västerländsk utbildning.
Tiderna har förändrats något sedan västerlänningarna betraktade människor från kommunistiska länder som chanslösa i den kapitalistiska världen och enbart kriminella som ville stjäla din bil. Vi i Östeuropa har trots allt följt kapitalismens ekonomiska lagar och regler mer troende än ni i väst de senaste trettio åren. Men trots det dominerar fortfarande den stereotypa bilden av östeuropéer som medfött misslyckade och korrupta.
Västerländska media försöker förklara alla problem som finns i Östeuropa idag som ett resultat av kommunismen, samtidigt som man slätar över de stora skillnader som också fanns mellan de kommunistiska länderna. Som att Jugoslavien faktiskt inte var med i Warszawapakten utan ett neutralt land som dessutom experimenterade med en ekonomi som var en blandning av socialism och kapitalism, något som var extra märkbart i Slovenien, Melania Trumps hemland.
De som är ivrigast i att hävda Östeuropas ”efterblivenhet” och kommunismens ”misslyckande” döljer sällan sitt hat mot östeuropeiska kvinnor. Om Melania Trump hade varit infödd i den amerikanska borgarklassen skulle hon inte få utstå ens i närheten så mycket hån och förtal.
Samtidigt som östeuropeiska kvinnor regelbundet avfärdas som dumma och dåligt utbildade, blir de systematiskt sexualiserade i väst. Östeuropeiska idrottskvinnor, filmstjärnor – till och med politiska aktivister framställs om och om igen som sexobjekt i media. Tidningarna skriver lika mycket om Anna Kournikovas och Marija Sjarapovas utseende som om deras färdigheter som tennisproffs. Och när det kom till Pussy Riot missade media i väst inte chansen att sätta fokus på Nadja Tolokonnikovas och Maria Aljochinas sexighet och glamour – en konstig fascination som sällan eller aldrig förekommer när man uppmärksammar manliga politiska fångar.
Det är sant att alla kvinnor, oavsett nationalitet och bakgrund, blir offer för den obevekliga sexismen i media. Men sexualiseringen av östeuropeiska kvinnor går ännu längre och har sina rötter både i historiska förhållanden och kulturella missuppfattningar. Eftersom de i regel kommer från fattiga länder har många kvinnliga migranter från Östeuropa tvingats ta jobb inom hushållsnära tjänstesektorn eller inom sexindustrin i väst. Många västerlänningar, inklusive liberaler och vissa vänstermänniskor, ser på detta som något normalt och naturligt.
En annan fördom gör gällande att östeuropeiska kvinnor är mer undergivna sina män och därför mindre mottagliga för feministiska idéer. Det vill säga de blir perfekta fruar till dominanta och sexistiska män som Donald Trump. I själva verket är det den västerländska marknaden som har skapat en industri som förser rika västerländska män med fogliga postorderbrudar från länder som Ukraina och Ryssland.
Det är därför i sig en form av sexism och rasism mot östeuropéer, att betrakta kvinnor som Melania Trump som enbart gold-diggers och dumma bimbos, med slavisk accent. Samtidigt får dessa kvinnor – tysta, ödmjuka och klenmodiga – personifiera socialismens påstådda underlägsenhet.
Melania Trump ska definitivt kritiseras och ifrågasättas för sin politiska uppfattning. Men de mediala attacker som har riktats mot henne har istället handlat om att befästa det förakt mot östeuropeiska kvinnor som fortfarande genomsyrar den amerikanska diskursen, och som drabbar betydligt fler och mer utsatta kvinnor än henne.
Agata Pyzik
Författare till boken Poor but Sexy: Culture Clashes in Europe East and West
Artikeln är ursprungligen publicerad i Jacobin 22/8 2016
Översättning: Per Leander
