Dianne Feeley från Detroit: ”Sanders kampanj har gett människor kraft att fortsätta kämpa”

Dianne Feeley. Foto: Emma Lundström

När den pensionerade bilarbetaren, trotskisten och Sandersaktivisten Dianne Feeley från Detroit i USA besökte Socialistiska Partiets sommarforum i Borghamn den första helgen i juni var det ännu några dagar kvar till det avgörande primärvalet i Kalifornien. Men hennes rapport från rörelsen blir inte mindre värd för att Hillary Clinton nu har utropat sig som segrare i förtid. Snarare mer. Eftersom det handlar om miljoner människor som kräver ett mer demokratiskt valsystem och ett mer demokratiskt USA. En rörelse som motsätter sig det faktum att etablissemangets kandidat har alla maktmedel på sin sida i primärvalet. All makt utom folkets.

Dianne Feeley är en sann aktivist. Bakom sig har hon ett långt liv av politisk kamp. En kamp som på inget sätt har tagit slut bara för att hon har blivit pensionär, snarare intensifierats. Förutom ett brinnande engagemang i antivräkningsrörelsen i hemstaden Detroit, har hon det senaste året ägnat en stor del av sin tid åt Sanderskampanjen. Hon är med i Labor for Bernie, en facklig sammanslutning som har långsiktiga mål och inte planerar att upplösas när valet är över.
I Borghamn inleder Dianne Feeley med att påpeka att Donald Trumps framgångar är ett direkt resultat av nyliberalismens intåg på 70-talet. Den nya ekonomiska doktrinen innebar kris för en stor del av befolkningen eftersom arbetsmarkanden blev otrygg. Ett av svaren på den otrygghet som kom med nyliberalismen var rädsla. Rädsla för det främmande, rädsla för att någon ska ta ens jobb och så vidare. I årets amerikanska primärval har denna rädsla haft en kandidat som vill bygga en mur och stänga ute människor som skulle kunna konkurrera om jobben. Det har också funnits en kandidat som i allt representerar nyliberalismen: Hillary Clinton.
Så har det funnits en tredje kandidat. En veteran inom politiken, en judisk man från Booklyn som vill bygga social solidaritet. Som, till skillnad från Hillary Clinton, säger att det visst går att ha skattefinansierad sjukvård, och att det visst går att skicka de unga till universitetet utan att binda dem till skulder för resten av livet.
Den mannen är Bernie Sanders. En demokratisk socialist som stått fast vid sitt oberoende hela vägen upp i senaten och aldrig frångått sina politiska ideal, men som ändå valde att ställa upp för Demokraterna i primärvalet.

Dianne Feeley menar att detta sistnämnda utmanade de amerikanska socialisterna i hög grad: – När Bernie Sanders frågade allmänheten om han skulle ställa upp för Demokraterna eller som oberoende så sade socialisterna: ”Du borde ställa upp som oberoende.” Men han följde inte vårt råd. Han kandiderade för Demokraterna och kunde göra stor skillnad på grund av det. Det öppnade upp många möjligheter som annars hade varit stängda. Om han hade kandiderat som oberoende hade ni kanske inte hört talas om honom alls.
Så varför gjorde han det? Och varför blev socialisterna upprörda? Dianne Feeley förklarar att det amerikanska tvåpartisystemet inte på något sätt är demokratiskt.
– Vi har ett system som inte är parlamentariskt utan ett majoritetsvalsystem där vinnaren tar allt. Våra vallagar är inte federala. De är på delstatsnivå vilket innebär att det finns femtio olika lagar. Dessutom är det så att du måste registrera om dig om du flyttar, annars får du inte rösta. Systemet gör att det är väldigt svårt att rösta om du inte är registrerad med Demokraterna eller Republikanerna, säger hon och beskriver hur de flesta socialister ser dessa båda partier som kapitalismens underhuggare:
– Bägge partierna är understödda av storföretagen och det är deras pengar som styr. Det har blivit ännu värre sedan Högsta domstolen röstade igenom lagförslaget Citizen United som innebär att pengar i valen ses som yttrandefrihet och att ingen har rätt att ifrågasätta var pengarna kommer ifrån.

