Det mobbningsindustriella komplexet och Ukraina

Odessamassakern

Den 2 maj 2014 dödades ett 40-tal människor när ukrainska nationalister tände eld på Fackföreningarnas hus

I Sverige har det blivit nästan omöjligt att föra en saklig debatt om konflikten i Ukraina. Den bild som bekräftar svenska statens linje dominerar och får inte ifrågasättas. Tord Björk visar på att detta är resultatet av en medveten strategi från vissa mediala aktörer.

Börjar vi se konturerna av ett mobbningsindustriellt komplex – en industriell produktion av budskap där även statligt finansierad informationsverksamhet kan samverka med kommersiella intressen och parteliter? Metoden som syns i det offentliga samtalet går ut på att undvika källkritisk granskning och ersätta den med att systematiskt blanda samman stort och smått, fakta med övertolkningar. På så sätt skapas ett klimat där det är lätt att starta drev i systematiskt uppstyckade processer. Så kan sakfrågor personifieras och avpolitiseras i samma effektiva klyvning av det som håller ett samhälle samman. Resultatet är utstötning av enskilda individer som för tillfället ses som hot av makten, eller av en hel generation av ungdomsaktivister så  som skedde under och efter EU-toppmötet i Göteborg 2001.

Ukrainakonflikten kan ses som ett typexempel på denna utveckling. Därför är det värdefullt att granska hur den hanteras av olika krafter i samhället. SVT:s planerade visning av dokumentären Ukraina – revolutionens mörka sida av franske filmaren Paul Moreira har utlöst ett drev vars resultat blev att visningen av dokumentären stoppades. Detta drev har föregåtts av flera andra om Ukraina.
Här granskas några av dessa drev, vilka huvudaktörerna är och vilka allmänna mönster som kan börja skönjas. De drev som här tas upp sker på västsidan. Likartade drev genomförs också från pro-rysk sida vilket fått stor uppmärksamhet.

 

 

PROPAGANDASTRATEGIERNA

På basnivån granskas enstaka händelser eller mer omfattande händelseförlopp. På nästa nivå tolkas händelserna. Främst sker det med hjälp av välfinansierade organisationer med statsbidrag eller med generösa bidrag från rika oligarker som den amerikanske finansmannen George Soros.
Svart byts mot vitt eller lika gärna till ömsesidigt motstridande budskap om samma händelse.

Exempel: De som var omringade och brändes inne i fackföreningshuset i Odessa har egentligen sig själva att skylla. När de kastade molotovcocktails för att försvara sig kunde man räkna med att det orsakade en motreaktion.

 

Skjuta upp presentationen av en nyhet med hänvisning till att olika källor säger motstridande saker och det därför  är skäl till att inte tala om vad som hänt tills dess att nyheten inte längre är aktuell.

Exempel: 2 juni 2014 bombade Kievregeringen centrala Lugansk. Många dog. Nyheten spreds över hela världen i de flesta länder men inte i Sverige. Från Kiev påstods att rebellerna skjutit på sig själva. Stopfake visade senare att uppgifter som Kiev använt för att hindra publicering varit felaktiga.

 

Skapa mängder av information om det som inte är det väsentliga i ett händelseförlopp för att på så sätt undvika att det blir klarlagt vad som hänt.

Exempel: Fakta om vem som orsakade mordbranden i Odessa doldes länge av mängder av information om annat. Majdansidans kvalificerade undersökning visar nu att angriparna orsakade mordbranden. Då översköljs vi av annat som leder bort från ansvaret för massmordet.

 

Utesluta att händelsen över huvudtaget inträffat för motparten har spridit sin information om den. Istället för att beskriva händelsen beskrivs enbart hur motparten utnyttjat en händelse för att sprida falsk propaganda varpå skeendet försvinner in i ett töcken. Belysning av vad som hänt ersätts av metadiskussion om händelsens utnyttjande i propaganda som om händelsen inte inträffat.

Exempel: På väg hem till Krim från Kiev 20 februari 2014 stoppades 350 demonstranter. Passagerarna tvingades ut ur bussarna där de misshandlades, hotades till livet och förnedrades. En av de fem bussarna brändes upp. Den omnämns i ryska medier. För att förnedra motståndare lägger fascistiska hemsidor upp videos från överfallet.  Händelsen sorteras bort i västliga medier och även Wikipedia.

 

Aldrig följa upp ett skeende utan återupprepa en enstaka händelse där man menar att det blir tydligt att motpartens agerande visar hur falskt uppträdandet är även under fortsättningen av skeendet.

Exempel: Om Krim återupprepas uppgiften att 98 procent röstade ja som bevis för att den var manipulerad. Men i själva verket var det kring 80 procent då oppositionen uppmanade till bojkott. Återupprepade opinionsundersökningar av västliga institut har sedan kommit fram till att opinionen för anslutning till Ryssland förblivit likartat hög.  

