Plan B i Madrid

PLAN B Madrid Foto: Kjell Östberg

När demokratin angreps i Europa under 1930-talet sände vänstern internationella brigader till Spanien. Det är dags att på samma sätt samla de folkliga krafterna till försvar mot det hot mot demokratin som EU:s ekonomiska politik idag utgör. Så drastiskt uttryckte sig den förre grekiske finansministern Yanis Varoufakis i sitt avslutningstal på den internationella konferensen för en europeisk plan B som hölls i Madrid 19-21 februari.

Konferensen samlade tusentals deltagare från hela Europa – de 2000 platserna var slutbokade på några timmar. Det övergripande syftet med konferensen var att visa bredden i det motstånd som finns mot EUs åtstramningspolitik och diskutera gemensamma handlingsplaner för framtiden. Ett av besluten var att samla krafterna för att göra den 28 maj till en europeisk motståndsdag.

De grekiska erfarenheterna utgjorde en självklar fond till diskussionerna. Som en av inledarna, den förra talmannen i det grekiska parlamentet, Zoe Konstantoupoulou underströk: där visades för första gången på allvar vilka åtgärder EU:s ledning var beredda att vidta för att krossa motståndet mot den nyliberala politiken. Europas verkliga maktcentrum, trojkan, med Europeiska centralbanken som drivande kraft, tvekade inte att köra över det grekiska folkets klara nej till fortsatt åtstramning. Det fanns inget utrymme för demokratiska beslut som ifrågasatte EU:s dogmer, var det klara budskapet. Varoufakis kunde inflika hur han under de slutna förhandlingarna mellan Syriza och EU-kommissionen i Bryssel i våras fått bekräftat av höga EU-tjänstemän att man visste att åtstramningspolitiken inte skulle lösa Greklands problem, men att  kommissionen var alltför uppbunden av sina politiska och ideologiska värderingar för att man skulle kunna ändra sig.

Samtidigt var Konstantoupoulous budskap klart: det är uppenbart att det är Tsipras politik som lider nederlag idag. Vänstern har däremot inte lidit några avgörande förluster. Våra krav: nej till nedskärningar, nej till EU:s inskränkningar av demokratiska rättigheter, kraven på ett värdigt liv för medborgarna, är lika aktuella nu som någonsin. Podemos framgångar i de spanska valen är ett ytterligare tecken på att man inte lyckats driva vänstern på defensiven. Men Europa behöver ett alternativ till den nuvarande politiken. Den behöver den plan B som Syrizas ledning misslyckades med lägga fram för att utmana trojkans politik. Detta var också konferensens huvudtema.
I en rad parallella seminarier diskuterades de viktigaste delarna i en sådan plan. En viktig fråga gällde den skuldsättning som EU anför som huvudargument för sin åtstramningspolitik. Den belgiske ekonomen Eric Toussaint, som ledde den sanningskommission som det grekiska parlamentet tillsatte för att undersöka bakgrunden till den galopperande grekiska skuldsättningen, menade att skulderna saknar legitimitet. Det är orimligt att kräva att befolkningen skall utsättas för en chockterapi när det är bankkrisen, inte folket, som är upphovet till skuldsättningen, var hans och kommissionens entydiga slutsats.

Andra  viktiga teman gällde attackerna på fackliga och sociala rättigheter som hotar att driva levnadsstandard årtionden tillbaka och kampen mot TTIP som ytterligare skulle flytta fram det internationella kapitalets positioner på medborgarnas bekostnad. Klimatkrisen, flyktingfrågor och feminism fick också stort utrymme. Stor enighet rådde om att lösningen måste sökas på europeisk nivå. Diskussioner om hur man skapar ett nytt, öppet, demokratiskt Europa som respekterar mänskliga rättigheter var ett återkommande inslag.

Deltagandet var brett, med en naturlig tyngdpunkt från Spanien och södra Europa. Flera från Podemos centrala ledning fanns där, liksom företrädare för  Bloco i Portugal, Parti de Gauche och NPA i Frankrike, die Linke i Tyskland och danska Enhetslistan. Vänsterpartiets EU-parlamentariker Malin Björk deltog i ett panelsamtal på temat Refugees Welcome: ett Europa utan murar eller rasism.
Samtidigt hade arrangörerna  lagt ner stora ansträngningar på att inte bara vänsterns ledande figurer skulle synas. I paneldiskussionerna deltog också fackliga aktivister, strejkande arbetare, företrädare för Blockupy och Attac och för små politiska grupper i motvind i östra Europa,  flyktingar och  feminister. Kvinnor utgjorde ofta en majoritet i panelerna. Eller som den portugiska Amaia Pérez under stort jubel avslutade sitt tal: Ett nytt Europa måste vara feministiskt, annars är det inget nytt Europa.

Plan B för ett demokratiskt Europa är idag ingen färdig eller strömlinjeformad kampanj. Initiativet har kommit från olika håll; från några stora europeiska vänsterpartier, från vänsterns fixstjärna Yanis Varoufakis, som lanserat sin egen Diem 25 – men de som framför allt syntes i Madrid var alla de sociala rörelser som bjuder motstånd mot de nyliberala attackerna och som kämpar för värdiga levnadsvillkor och ökad demokrati. Det var därför under stor enighet som mötet samlade sig till beslutet att göra den 28 maj till en europeisk motståndsdag. Tanken är att över hela Europa genomföra manifestationer som visar bredden på motståndet mot sociala nedskärningar och demokratiska inskränkningar. Hur ett svenskt deltagande i denna rörelser kan se ut kommer med all säkerhet att diskuteras på det Motståndsforum som går av stapeln i Stockholm 18-19 mars.

Text och foto: Kjell Östberg

 

Alex Merlo kommer till Motståndsforum

Alex Merlo Podemos Foto: Kjell Östberg

Alex Merlo Podemos Foto: Kjell Östberg

 

Alex Merlo  kommer till Motståndsforum på ABF 18-19 mars i Stockholm.
Han finns till vardags i Podemos stab vid EU-parlamentet i Bryssel. De senaste veckorna har han emellertid varit djupt indragen med att bygga den stora Plan B-konferensen i Madrid, som samlade flera tusen deltagare från hela Europa. Han var särskilt engagerad i debatten om Euron som redskap för det internationella kapitalet.

– Det känns viktigt att visa att vänstern i Europa inte är skakad trots Syrizas kapitulation, säger Alex Merlo. Tvärtom visar Podemos framgångar att EU-byråkratin misslyckats med att skrämmas med konsekvenserna av att rösta på ett parti som vägrar acceptera åtstramningspolitiken.

– I Stockholm kommer jag att prata om vikten av att samla den europeiska vänstern för att bjuda motstånd mot försöken att angripa välfärd och inskränka demokratin.
Men jag kommer också att tala om Podemos  och de utmaningar vi står inför i Spanien idag, avslutar Alex Merlo.

Kjell Östberg