Det har funnits socialister som har deltagit i presidentvalet tidigare i USA:s historia. Bland annat ställde Eugene Debs upp strax efter första världskriget. Han fick fem procent av rösterna. Etablissemanget kände sig hotat och det infördes striktare lagar. Det blev i det närmaste omöjligt att ställa upp som oberoende, för den som ville ha en chans att vinna. Att ställa upp för de två stora partierna var en möjlighet.
– Det har funnits progressiva kandidater som har ställt upp för Demokraterna förut, till exempel pastor Jessie Jackson som ställde upp 1984 och 1988. Han blev helt uppsugen av partiet och att all energi försvann ur rörelsen, säger Dianne Feeley som menar att Bernie Sanders kandidatur, trots detta, har förändrat många socialisters synsätt när det gäller att kandidera för Demokraterna.
Ett av de absolut viktigaste besluten för hans kampanj var att tacka nej till pengar från super-pacs, de ekonomiska organisationer som sedan Citizen United gör det möjligt för kampanjer att ta emot enorma summor pengar från enskilda personer och företag. Sanderskampanjen är historisk och hade i början av juni samlat in 200 miljoner dollar från 7,4 miljoner människor. Den vanligaste gräsrotsdonationen har varit 27 dollar.
En annan viktig sak med Bernie Sanders, menar Dianne Feeley, är att han istället för att som de allra flesta presidentkandidater tala om ”vad jag kan göra för dig”, pratar om ”vad vi måste göra tillsammans för att skapa en politisk revolution”. Hon kallar honom för Occupykandidaten:
– Vi kan gå in på alla brister i hans program om ni vill. Men det är egentligen inte viktigt. Det som är viktigt är den energi som kommer från alla de människor som har anslutit sig till kampanjen för att de ser den som en öppning, för att de anser att det behövs en politisk revolution, även om de flesta inte vet vad det betyder.

En tredje sak som Bernie Sanders gör rätt ur socialistisk synvinkel är att han lär sig av rörelsen, tycker Dianne Feeley:
– När Black Lives Matter-rörelsen konfronterade honom och tog över talarstolen på ett möte blev han inte galen som Donald Trump eller arg som Hillary Clinton. Han lyssnade och bestämde sig för att han behövde ändra sin syn på svartas rättigheter, säger hon och tillägger att han inte heller blir upprörd över eller försöker kontroller de oberoende grupper som stödjer honom, som Labor for Bernie.
Labor for Bernie består i nuläget av 12 000 fackliga gräsrötter och tjänstemän som stödjer Sanderskampanjen.
Många av de stora fackförbunden är lojala mot Demokraterna, på samma sätt som facken har en tendens att vara lojala mot Socialdemokraterna i Sverige när det kommer till kritan. Trots det har han fått stöd från sju stora fackföreningar. Bland annat elektrikerfacket, kommunikationsfacket, postanställda och det mycket aktiva sjuksköterskefacket som har varit en del av kampanjtåget. Dessutom har 105 lokala fackavdelningar gått ut till stöd för Bernie Sanders trots att de nationella ledningarna stöttar Hillary Clinton. De har alltså valt att trotsa sin ledning för det de tror på.
Dianne Feeley berättar att arbetet i Labor for Bernie främst har handlat om att gå ut och prata med arbetare och medlemmar på golvet och även delta aktivt i samband med strejker och liknande. Hon hoppas och tror att det arbetet kommer att fortsätta under lång tid framöver.