 

Undvika att ta upp materiella förhållanden och istället se händelseförlopp som orsakat av medvetna ideologiska handlingar där den motsatta partens agerande förklarar allt och den egna sidans agerande inte har haft någon annan möjlighet än att bli offer för motpartens inneboende farliga egenskaper.

Exempel: Efter att nyliberala krafter med hjälp av fascister tagit makten har de systematiskt gått in för att undergräva flyg- och annan högteknologisk industri.  Att sabotera handel med Ryssland har varit överordnat. Även handeln med EU har rasat. Västmedier skyller istället alla bekymmer och även de ekonomiska på kriget.

 

Hänvisa till ett stort antal källor som säger samma sak men undvika att redovisa primärkällan och det som är den senaste kvalificerade granskningens resultat i sak.

Exempel: Om krypskyttarna på Majdan och upp mot regeringskvarteren återupprepas de gamla uppgifterna om att alla fanns på regeringssidan. Den mest kvalificerade vetenskapliga undersökningen gjord av kandensaren Ivan Katchanovski. visar att även oppositionen använde sig av krypskyttar vilket bekräftats av BBC och Der Spiegel. I Sverige ges Katchanovski inget utrymme, Danmarks största dagstidning JP har intervjuat honom 9 gånger.

 

Hänvisa till att motparten säger samma sak som en till synes oberoende källa vilket innebär att den oberoende källan har fel utan att man behöver undersöka sakförhållanden själv då sanningen följer automatiskt av att den egna sidan alltid har rätt och den andra sidan alltid fel.

Exempel: Ett argument mot dokumentären ”Ukraina – revolutionens mörka sida” är att den är en blåkopia på ryska propaganda. Därför måste den sprida samma falska bild som ryska medier alltid gör. Något behov att undersöka sakförhållanden finns därmed inte eftersom vi redan vet att den är falsk.

 

En raffinerad metod är att påstå att en till synes oberoende källa inte bör få yttra sig oavsett vad den har att säga. Detta därför att ryska medier har tagit upp saken på ett sätt som man påstår är förvanskat. När den som granskar dessa fall sedan kan se att motsatsen gäller och att ryska medierna inte förvanskat händelsen på det sätt som påståtts utan tvärtom korrekt återgett skeendet är det utan någon följdverkan annan än att den oberoende källan inte kan få yttra sig därför att ryska medier förvanskar händelsen även om de inte gjort det. Denna raffinerade metod förutsätter välorganiserad ovilja att granska uppgifter och ersätter detta med en diffus hotbild av hur den andra sidan i varje ögonblick ljuger oavsett vad den säger. Alternativa röster kan på så sätt effektivt tystas då sakskäl inte längre har någon giltighet i en värld där den officiellt sanktionerade sanningen ensam har monopol på alla viktiga platser i offentligheten.

Exempel: Denna märkliga metod användes för att få ABF att stoppa en utställning om Odessamassakern.

 

Många fler etablerade och nya metoder har utvecklats med ibland stor förfining och ibland med synnerligen grova medel av bägge parter i Ukrainakonflikten. Det har lagt ett hindrande lager av en till synes ogenomtränglig informationsmur över skeendet som främjar handlingsförlamning och fortsatt konflikt.
Ovanpå denna massproduktion av olika berättarelement arrangerade i lättillgängliga former kan sedan den som så önskar handplocka uppgifter. Dessa mixas sedan samman i en passande kombination för dagen utan att göra ett hederligt journalistiskt arbete och granska primärkällorna eller ge rimliga proportioner åt olika aspekter. Sedan organiseras snabbt ett samla agerande via nya metoder som twitterflöden för att stoppa uppgifter som på allvar strider mot den officiella svenska synen.

 

