Människorättskämpe mördad i Pondoland

Sikhosiphi Bazooka Rhadebe debatterar med lokal polis. Foto: privat

Vi har den senaste tiden rapporterat om hur människorättsförsvarare, miljöaktivister och vänsteraktivister mördas världen över i en alltmer oroväckande utsträckning. Vi har också i många år följt Amadibafolkets kamp mot ett australiensiskt gruvbolag som vill bryta titan på deras förfäders marker i Pondoland på den världsunika vilda kusten i Sydafrika.
Nu har en av ledarna i Pondoland mördats. Tisdagen den 22 mars sköts organisationen Amadibas Kriskommittés ordförande till döds i sitt hem i byn Mdatya. Kriskommittén samordnar kampen mot titangruvan och ordförande Sikhosiphi Bazooka Rhadebe mördades otvivelaktigt för sin ledande roll i motståndet.

I över tio år har Amadibafolket med en beundransvärd ihärdighet kämpat mot de storskaliga exploateringsplanerna som bland annat omfattar marker där deras förfäder ligger begravda. De kämpar också mot långt gångna planer på en fyrfilig motorväg med vägtullar som, om den blir verklighet, kommer att dela Amadibafolkets land i två och avskära människor från varandra. Både gruvan och motorvägen skulle ha en förödande påverkan på det självförsörjande lokalsamhället.
Men trots att Amadibafolket har både lokala myndigheter och landets regering mot sig har de inte gett upp. Seger är det enda alternativet för dem.
De har protesterat, barrika­derat och gjort motstånd med sina ord och sina handlingar. De har vägrat böja sig trots miss­handel, trakasserier och mordhot. Flera liv har förlorats på vägen. Ouppklarade mord som alla vet är utförda av gruvförespråkare.
Hittills har det inte blivit någon gruva. Men trakasserierna har fortsatt och bolaget försöker nu igen. Amadiba säger nej.
Bolaget har pengarna och makten på sin sida och visar på kapitalismens sanna ansikte: redo att mörda för att få ex­ploatera. Precis som i Honduras och på så många andra ställen i världen. Liksom Berta Cáceres är Sikhosiphi Bazooka Rhadebe ett offer för kapitalismens rovdrift. De stod båda ivägen. De röjdes bort.
Eftersom storbolagen och regeringarna står på samma sida vet de som utför dådet att de aldrig kommer att ställas till svars. Den sydafrikanska rege­ringen kallar Amadibas kamp för sin mark och sin framtid för ”oroligheter”.Nonhle Mbuthuma. Foto: Emma Lundström

I vår rapportering om Pondoland har vi följt Nonhle Mbuthuma som vet att hon varje dag riskerar livet genom att inte ge upp kampen för de marker som generation efter generation har vårdat hållbart och långsiktigt. Hon har berättat om vad de gröna kullarna och de ockraröda sanddynerna betyder för hennes folk. Förklarat varför de inte har valet att ge upp: det skulle vara att ge upp sin historia och sin framtid.
Precis som Sikhosiphi Bazooka Rhadebe är Nonhle Mbuthuma en av ledarna för Amadibas Kriskommitté. Risken är att de som mördade honom också kommer att försöka mörda henne. Hon har rapporterat att han ringde och varnade henne strax innan han blev skjuten. Enligt Sikhosiphi Bazooka Rhadebe fanns det en lista med namn på de som ska röjas ur vägen för att gruvplanerna ska bli verklighet. Hans eget namn stod överst på listan, Nonhle Mbuthuma stod som nummer två, och hennes kriskommittékollega, vän och släkting, Mzamo Dlamini, stod som tredje namn.

”Även om de skjuter oss, även om de förgiftar oss, så kommer vi inte att ge upp. Vi vägrar låta oss tystas. Det ska inte bli någon gruva i Pondoland”, sade Nonhle Mbuthuma när hon besökte Sverige hösten 2014.
I ett pressmeddelande skriver Amadibas Kriskommitté att de som mördas är soldater som dör när de kämpar för sitt land. Kommittén skriver också att det senaste året har varit fullt av attacker och hot och att den lokala polisen har vägrat att skydda dem.
Sikhosiphi Bazooka Rhadebe vägrade vika sig för gruvbolagets mäktiga intressen. Den 2 april begravs han i sin hemby Mdatya. Men kampen för Pondoland tar inte slut. Nonhle Mbuthuma och Mzamo Dlamini gör vad de kan för att inte utsätta sig för fara. Men de fortsätter kämpa i Sikhosiphi Bazooka Rhadebes anda.
För att förhindra fler politiska mord i Pondoland, i Honduras och på alla andra platser i världen där människor mördas för att de kräver sin rätt och försvarar naturen, måste vi rikta strålkastarna mot de bolag och de regeringar som tror att de kommer undan med vad som helst. Vi måste belysa och lyfta fram kämparna så att det blir så svårt som möjligt att ”röja undan” dem i det tysta. Solidaritet hjälper.
Som Amadibafolket säger: Imining ayiphumeleli!  Gruv­brytningen kommer inte att lyckas. Inte så länge folket står emot.

Emma Lundström

■ Det är det australiensiska gruvbolaget MRC, Mineral Resource Commodities, som tillsammans med ett sydafrikanskt bolag vill bryta titan på ett område som är 22 kilometer långt och 1,5 kilometer brett. Dagbrottet skulle ligga mitt på den natursköna kusten där marken ägs av den lokala gemenskapen, Amadiba.

■ Pondoland är en hotspot för biologisk mångfald eftersom det finns omkring 250 arter som bara existerar där i hela världen.

■ Amadibas Kriskommitté har funnits i organiserade form sedan 2007.

 

Tidigare Internationalen:

Prisad film om kamp mot gruva i Pondoland

Skarpt läge i sydafrikanska Pondoland

Sydafrikanska LO hanterar inte kritik underifrån

De väljer att riskera sina liv

Gruvmotstånd på liv och död

“Ett människoliv är ganska billigt i Sydafrika”

Sydafrika – en sammanstörtad vision?

“Titan ska inte brytas i Pondoland”