Men de socialistiska grupperingarna i USA har alltså inte haft helt lätt att förhålla sig till Bernie Sanders. Framförallt innan han valde att kandidera i primärvalet. Han har inte heller under sitt politiska liv riktat in sig på att vinna dessa grupper, utan vill istället vinna de inte redan frälsta. I Vermont, delstaten han är senator för, har han genom åren vunnit allt större stöd hos både demokrater, republikaner och oberoende genom att konsekvent prata ekonomi, inkomstskillnader, social och ekonomisk jämlikhet, miljö och arbetarrätt. Med alla människor, oavsett politisk tillhörighet.
De socialistiska grupperingar som är kritiska till Bernie Sanders verkar ofta vara det på grund av enskilda frågor, att han inte är tillräckligt tydlig i vissa frågor. Trots att han alltid har varit på rätt sida om historien när det gäller sådana avgörande saker som medborgerliga rättigheter, hbtq-rättigheter, krigsveteraners rättigheter, kvinnors rättigheter, Palestinafrågan och klimatfrågan.
Dianne Feeley menar att den stora socialistiska organisation som varit mest fientligt inställd mot Bernie är International Socialist Organisation.
– De var till en börja väldigt skeptiska till kampanjen men när de sedan såg hur många människor som slöt upp så ändrade de ståndpunkt en aning och gick ut och stödde den. Deras förhoppning är att Sandersaktivisterna i slutänden ska vinnas över till Green Party, säger hon och berättar också att trotskistiska Socialist Alternative stödjer kampanjen och uppmanar Bernie Sanders att fortsätta som oberoende kandidat under hösten.
Socialdemokratiska Democratic Socialists of America, stödjer Sanderskampanjen men kommer att arbeta för Hillary Clinton i höst. Bortsett från en vänsterfalang inom DSA som har meddelat att den inte kommer att stödja Clinton utan att arbeta för kandidater på lägre nivåer.
Den organisation som Dianne Feeley själv tillhör, trotskistiska Solidarity, uppmuntrar medlemmar att arbeta för kampanjen i de delstater som har öppna primärval där oberoende väljare kan rösta på honom:
– Vi motsätter oss att kamrater registrerar sig som demokrater och röstar som demokrater i slutna primärval som New York.

Oavsett vad de olika socialistiska grupperingarna tycker om saken så har hittills minst elva miljoner amerikaner röstat på Bernie Sanders och tagit honom till seger i 22 delstater. Trots att kampanjen har motarbetats av både den politiska eliten, den ekonomiska eliten och medieeliten så har den nått ut till människor. Rörelsen för politisk förändring i USA är ett faktum.
Så vart går kampanjen efter det här? Hur fortsätter rörelsebygget? Dianne Feeley har som sagt stort hopp om att Labor for Bernie kan fortsätta:
– Vi siktar på att öppna upp ett nytt politiskt fält i fackföreningsrörelsen för att där kunna diskutera politik och politiska kandidater. Förhoppningen är att Labor for Bernie ska kunna ta fram kandidater i framtiden, i linje med det tal om politisk revolution som har funnits i Sanderskampanjen.
Hon berättar att det kommer att ske flera möten och evenemang under sommaren. Först ut är People’s Summit som pågår mellan den 17 till 19 juni i Chicago. Sjuksköterskefacket är en av huvudorganisatörerna och mötet innebär att flera grupper och organisationer samlas och diskuterar vad som händer nu, framförallt hur rörelsen ska gå vidare. Sedan är det Demokraternas konvent i Philadelphia i juli. Där kommer det att vara demonstrationer och alternativa evenemang varje dag. Och varje kväll planeras det ske stora socialistiska möten under namnet ”socialist convergence”, socialistisk sammanstrålning.
– När det gäller de olika Bernieorganisationerna så diskuterar vi att gå samman i en icke partiansluten organisation eftersom vi inser att vi i november kommer att rösta på olika kandidater och behöver gå bortom det. Bernie Sanders har lovat att stödja Demokraternas kandidat. Det förväntar vi oss. Vi förväntar oss också att ganska många ”Berniekrater” kommer att hålla för näsan och rösta på Hillary. Vi tror inte att det kommer att finnas någon större entusiasm att delta i valkampanjen som kampanjarbetare för henne, säger Dianne Feeley och fortsätter:
– Ett antal av oss kommer att rösta på Jill Stein som ställer upp för Green Party. Det kommer att gå att rösta på henne i ungefär 40 delstater. Hon har bättre ståndpunkter än Bernie men de allra flesta har inte hört talas om henne.