DREVEN

Splittra vänstern för att bekämpa Kievkritiker

Ett värdefullt arbete för att uppmärksamma repressionen mot oppositionella i Ryssland byggdes upp av den ryske politiske flyktingen Aleksej Sachnin och journalisten Per Leander, som även har skrivit en bok om den ryska proteströrelsen mot Putin. Tillsammans med föreningen Ordfront drog Sachnin igång en kampanj för att uppmärksamma politiska fångar i Ryssland, de så kallade ”Bolotnajafångarna”. Men kampanjen togs senare över av en medarbetare på Ordfront med ukrainsk bakgrund, som kastade ut Sachnin och förtalade honom i sociala medier, efter att Sachnin kritiserat utvecklingen i Ukraina. Samtidigt publicerade tidningen Arbetaren en konspirationsteoretisk artikel som beskyllde Sachnin för att vara en Putinagent, vilket dock ledde till att Arbetaren fälldes av Pressombudsmannen. Arbetarens chefredaktör Daniel Wiklander avgick senare för att istället börja arbeta på Ordfront Magasin.
Drevet fortsatte sedan mot Sachnin och Leander efter att de fortsatt kritiskt granska regeringen i Kiev, trots att de samtidigt också skrev många kritiska artiklar om Ryssland. De två gjorde en reportageresa till Ukraina för Aftonbladet kultur, och de besökte flera städer inklusive Odessa där de intervjuade både överlevare och förövare till massakern 2 maj. Fredrik Wadström, en av flera journalister på Sveriges Radio som tydligt framhåller den svenska staten syn på konflikten, hånade artikeln på bästa sändningstid i P1 med orden att den lyckades “förklä materialet till oberoende reportage”.
Agerandet från Ordfront, Arbetaren och en ledande svensk radiojournalist lyckades effektivt sätta makten i händerna på dem som vill splittra oppositionen både i Ryssland och Ukraina och tysta alla med avvikande ståndpunkt i Sverige. Vänstern blev med detta paralyserad.

Stoppa ABF från att visa utställning om massakern

ABF i Malmö och Helsingborg hade inplanerat i sitt program i april 2015 att visa en fotoutställning om Odessamassakern. Men ukrainska organisationer och privatpersoner som nazisten Mikael Skillt och Johan Kylander med försvarshögerns syn på Ryssland sökte hindra att utställningen fick visas. Argumentet var att den bild som skulle ges säkert var falsk på samma sätt som de ryska medierna påstods ha förvanskat händelserna. Förvanskningen skulle bestå i att de gatuoroligheter som föregick skilt i tid och rum från mordbranden i en annan del av staden inte skulle omtalas. Kylander hänvisade i två länkar till artiklar i Russia Today och ITAR TASS om Odessahändelserna. ABF var på väg att ge plats åt rysk propaganda vilket måste förhindras, menade han.
I bägge artiklarna tog de två ryska medierna upp att gatuoroligheter föregått mordbranden, alltså tvärtom mot vad Kylander påstått. Vidare gav Kylander en länk till organisationen Stopfake om Odessahändelserna, för att visa att ryska medier ljuger. De visade istället att Stopfake denna gång avslöjade att ukrainska medier förvanskat en FN rapport. De hade falskeligen påstått att rapporten utpekat ryska staten som orsak till de våldsamma händelserna i Odessa. De ukrainska organisationerna liknade en av de överlevande från branden, som samlat ihop foton till utställningen, med IS och Al Qaida. ABF bestämde sig därefter att ställa in utställningen, som fick arrangeras på en restaurang istället.

Stigmatisera dokumentär om Ukraina

Under veckan som gick organiserades på nytt ett drev för att hindra att en annan bild än den officiella svenska statliga synen på Ukraina sprids i bredare krets, utan att direkt stämplas som kontroversiell. Den dokumentär som SVT skulle ha visat på första maj, av franske filmaren Paul Moreira, upprör Daniel Wiklander, Patrik Oksanen, Fredrik Wadström och flera andra. Den beskylls för att ge en falsk bild av Odessamassakern och av högerextremisternas roll i Ukraina, eftersom dokumentären avviker från den officiella bilden som tidigare förmedlats i Sverige.
Ukrainska organisationer i Sverige hänvisar i ett protestbrev till SVT till den norske journalisten Johan Færseths. Færseths förnekar massmordet på de innestängda i fackföreningshuset och ser istället det som hände som ett resultat av att de angripna försvarade sig. Dokumentären är en blåkopia på den ryska propagandan menar norska organisationen Maidan.no som också undertecknat brevet till SVT. Samordnare av brevet till SVT från ukrainska organisationer är Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter, en organisation som finansieras av SIDA och diverse stiftelser.
Kritikerna av filmen har låst fast sig vid bilden av att dokumentärens skildring av Odessamassakern skulle vara förvanskad och identisk den ryska propagandans. Då kvalificerat källmaterial visar att kritikerna har fel har de fallit på eget grepp. De riskerar nu att själva falla i den grop de grävt åt andra. I skrivande stund har SVT vikt ned sig och ställt in sändningen.