Samtidigt kommer rörelserna att fortsätta menar Dianne Feeley. Antivräkningsrörelsen är oerhört viktig i många storstäder som Detroit, Chicago, Boston och Atlanta. Rörelsen för immigranters rättigheter, Black Lives Matter, fackföreningsrörelsen och kampen för 15 dollars minimilön är andra rörelser som kommer att fortsätta och förhoppningsvis få ny energi från Sandersrörelsen.
– Vi socialister trodde att det skulle bli en dramatisk brytning med Demokraterna i och med den politiska utvecklingen och det missnöje som har funnits. Vi försökte starta ett arbetarparti på 90-talet men det visade sig vara svårt. Därför tror vi att det kommer att krävas många fler splittringar innan ett riktigt arbetarparti bildas i USA, säger hon och påpekar att det finns en vilja att bygga vidare på Sandersrörelsen och skapa en organisation eller ett parti.
Många gräsrötter anser att kampanjpengar borde gå till att starta det här långsiktiga rörelsebygget. Ett bygge som på lång sikt kommer att fortsätta enas kring ett antal frågor. Framförallt är det kraven på skattefinansierad sjukvård och gratis högre utbildning som samlar människor.
– Många unga ser nu att de har enorma skulder. De har sammanlagt en triljon dollar i skulder, i en situation där de också har haft väldigt svårt att få arbete efter utbildningen vilket är en skillnad från tidigare, förklarar Dianne Feeley och berättar att den statliga skola där hon själv gick i princip var kostnadsfri. Idag tar den tio tusen dollar i avgift per läsår.
Bristen på jobb är en annan viktig fråga, liksom en strävan bort från tillfälliga jobb och jobb med dåliga anställningsvillkor. En avgörande sak att enas kring är även omställningen mot ett hållbart samhälle fritt från fossilbränsleekonomin och skapandet av så kallade gröna jobb.

Avslutningsvis påpekar Dianne Feeley att Bernie Sanders kämpade och kämpade för att få ha representanter under konventet i juli. Han fick fem av femton och valde noga ut sina kandidater. En av dem är urfolksrepresentanten Deborah Parker, känd för sitt arbete kring Tulalipfolkens rättigheter. En annan är James Zogby som driver den propalestinska organisationen Arab-American Institute; Palestina är annars ett ämne som brukar undvikas i amerikansk politik.
Den välkände afroamerikanske akademikern och aktivisten Cornell West som har varit en kraftfull röst för Bernie Sanders under det senaste året, kommer naturligtvis också till Philadelphia. Liksom Bill McKibben, författaren och klimatexperten som grundade 350.org, en organisation som arbetar med internationella demonstrationer och aktioner för att stoppa klimatförändringarna.
Sist men inte minst kommer även Keith Ellison att vara en av dem som representerar Bernie Sanders i juli. Keith Ellison är den förste muslimen att bli invald i den amerikanska kongressen.
Dianne Feeley tycker att det är en fantastisk grupp människor och menar att även om Demokraternas partiledning inte kommer att bry sig om vad de har att säga så är representanterna symboliskt viktiga.
Två namn som lyser med sin frånvaro är Ohios Nina Turner och Hawaiis Tulsi Gabbard. Det troliga är att de kommer att vara drivande i aktiviteterna utanför konventet eftersom båda har uttryckt att de inte har för avsikt att ge upp kampen för politisk förändring.
Detsamma gäller för Dianne Feeley. Internationalen kommer att återkomma till hennes arbete i antivräkningsrörelsen senare i sommar.

Text och Foto:
Emma Lundström

 

Tidigare i Internationalen:

”Kampen fortsätter för ett annat USA”

Bernie Sanders: “I’m in it to win it”

New York: “Den här rörelsen går bortom Bernie”

Tusentals sittstrejkar för ett annat USA

First we take Wisconsin…

Räkna inte ut Bernie Sanders

Vad som än händer nu så är det rörelsen som räknas

Sanders seger i Michigan kan spegla resten av valet

Folket eller eliten – spänningen stiger i det amerikanska primärvalet

Jordskredsseger för Bernie Sanders

Så mycket mer än en våt dröm för “skäggradikaler”

Ödestimma för Sanders i Iowa

Avfärda inte Bernie Sanders

Det växer ett träd i Columbus

Rörelsen som överraskar USA

Socialismen vinner mark i USA

Sverige måste vara bättre än så här

En demokratisk debatt värd namnet

Bernie Sanders och gräsrötterna överraskar alla

Den amerikanska drömmen är inte till salu