AKTÖRERNA

Sveriges radio

Maria Persson Löfgren, Sveriges Radios röst i Moskva sätter den allmänna tonen: “ta de där nättrollen, de slanka ryskorna, som jag föreställer mig dem, som gift sig med en svensk och lever bekväma liv, men ändå engagerar sig vilt i såväl Krim som Odessa och har åsikter om saker de inte har en aning om, men baserar på en obehagligt strömlinjeformad rysk agenda, ett hopkok av ultranationalism.”
Fredrik Wadström uppträder som chefsmobbaren med frikostigt utrymme i Public Service. De som inte följer hans och svenska statens syn på konflikten är “underliga”. Att föra fram grovt grundlöst skvaller riktat mot de man intervjuar, för att de sägs vara antisemiter och att de manipulerar fakta för att vilseleda vänsteranhängare och anti-fascister i andra länder, hade enligt Wadström varit “klädsamt”. Dokumentärfilmaren Paul Moreira har jagat en “saftig historia” och valt att “kasta en lång rad journalistiska principer överbord”, enligt Wadströms översittarsyn.

Ordfront

Ordfront har blivit en ledande organisationen i splittringen av vänstern. Deras medarbetare kan håna dem som samtidigt är kritiska mot Putin och Ukrainska regeringens politik. Ordfront har därmed blivit ett effektivt medel för att den officiella statliga svenska synen på Ukrainakonflikten skall stå oemotsagd. De får 800 000 kronor i SIDA-bidrag för sitt arbete för mänskliga rättigheter, som på flera sätt är värdefullt, men i Ukrainafrågan har de saknat moralisk kompass. Redaktören Daniel Wiklander är en pådrivande kraft. När han var redaktör för Arbetaren gav han frikostigt plats åt konspirationsteorier. Nu verkar Wiklander, som representant för Ordfront, tillsammans med försvarshögern i twitterflöden för att hetsa mot dokumentären ”Ukraina – revolutionens mörka sida”.

Patrik Oksanen

Patrik Oksanen är chefredktör för Hudiksvalls tidning och knuten till Civilförsvaret som han hjälper med en poddradio. Oksanen vill certifiera svenska medier. Tanken är att de röster som anses granska sina uppgifter källkritiskt ska få denna certifiering och att statens ekonomiska stöd sedan ska styras för att ge stöd åt de som följer denna certifieringsmetod.  Han skriver i SvD, egna tidningen och på andra håll om rysk propaganda och kritiserar Moreiras dokumentär med hjälp av organisationen Stopfake.

Stopfake

Med stora resurser bevakar denna organisation ryska medier för att avslöja felaktigheter. Vid enstaka tillfällen avslöjar de också ukrainska mediers påståenden som inte stämmer. Organisationen finansieras av finansmannen George Soros. Stopfake har kritiserat dokumentären ”Ukraina – revolutionens mörka sida” genom att citera och länka till ett mycket stort antal internationella artiklar. Om Odessamassakern säger dessa artiklar att dokumentären är onödig då händelsen redan är uppmärksammad, samt hänvisar till en fransk journalist som påstår att det är oklart vem som startade branden, trots att så inte är fallet.

2 majgruppen

Denna grupp tillsattes på frivillig bas med deltagare från bägge parter i konflikten. Slutsatser och urval av fakta tenderar dock i viss grad att sortera bort ett tydligt ansvar och belagda kopplingar mellan angriparna mot fackföreningshuset till regeringen samt de värsta övergreppen mot dem som utsattes för mordbranden. Likafullt är deras arbete värdefullt. De har prodecerat flera rapporter som reviderats, den sista i form av en längre video. I den framgår at branden började i lobbyn och orsakades av molotovcocktails som kastades in utifrån. Tidigare har 2 majgruppen spridit bilden av att det är osäkert vem som bar ansvaret för massmordet, men det är inte längre möjligt för den som utgår från primärkällor och brandteknisk expertis.

KHPG

Charkivs grupp för försvar av mänskliga rättigheter
Denna organisation för mänskliga rättigheter har gått in för att omtolka 2 majgruppens och andra rapporter till att de som angreps har sig själva att skylla. De har skarpt kritiserat Moreiras dokumentär och används av journalister som källa. Organisationen fick 3 miljoner kronor i stöd av SIDA 2014 och 2015 – en stor del av dess budget.

Ukrainska organisationer

Ukrainska intresseorganisationer i Sverige och Europa agerade för att stoppa en utställning om Odessamassakern och lyckades tillsammans med andra stoppa ABF från att visa den. Samma organisationer har nu påverkat SVT att ställa in visningen av dokumentären ”Ukraina – revolutionens mörka sida”. De driver på för att den etablerade bilden, av att högerextremisternas inflytande och våld i Ukraina är marginellt, inte skall ifrågasättas.

 

 

Det är dags att mota effekterna av rundgång i informationsflödet med hjälp av bidragsstyrda SIDA projekt i Ukraina och Sverige tillsammans med osaklig journalistik som paralyserat svenska opinionen åt sidan. Vad som behövs är  solidaritet med de krafter som strävar efter fred i Ukraina. En solidaritet som bör styra folkliga krafters engagemang och inte anpassning till svenska statens politik.

Tord Björk